# ID: svediakorp-gov436911
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 545
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr Yiannitsis!
Ni har redan fått flera hyllningar i dag, och i det sammanhanget vill jag ansluta mig på en viss punkt: mina hyllningar för det faktum att det grekiska ordförandeskapet lyckats förhindra att västra Balkan faller i glömska mitt i all berättigad uppmärksamhet för konventet, till exempel, och de transatlantiska förbindelserna.
Det vore nämligen fullkomligt fel och ovanligt oklokt.
Er utgångspunkt är riktig, tycker jag.
Frågan är inte om länderna i västra Balkanområdet någonsin kommer att ingå i Europeiska unionen, frågan är när.
Innan de kan bli medlemmar är det dock mycket som måste ordnas upp.
Den slutsatsen är i sig inte ny.
År 1999, efter Kosovokriget, inledde Europeiska unionen den så kallade stabiliserings- och associationsprocessen, med utgångspunkt från en analys av problemen på nittiotalet: etniskt våld, extrem nationalism och nödvändigheten att bygga upp demokratiska strukturer.
Det tillvägagångssättet - och det har vi sagt flera gånger här - har varit framgångsrikt.
Tänk på Europeiska unionens agerande i Makedonien.
Vi har dock kommit till en punkt när Europeiska unionens politik inte bara kan grundas på en analys från nittiotalet utan även måste grundas på en analys av nuvarande och framtida problem i länderna i västra Balkanområdet.
De problemen börjar allt mer likna ett problem som de nuvarande medlemsstaterna också har att kämpa med, och det är en socialekonomisk stagnation.
Det betyder enligt min uppfattning att vi måste behålla de goda sidorna i vår nuvarande politik med avseende på Balkanområdet.
Flyktingars återvändande, fortfarande utomordentligt viktigt, bekämpandet av den organiserade brottsligheten - tänk på mordet på Djindjic, fortfarande mycket aktuellt tyvärr -, aktivt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen i Haag, är alla komponenter som vi måste behålla.
Det måste dock läggas till komponenter också.
För min del är det komponenter från EU: s redan kända föranslutningsstrategier, såsom förstärkning av de unilaterala handelsförmånerna för länderna i västra Balkanområdet, inledande av ett antal europeiska program det har redan sagts flera gånger till exempel utbildningsprogrammen Leonardo och Sokrates, införandet av logiken och även metodiken i sammanhållningsfonderna som de ser ut nu.
Det kan också göras i västra Balkanområdet, liksom ett stegvis införande av en förändrad visumpolitik, vilket kollega Ludford nämnde tidigare.
Det grekiska ordförandeskapet har helt riktigt inlett ett utbyte av studenter, vilket är en bra början, men det räcker inte.
Det som behövs är inte en kopia av det sätt på vilket vi hittills tagit in länderna i Central- och Östeuropa i Europeiska unionen.
Nu behöver vi en specialtillverkad strategi med komponenter ur vår gamla politik och komponenter ur den nya politik som måste tillföras.
Till det hör, och det säger jag direkt till rådet, till det hör pengar.
Min uppmaning till det grekiska ordförandeskapet är därför att man skall se till att den nya politiken, som jag verkligen står bakom, även blir ekonomiskt möjlig.
Konsten kommer då att vara att inte väcka några nya illusioner utan att föra Balkanområdet närmare Europeiska unionen.
Om vi inte gör det så kommer vi att ångra det väldigt mycket senare.
