# ID: svediakorp-gov436903
# author: Alavanos (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om jag fick önska en sak i denna debatt skulle det vara att Simitis stannade i ytterligare ett halvår - det andra halvåret 2003 - med sitt ordförandeskap.
Jag skulle önska samma sak om det var Karamanlis, oppositionsledaren, som var tjänstgörande ordförande på grund av den oro jag verkligen känner, inte för det italienska ordförandeskapet i allmänhet - jag hyser stor respekt för det italienska folket - utan för Berlusconi.
Jag tror inte att det är rätt tillfälle för amerikansk kitsch i Europeiska unionen och för ännu mer cirkus än vad vi hade i Irakfrågan.
Jag vill säga att det grekiska ordförandeskapet enligt min mening har visat metodik och var väl förberett.
Jag vill ge Yiannitsis komplimanger för ordförandeskapets sätt att uppträda i sitt samarbete med Europaparlamentet, men jag tror trots detta att det finns allvarliga politiska problem, särskilt när det gäller den stora fråga som uppkommit: frågan om förbindelserna med Förenta staterna och om kriget i Irak.
Det grekiska ordförandeskapet har följt strategin att försöka vara alla till lags, och jag tror att ordförandeskapet avslutas med ett Europa i förvirring.
Exakt vilken linje följer vi?
Den som Blair uttrycker, den som Schröder uttrycker, den som Aznar uttrycker eller den som Chirac uttrycker?
Det är ett stort problem, och jag tror att det är ett nytt faktum som inte tillåter oss att börja bygga på sanden, för jag hör om allt det vi skall bygga med vår utrikespolitik, om utrikesministrarna osv., och frågar mig på vilken grund, med vilken politik vi skall göra det.
Innan jag avslutar, herr talman, vill jag bara säga att jag anser att det grekiska ordförandeskapet, med anledning av Irakfrågan, den viktigaste och svåraste fråga som det ställts inför, bör avkräva förklaringar, såsom man avkräver förklaringar i Förenta staterna och i Förenade kungariket, om de massförstörelsevapen som var argumentet för invasionen i Irak, vilken stöddes av framstående medlemmar av Europeiska rådet, som Blair, Aznar m.fl.
