# ID: svediakorp-gov436906
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 20-21 juni kommer konventets ordförande att lägga fram sina slutsatser, men han kommer utan tvekan att begära att konventet skall få fortsätta arbeta.
Enligt min mening måste man betrakta ett sådant förslag med försiktighet.
Det är mycket viktigt att regeringarna inte låter sig låsas mellan ett uppskjutet slutdatum för konventet och en fastställd tidsgräns för regeringskonferensens avslutning.
Konventet är visserligen ett forum för intressanta diskussioner, men endast de demokratiskt ansvariga regeringarna har det sista ordet vid regeringskonferensen, och de får inte binda upp sig på förhand.
Därför ställer vi inte alls upp på den begäran som kommissionen framförde för en stund sedan, vilken innebär att konventet skall lägga fram en enda text för rådet, utan alternativ.
Detta skulle innebära att rådet inte får någon valfrihet och att den demokratiska makten överförs från regeringarna till ett konvent utan demokratisk legitimitet.
Vi vill inte ha ett sådant EU.
Det vi vill ha är raka motsatsen: ett EU förankrat i sina nationer.
Visst har konventet ett enormt arbete - att utarbeta en heltäckande författning för EU -, men det var också konventets önskemål.
I rådets mandat från Nice talades det inte om att utarbeta en konstitution, och i Laeken nämndes denna möjlighet under vissa förutsättningar och på längre sikt, dvs. inte omedelbart.
Enligt vår mening har man haft rätt vid dessa möten i Europeiska rådet.
EU är inte skapat för att anta en konstitution för en överstat, och därför stöter konventet på så många svårigheter just nu.
Resultatet kommer att bli ett digert dokument som är svårhanterligt och fyllt av fallgropar, och det kommer att visa sig vara nödvändigt att göra om det för att fokusera på EU: s verkliga prioritering just nu, dvs. den fråga som i alltför hög grad har lämnats åt sidan sedan konventet bildades: en bättre kontroll från de nationella demokratiernas sida.
För att uppnå detta måste man hitta tillbaka till gemenskapens riktiga men i dag bortglömda ursprungsmetod, som har två hörnstenar: incitament till samarbete, bland annat genom kommissionen, och respekt för den nationella suveräniteten, bland annat genom rådet.
Den grundläggande bristen hos dagens europeiska integration är att denna andra hörnsten är i upplösning.
Vi måste stärka den nu om vi vill återskapa banden med folken, de nationella demokratierna.
På den punkten går konventet ständigt bakåt.
De nationella parlamentens kontroll av att subsidiaritetsprincipen följs har tömts på sitt innehåll.
Folkens kongress har försvunnit.
Kommissionen invänder häftigt mot ett stabilt ordförandeskap för rådet.
Vi måste sätta stopp för det ständiga smusslandet, som är förödande för de nationella demokratierna, genom att ge rådet upprättelse och de nationella parlamenten vetorätt.
