# ID: svediakorp-gov436913
# author: Swoboda (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 676
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är den tredje eller fjärde personen som tar upp frågan om Balkan.
Det stämmer, Balkan står just nu inte i fokus för allmänheten och gör inga rubriker.
Tack och lov måste man säga, för oftast figurerar Balkan i rubrikerna efter negativa händelser.
Ändå finns det djupgående problem.
Tillväxten är för svag för att Balkan skall kunna återhämta sig.
Arbetslösheten är hög, utlandsinvesteringarna låga, såren från kriget efter f.d.
Jugoslaviens fall är fortfarande öppna, flyktingarna återvänder inte i full utsträckning och statsbildningen är ofullständig och osäker - tänk bara på Serbien, Montenegro, Kosovo, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien eller Bosnien och Hercegovina.
Och så har vi den gränsöverskridande brottsligheten som också når in i Västeuropa.
Därför är det en uppgift för ordförandeskapet och toppmötesdiskussionerna i Thessaloniki, det så kallade Zagreb II-toppmötet, att ge ett tydligt erbjudande till dessa länder, men också att klart och tydligt slå fast villkoren.
Vi har Köpenhamnskriterierna, och det finns ingen prutmån, det ges inga rabatter på dessa kriterier.
För detta ändamål måste vi dock hjälpa länderna att genomföra sina ekonomiska reformer.
Det har redan nämnts att enbart Cards-programmet inte räcker till.
Vi måste röra oss i riktning mot förberedelseinstrument och förberedelsestöd, precis som vi redan har gjort i fråga om de andra utvidgningskandidaterna.
Och för det andra måste vi bygga upp rättsstaten - vilket även mina kolleger nämnde.
Det finns inget alternativ.
Detta innebär att flyktingproblemet måste lösas och att respekten för minoriteterna måste förankras klart och tydligt även i känsla och tanke, inte bara i lagstiftningen.
Det krävs konsekventa rättsliga åtgärder mot alla brott, framför allt givetvis mot brott mot mänskligheten.
Och det krävs ett samarbete med domstolen i Haag.
Precis som mina kolleger beklagar jag att Förenta staterna ger dubbla signaler: dels starka påtryckningar för ett samarbete med Haag, dels lika starka påtryckningar för ett undertecknande av ett icke-utlämningsavtal i samband med Internationella brottmålsdomstolen.
Detta är ohållbart för oss, och jag både tror och hoppas att Europeiska unionen - dvs. rådet och kommissionen - skall göra klart för länderna i fråga att sådana avtal inte bara motarbetar själva andan utan även gemenskapens regelverk som vi har skapat i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Jag förväntar mig därför tre saker av toppmötet i Thessaloniki: för det första att länderna ges ett tydligt anslutningsperspektiv; för det andra en utbyggnad av stödinstrumenten, inte bara kvantitativt, utan även kvalitativt, som en faktisk förberedelse för en anslutningsstrategi; för det tredje stränga kontroller.
Jag håller med mina kolleger om att det inte handlar om att vara särskilt generös.
Vi måste klart och tydligt informera länderna om de brister som fortfarande finns, men vi måste också peka på de framsteg som redan har gjorts.
Jag hoppas att Europa skall reagera snabbt på Kroatiens ansökan, som är den första ansökan om medlemskap som kommer från dessa länder.
Detta, herr kommissionsordförande, är en uppgift för kommissionen.
I princip bör svaret bli positivt; åtminstone är det min förhoppning att vi skall röra oss i denna riktning.
Självklart har Kroatien dock en hel del uppgifter att lösa.
Jag menar därför att mötet i Thessaloniki inte endast bör bli ett Zagreb II, utan även en sorts förberedelse inför Köpenhamnskriterierna, ett Köpenhamn I, genom att vi ger tydliga signaler.
Även i visumpolitiken finns det saker att göra, helt enkelt att hantera visumpolitiken mer flexibelt utan att för den skull redan nu upphäva visumkravet.
Herr rådsordförande, jag ber er notera att kammaren ser mycket, mycket strängt och kritiskt på dessa länder samtidigt som vi gemensamt ställer oss positiva till att de ges ett förnuftigt europeiskt perspektiv.
Om ni gör detta i Thessaloniki har ni nått ett mycket gott resultat.
(Applåder)
