# ID: svediakorp-gov436889
# author: Yiannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,915
# sentences: 98
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Rådets möte i Thessaloniki kommer att sätta punkt för ett särskilt besvärligt halvår och öppna vägen för en fortsättning på processerna för europeisk integration.
Rådet väntas inrikta sig på fem viktiga frågekomplex.
För det första på hur det skall gå till väga i frågan om de institutionella förändringar som Europeiska unionen behöver, vilket sedan i mars 2002 behandlas av konventet för Europas framtid.
För det andra, frågor om utrikespolitik och försvar, med särskild betoning på områdena de transatlantiska förbindelserna och bildandet av en strategisk uppfattning om frågor om unionens säkerhet och frågor om massförstörelsevapen.
För det tredje, frågor om invandring, asyl och yttre gränser - och ni känner till det grekiska ordförandeskapets intresse för dem och deras allt större betydelse för unionen de senaste åren.
För det fjärde, frågor som gäller sysselsättningsstrategin och Lissabonstrategin i allmänhet, vilka rådet måste ägna sig åt, och ett femte frågekomplex, som det kommer att ägna sig åt dagen efter mötet, det vill säga lördagen den 21 juni, och som rör unionens politik på västra Balkan.
Utöver dessa fem grundläggande frågekomplex kommer rådet naturligtvis inte att underlåta att diskutera och fatta lämpliga beslut även i en rad andra frågor.
Jag kommer dock i första hand att begränsa mig till de tematiska frågekomplex jag har nämnt.
Mina damer och herrar!
Det första frågekomplexet gäller de institutionella förändringar som konventet behandlar och de steg som måste följa.
Utvidgningen, vars fördrag undertecknades i Aten den 16 april, nödvändiggör en snabb lösning på problemet med de förändringar som måste genomföras för att Europeiska unionen inte skall falla i den lömska fällan att bli oflexibel, att ha organ och institutioner som inte fungerar effektivt och konstruktivt.
Av denna anledning är frågorna inom ramen för konventet om Europas framtid de viktigaste frågorna för rådet och för unionen mer allmänt.
Såsom överenskoms vid rådets informella möte i april skall konventet, genom sin ordförande, redogöra för resultatet av sitt arbete, som pågått i ungefär 15 månader.
Efter särskilda och mångfaldiga överläggningar har det grekiska ordförandeskapet lyckats utverka att den tidsplan som konventet gavs av rådet i Köpenhamn kommer att följas.
Idéer och förslag har framförts.
Dialogen kan fortsätta, men vi bör någon gång nå en slutpunkt.
Denna slutpunkt kommer uppenbarligen inte att nås under det grekiska ordförandeskapet, men vi räknar med att ledarna kommer att utbyta åsikter under det grekiska ordförandeskapet, att de kommer att besluta om mandatet till regeringskonferensen och att bron till slutfasen kommer att färdigställas.
Vid rådets möte i Thessaloniki kommer konventets slutprodukt alltså att läggas fram.
Rådets uppgift är inte att fatta sakbeslut; dess uppgift är att besluta hur det skall ge regeringskonferensen mandat att inleda arbetet så att vi uppnår ett resultat som är godtagbart för alla, som är en gemensam nämnare och som utgör den institutionella ram som skall bestämma unionens utveckling under ganska många år framöver.
Vad vi måste försäkra oss om när den stunden kommer är att denna gemensamma nämnare inte är en minsta nämnare, att den inte innebär en förändring av begränsad betydelse, utan en nämnare som garanterar en dynamisk utveckling för det utvidgade Europa.
Det grekiska ordförandeskapet emotser en diskussion om sakfrågorna i avsikt att få till stånd ett åsiktsutbyte, skapa en bild av de nationella ståndpunkterna före regeringskonferensen och, naturligtvis, fatta beslut om procedurfrågor som rör processens fortsättning.
Tidsplanen för regeringskonferensens arbete är en viktig fråga.
Vid fastställandet av tidsplanen bör hänsyn tas även till vissa medlemsländers skyldighet att föra en inre dialog om konventets resultat.
Vi räknar med att den processen bör ha slutförts någon gång i höst, då regeringskonferensen kan sätta i gång och sedan avsluta sitt arbete snabbt, så att tidsrymden mellan den faktiska utvidgningen, i maj 2004, och det nya institutionella systemets ikraftträdande blir så kort som möjligt.
Framstegen med konventets arbete ger mig i alla händelser möjlighet att uttrycka vissa åsikter på en rad punkter.
Diskussionen om den utvidgade unionens institutionella arkitektur inleddes med att behovet av ökad effektivitet uppmärksammades.
Alla håller med om att vi bör anpassa den institutionella strukturen och funktionen till en större unions behov - dock utan att rucka på de principer som ligger till grund för det europeiska integrationsprojektet.
Utarbetandet av ett konstitutionellt fördrag utgör ett stort kvalitativt språng, som i hög grad är möjligt tack vare de ansträngningar som gjorts i konventet.
Vi måste dock säga att det även uttrycker de europeiska medborgarnas vilja.
Dess styrka kommer att bygga på två grundläggande faktorer: en mer demokratisk funktion och ett effektivare beslutsfattande.
Jag skulle särskilt vilja välkomna det faktum att en betydande grad av samförstånd har konstaterats under konventets arbete i en rad grundläggande frågor, som när det gäller stärkandet av Europaparlamentets roll, fastställandet av unionens enhetliga internationella status som juridisk person, inlemmandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i det konstitutionella fördraget och överföringen av ytterligare behörigheter till gemenskapen på området frihet, säkerhet och rättvisa.
Dessutom har åsikten att vi kan åstadkomma större demokratisk legitimitet i unionen utan att inrätta nya institutioner eller organ accepterats allmänt.
Den utvidgade unionen bör även eftersträva en kraftfull internationell närvaro.
För det krävs vissa lösningar, som till exempel ett mer samordnat sätt att använda de utrikespolitiska medlen och inrättande av en funktion som förenar den höge representantens befogenheter med dem för kommissionsledamoten med ansvar för utrikespolitiken.
Som ni vet, mina damer och herrar, pågår denna diskussion.
Utöver de olika grepp som föreslagits i konventets plenum tror jag att det är viktigt att säkerställa balansen mellan unionens organ, att värna medlemsstaternas jämlikhet, att i ännu större utsträckning utnyttja gemenskapsmetodens fördelar och att stärka den demokratiska karaktären för denna union av stater och folk.
I vilket fall som helst anser jag att konventet har varit framgångsrikt, och det har tagit beslut i en rad svåra frågor som bollats vidare från tidigare regeringskonferenser.
Det är självklart att man vid den kommande regeringskonferensen bör ta hänsyn till de beslut där det har rått samförstånd, och det är i arbetets slutfas viktigt att visa kompromissvilja, att värna konventets auktoritet och att säkra ett starkt resultat, som unionen så väl behöver.
Som jag sade tidigare har rådet i juni ett andra viktigt arbetsfält som sammanhänger med utvecklingen under hela denna tidsrymd när det gäller den särskilt angelägna frågan om det utrikespolitiska området, till vilket även frågan om mellanstatliga förbindelser hör.
Några dagar efter rådets möte kommer toppmötet EU-Förenta staterna att hållas i Washington.
Det är ett tillfälle att diskutera frågor som är viktiga för båda sidor, att samarbeta för att ta itu med allvarliga frågor som påverkar den internationella eller bilaterala utvecklingen och att vända om det klimat som ofta varit det förhärskande under alla de senaste månaderna.
Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna bygger på traditionella band, på de två sidornas framträdande roll på den internationella scenen och på deras dynamik, även om de under de senaste månaderna har prövats av skiljaktiga åsikter i en rad frågor.
Alla medlemsstater anser dock att de saker som förenar oss är fler än dem som skiljer oss åt och att det ligger i allas vårt intresse att samarbeta.
Vid det senaste mötet i Gymnich hade vi en mycket bra diskussion.
Vi anser att bilden av våra förbindelser med Förenta staterna bör förbättras så att den bättre speglar våra förbindelsers verkliga tillstånd.
Vi arbetar därför särskilt för att se till att nästa toppmöte, vars frågor kommer att diskuteras vid mötet i Thessaloniki, blir ett viktigt steg i riktning mot att ytterligare utveckla vårt strategiska förhållande så att vi kan möta vår tids utmaningar tillsammans.
Frågorna om Irak, om de transatlantiska förbindelserna och de internationella omständigheterna mer allmänt gav nyligen upphov till nya utmaningar för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
På detta område bör vi kunna utveckla en gemensam uppfattning om den nya säkerhetsmiljön och möta de nya utmaningarna och hoten effektivt.
Vid sitt informella möte i början av maj gav utrikesministrarna unionens höge representant i uppdrag att utarbeta en allmän rapport om den nya säkerhetsmiljön, de utmaningar och hot som härrör från denna och de sätt på vilka unionen skulle kunna möta dem, vilken skall läggas fram och bli föremål för en första diskussion vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki.
Dessutom väntas Europeiska rådet anta ordförandeskapets lägesrapport om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken liksom den årliga rapporten om genomförandet av unionens program för att förebygga våldsamma konflikter, som utgör en hörnsten i unionens säkerhetsmekanism.
Även frågan om massförstörelsevapen, som hör samman med det ovannämnda, hör till dagordningens viktiga frågor, och jag tror, naturligtvis, att den kommer att förbli där, eftersom spridningen av dessa vapen utgör en stor utmaning på internationell nivå.
Som en följd av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Sevilla ämnar ordförandeskapet, i samband med rådets möte i juni, att även uppmärksamma statscheferna på en rad frågor som rör invandring, asyl och yttre gränser, vilka ni vet har varit en grundläggande prioritering även för vårt ordförandeskap.
De framsteg som gjorts är betydande.
Rådet har lyckats träffa en politisk överenskommelse om direktivet om familjeåterförening, och vi tror att vi kommer att lyckas nå en politisk överenskommelse om direktivet om varaktigt bosatta, liksom det relaterade direktivet om definitionen av flykting.
Som ni vet har vårt mål varit en helhetssyn på frågan om invandring i bemärkelsen laglig men även olaglig invandring.
I sin strävan att utforma en enhetlig europeisk politik i frågor som gäller laglig invandring och asyl har ordförandeskapet även fäst särskild vikt vid frågor som rör integrering av medborgare från tredje land.
Tillsammans med kommissionen ämnar vi utarbeta slutsatser för Thessaloniki på grundval av kommissionens meddelande om utvecklingen av en gemensam politik för olaglig invandring, människosmuggling och människohandel, yttre gränser och återvändande av personer som vistas olagligt i EU, även i kombination med frågan om ansvarsfördelning.
Ordförandeskapet ämnar även eftersträva en politisk överenskommelse så att invandringen tas med som en nödvändig parameter vid utvärdering av tredje länders samarbete med unionen.
Efter Europeiska rådets vårmöte, som ägde rum under svåra ekonomiska och politiska omständigheter, är det dessutom nödvändigt att vidta åtgärder för att genomföra beslut som fattades inom ramen för Lissabonstrategin i mars 2000, särskilt med tanke på att vi har en tredjedel av den processen bakom oss och mycket ännu återstår att göra.
Vid rådets möte i mars beslutade vi att främja genomförandet av en rad politiska åtgärder för sysselsättningen, för innovation och företagsamhet, liksom åtgärder på andra politikområden.
Det är anledningen till att en central fråga i Thessaloniki kommer att vara godkännandet av vissa riktlinjer, såsom den reviderade europeiska strategin för sysselsättningen, bedömningen av framstegen för olika mål, som till exempel avser offentliga uppköpsbud, frågor om energi och miljöansvar, genomförandet av paketet för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken, även om jag i dag har svårt att sia om den slutliga utgången i denna fråga.
Det leder mig till västra Balkan.
När det gäller länderna på västra Balkan och deras förbindelser med unionen har vi i vårt program fastställt en helhet av prioriteringar och framför allt velat stärka deras utveckling mot europeiska strukturer och europeiska förhållanden.
Det faktum att västra Balkan har förblivit en av unionens främsta prioriteringar trots de senaste månadernas olyckliga omständigheter är ett framsteg för unionen och visar även den stora politiska betydelse vi tillskriver regionen.
Intresset har uttryckts i praktiken genom stabiliserings- och associeringsprocessen, liksom på det politiska området och på området för säkerhet, med de två operationerna i Bosnien och Hercegovina samt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
Återuppbyggnaden på västra Balkan har byggt på regionalt samarbete, och stabilitetspaktens bidrag i den riktningen är betydelsefullt.
Jag skall särskilt nämna ordförandeskapets initiativ inom ramen för den sydösteuropeiska samarbetsprocessen och stabilitetspakten om att inrätta en mekanism för förebyggande av kriser och konflikter samt tidig förvarning, där framför allt vikten av ekonomisk och social utveckling som en avvärjande faktor kommer att betonas.
Stabiliserings- och associeringsprocessen förblir en grundbult i unionens politik för Balkanländerna, och i vår strävan att stödja denna politik gjordes nyligen en genomgång av stabilitetspaktens förfaranden i Kroatien, med det huvudsakliga syftet att samordna paktens åtgärder som ett komplement till stabiliserings- och associeringsprocessen.
Demokratisering, försoning och regionalt samarbete, å ena sidan, och vart och ett av dessa länders närmande till unionen, å den andra, utgör en enhetlig helhet.
Såväl kommissionen och medlemsstaterna som de fem länderna i regionen har samtyckt till våra mål för västra Balkan.
Rådet och kommissionen arbetar för att förkroppsliga dessa mål med konkreta operativa slutsatser.
De relevanta besluten väntas bli fattade vid rådets (allmänna frågor) möte den 16 juni.
Europaparlamentet skall godkänna dessa beslut, och vi ser fram emot att på detta sätt markera en milstolpe i våra förbindelser med västra Balkan med en text med slutsatser som inte bara uttrycker den politiska viljan att stödja det europeiska perspektivet för länderna i regionen utan som även omfattar en operativ ram för detta syfte.
Samtidigt kommer Europeiska rådet att bekräfta att dessa länders europeiska framtid först och främst ligger i deras egna händer och avgörs av deras vilja att genomföra de nödvändiga reformerna.
Stabiliserings- och associeringsprocessen, där villkorlighetsprincipen är en oskiljaktig del, fortsätter att förse oss med den nödvändiga institutionella ramen.
Berikandet av denna process med erfarenheter från den pågående utvidgningen kommer att stärka mekanismerna för utvärdering, reformer och kontroll på grundval av villkoren från 1997 och Köpenhamnskriterierna.
I denna anda av vidareutveckling har kommissionen föreslagit ett konkret medel: partnerskapen för europeisk integration.
Inspirerade av föranslutningsprocessen och anpassade till varje lands behov kommer de att ange prioriteringar och skyldigheter som bör uppfyllas inom givna tidsramar samt utgöra vägledning för det ekonomiska stödet genom Cards.
Även beslutet om att införa denna mekanism väntas bli fattat i rådet (allmänna frågor) och i Europeiska rådet.
I fråga om de operativa åtgärder som kommer att diskuteras vid toppmötet fäster vi även särskild vikt vid de rättsliga och inrikes frågorna, framför allt vid kampen mot den organiserade brottsligheten.
Vi har för avsikt att utvärdera framstegen för länderna i regionen i syfte att sammanställa förteckningar över deras konkreta skyldigheter när det gäller dessa frågor för framtiden.
Konkreta åtgärder kommer att föreslås även när det gäller andra övergripande frågor, såsom återvändande av flyktingar, kampen mot arbetslösheten, handelns avreglering samt skyddet av religiösa och kulturella minnesmärken.
En viktig förutsättning för att vi skall lyckas uppnå verklig stabilisering i regionen är utökad europeisk finansiering och större betoning på utvecklingsåtgärder.
Besluten vid rådets möte i Thessaloniki kommer även att reflekteras i Thessaloniki-förklaringen, som väntas bli undertecknad av de berörda parterna den 21 juni.
I detta politiska forum, som är en fortsättning på toppmötet i Zagreb år 2000, avser vi att inleda en politisk dialog som skall komplettera den befintliga ramen och även betona ansvaret för länderna på västra Balkan under hela denna process.
Utöver dessa grundläggande parametrar som Europeiska rådet kommer att ägna sig åt skulle jag helt kort kunna ta upp även vissa andra frågor som har särskild tyngd.
Efter den historiska ceremonin i samband med undertecknandet av utvidgningsfördraget, den 16 april, gavs denna process ny fart och fullbordades ett grundläggande skede i det övergripande förloppet.
Ratificeringsprocessen för de tio länderna utvecklas smidigt, liksom den förstärkta övervakningen av regelverkets genomförande.
Samtidigt görs tillfredsställande framsteg inom ramen för anslutningsförhandlingarna med Bulgarien och Rumänien.
När det gäller Turkiet är vi i färd med att fullfölja anslutningsstrategin i enlighet med besluten från Köpenhamn.
Man kan följaktligen räkna med att Europeiska rådet kommer att notera de framsteg som gjorts och anta lämpliga riktlinjer.
Jag skall inte gå in på andra frågor som det är självklart att rådet kommer att ägna sig åt på grund av deras aktualitet.
Jag skulle bara vilja framhålla att det grekiska ordförandeskapet, i sin strävan att föra den europeiska medborgaren närmare den europeiska utvecklingen, betraktar förslaget om de europeiska politiska partierna som ett högprioriterat ärende och gör allt det kan för att förhandlingarna i rådet skall slutföras före Europeiska rådets möte i Thessaloniki.
Jag gläds särskilt över att man i går nådde en övergripande överenskommelse om det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, vilket följaktligen också kommer att läggas fram vid mötet i Thessaloniki, och jag skulle vilja avsluta med att påpeka att ordförandeskapet har försökt undersöka, och kommer att göra ett sista försök att undersöka, om det går att finna en lösning även när det gäller frågan om stadgan för Europaparlamentarikerna.
Vi skall följa hur detta utvecklar sig.
Jag kan inte föregripa någonting.
(Applåder)
