# ID: svediakorp-gov436907
# author: Trakatellis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 722
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande!
Ni har berört frågan om invandring, och vi skulle vilja veta vilka framsteg som gjorts i frågorna om olaglig invandring, återtagande och asyl.
Dessutom, vad har hänt med inrättandet av den europeiska gränsbevakningskåren?
Frågan har gått i stå, och medlemsstaterna har ännu inte kunnat komma överens.
Jag skulle förvisso vilja påstå att bevakningen av yttre gränser skulle vara ett viktigt steg för den gemensamma utrikespolitiken, säkerhets- och försvarspolitiken, eftersom det inte är möjligt att vi vill ha en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik utan att först ha gemensamma yttre gränser, och den olagliga invandringen ger oss nu tillfälle att inleda bevakningen av dessa gränser.
Dessutom skulle jag i fråga om ekonomisk solidaritet och rättvis ansvarsfördelning på området invandring, som även det var en viktig prioritering i ert program, vilja säga att det inte finns några tecken på att utvecklingen går åt rätt håll.
Jag måste tala om för er att fördraget uttryckligen slår fast att beslut skall fattas om åtgärder som avser att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer och bära följderna av detta.
En annan sak jag skulle vilja betona är att ett tillfälle gavs i en folkhälsofråga i och med SAL-epidemin.
Parlamentet har framfört åsikten att kommissionen bör främja Center for Disease Control and Prevention, så att Europeiska unionen på ett samordnat sätt kan svara på hoten mot hälsan, men även på hot som står i samband med terrorism.
Jag kunde visserligen inte konstatera några framsteg vid ministerrådets möte den 2 juni, men vi kommer att återkomma till frågan när vi får en ny sjukdom eller en ny situation som galna ko-krisen, och jag ser inget skäl till att det nu inte skulle vara rätt tillfälle att främja detta center.
Låt mig övergå till den kanske viktigaste fråga som kommer att sysselsätta mötet i Thessaloniki: texten från det konstituerande konventet.
Jag skulle vilja säga, vilket även ni med rätta har sagt och andra har betonat, att texten innehåller väldigt bra saker, utmärkta inslag, t.ex. stadgans införlivande, ökningen av Europaparlamentets makt, medbeslutandet.
Dessutom föreslås en befattning som utrikesminister för utrikespolitiken.
Jag skulle likväl vilja betona tre saker.
Den första är att ingressen förvisso är till belåtenhet, eftersom man där hänvisar till den grekiska och romerska kulturens arv, men det är för mig obegripligt att man inte hänvisar till det kristna arvet.
Det finns tusentals tavlor på alla världens museer som är resultatet av europeisk inspiration och kulturell skaparanda.
Det finns även musikverk, det finns en mängd konstverk, en kulturskatt som utan tvekan återspeglar det kristna arvet.
Vi talar om historien, inte om framtiden.
Vad som kommer att hända i framtiden vet ingen.
Men vårt arv är grekisk, romersk och kristen kultur.
Den andra saken, som vi motsätter oss fullständigt, är det faktum att det är en omöjlighet att en medlemsstat inte skall företrädas av en kommissionsledamot.
Vi anser att alla medlemsstater måste ha en kommissionsledamot.
Det är en omöjlighet att en medlemsstat skall saknas i kollegiet av kommissionsledamöter och vid det bord där gemenskapens angelägenheter i allt väsentligt avhandlas.
Det är obegripligt!
Det kommer att rubba balansen mellan små och stora stater, en balans som enligt min mening är mycket viktig.
Den tredje saken, som är obegriplig även den, är frågan om rådets ordförandeskap.
Det är ett töcken; det är oförståeligt.
Dagens system är tusen gånger bättre.
Man skulle kunna försöka förbättra dagens system.
Jag föredrar dagens system, som ger varje land möjlighet att bidra till de europeiska angelägenheterna.
Och vi kan konstatera att såväl ert ordförandeskap som det belgiska och det danska ordförandeskapet har bidragit.
Så varför vill vi nu ha en person som skall utses, ja, jag vet inte hur, och som jag förutser kommer att orsaka gnissel i institutionernas maskineri?
För balansen mellan institutionerna rådet, parlamentet och Europeiska kommissionen måste bevaras.
Jag fruktar verkligen att systemet för rådets ordförandeskap kommer att rubba den.
