# ID: svediakorp-gov436881
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,053
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Först ett hjärtligt tack för alla debattinlägg.
Jag har uppmärksamt noterat era argument och vill nu ta ställning till de enskilda ändringsförslagen.
Jag börjar med Hudghtons betänkande.
I ändringsförslag 1 och 3 påpekar ni syftningsfel i vårt förslag.
Jag tackar för detta påpekande, och vi skall naturligtvis korrigera dessa fel.
I fråga om ändringsförslag 2 föredrar vi att fastslå bestämmelserna om användningen av kombinationer av släpredskap med olika maskstorlek i en kommissionsförordning, eftersom det ger bättre möjlighet till en diskussion och ett tekniskt samråd med experterna från medlemsstaterna.
Ändringsförslag 4 gäller det industriella fisket, där det oundvikligen förekommer bifångster av fisk som inte uppnått tillåten storlek, och av andra arter.
Det är sant.
Men jag vill i detta sammanhang erinra om att det i fråga om detta fiske maximalt får förekomma fem procents bifångst, och kontroller som i första hand har genomförts av ICES har visat att bifångsten i praktiken ligger långt under denna 5-procentsgräns.
Ändringsförslag 5, 8 och 10 om de regionala rådgivande forumen - det har jag redan påpekat - anser jag här vara överflödiga.
Det har redan föreskrivits i den nya ramförordningen att vi skall rådfråga dessa regionala instanser när det handlar om ett bestämt förslag, som gäller en region.
Ändringsförslag 6 och 7 är överflödiga, eftersom innehållet redan finns med i den nya ramförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.
Ändringsförslag 9 kan jag godta såtillvida som jag kan ta med referensen till den nya ramförordningen.
Avslutningsvis vill jag klargöra en sak, eftersom ledamoten Varela Suanzes-Carpegna undrade om jag talar om det första eller andra kommissionsförslaget.
Det finns bara ett kommissionsförslag.
Och betänkandet och mitt yttrande gäller också det förslaget.
Det ni kanske menar är en inofficiell handling, som det grekiska ordförandeskapet lade fram för diskussion, men det är inget kommissionsförslag.
Nu till Stevensons betänkande: förslagen gäller de västliga vattnen.
Ändringsförslag 2-5 vill jag gärna anta, eftersom dessa står fullt i samklang med målen i vårt förslag.
Ert ändringsförslag 6 kan jag däremot inte godta, eftersom det skulle omintetgöra det skäl som utgör grundidén till de bestämmelser vi föreslagit, nämligen att se till att fiskeansträngningarna i de västliga vattnen inte ökas och att den faktiska hittillsvarande fångstverksamheten läggs till grund för beräkningen av fiskeansträngningarna.
Ändringsförslag 10 kan jag principiellt godta, men den riktiga platsen för denna text är i skälen och inte i beslutet i förordningen.
Ändringsförslag 17 anser jag inte är nödvändigt, för vi garanterar kontrollen av fiskeansträngningarna redan genom de andra bestämmelserna i förslaget till förordning.
Att ta med en översynsklausul är emellertid godtagbart, och därför godkänner jag ändringsförslag 19.
Ändringsförslag 20-29 måste jag tyvärr förkasta.
Jag vill här tydligt säga att the Irish box tillhör det förflutna.
Det finns ingen väg tillbaka.
Den fria tillgången till vattnen utanför 12-milsgränsen är en grundläggande princip i den gemensamma fiskeripolitiken.
Den kan begränsas när åtgärder för att bibehålla bestånden rättfärdigar det.
Sådana begränsningar måste emellertid då gälla för alla medlemsstater i samma mån, utan diskriminering.
Ändringsförslag 30 gäller den relativa stabiliteten.
Denna princip är redan förankrad i den nya ramförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken, och behöver därför inte här rullas upp på nytt.
I fråga om de perifera områdena kan jag godta ändringsförslag 8 och 13, såtillvida som vi bör begränsa tillgången även till andra bestånd än tonfisk och besläktade arter, för att bättre skydda de lokala yrkesfiskarnas intressen.
Men detta måste inte obetingat gälla för hela 200-milsgränsen.
Det måste granskas ytterligare.
När det gäller de pelagiska bestånden måste jag tyvärr avvisa ändringsförslag 11, 12, 14, 15, 16 och 18.
Om det nämligen skulle dyka upp praktiska problem på grund av beståndens vandring mellan de olika ICES-områdena eller ICES-delområdena, skulle områdena för den högst tillåtna fiskeansträngningen, i stället för att gälla per delområde, utan problem kunna utvidgas till flera delområden eller till samtliga västliga vatten.
Men man kan inte lösa sådana potentiella problem genom att undanta de pelagiska arterna fullständigt från bestämmelserna.
Ert ändringsförslag 1 beträffande en anpassning av texten till den nya ramförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken vill jag däremot gärna anta.
Samma sak gäller för ändringsförslag 7, som baseras på forskningsrön, och för ändringsförslag 9 om satellitkontrollen.
Därmed kommer jag fram till Favas betänkande om vår sociala handlingsplan.
I fråga om punkt 11 i resolutionen om att ta med arbetshälsoaspekter, sysselsättningsstöd och arbetarskydd, vill jag påpeka att hänsyn tagits till dessa mål redan inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.
Punkt 5 i er resolution skall jag gärna efterkomma såtillvida som vi alltid kan aktualisera handlingsplanen när medlemsstaterna för varje kommande plan för bibehållande av bestånden respektive för varje kommande flerårig förvaltningsplan ger oss information om de socioekonomiska effekterna.
Punkt 13 om samråd med medlemsstaterna och sektorn har vi redan efterkommit.
Beträffande punkterna 7, 8 och 9 vill jag informera er om att jag vid rådet (jordbruk och fiske) den 26 maj erinrade medlemsstaterna om att de före den 15 juni i år skall lämna kommissionen exakta uppgifter om det ytterligare medelbehov man har för att komma till rätta med de socioekonomiska effekterna av planen för att bibehålla torskbestånden.
Hittills har bara Förenade kungariket lämnat mer exakta uppgifter, men samtidigt påpekat att man vill täcka det ytterligare ekonomiska behovet med hjälp av nationella medel.
Inga andra medlemsstater har däremot hittills lämnat några upplysningar.
Dessutom har jag anhållit om att man skall meddela oss om och hur medlemsstaterna vill omarbeta sin ursprungliga programplanering, för att stärka stödet till socioekonomiska åtgärder.
Utan denna information från medlemsstaterna kommer vi alla, kommissionen och även parlamentet, att få problem med att efterkomma Europaparlamentets resolution av i år.
Vi kommer dessutom inte att kunna övertyga budgetmyndigheterna om att ställa närmare ytterligare 150 miljoner euro till förfogande inom ramen för flexibilitetsinstrumentet, för att mildra krisen i vitfisksektorn, om det inte finns några motsvarande krav från medlemsstaternas sida.
