# ID: svediakorp-gov436866
# author: Miguélez Ramos (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 749
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först och främst gratulera de föredragande för de tre betänkanden som vi behandlar här i kväll, Fava, Stevenson och Hudghton, och jag vill dessutom tala om för den siste av dem, Hudghton, att jag instämmer i många av de åsikter han gav uttryck för i sitt inlägg.
Jag instämmer i att vi måste kritisera kommissionens högmod, som vidtar åtgärder bakom ryggen på sektorn, samt bristen på kommunikation mellan forskare och fiskare, och liksom Hudghton, anser jag att detta inte precis är till någon hjälp för oss när det gäller att göra tanken om Europa trovärdig för våra medborgare.
Den tid som har avsatts för den här debatten är begränsad och de frågor som tas upp i de här tre betänkandena är mycket viktiga.
Jag kommer att endast att säga några korta ord om vart och ett av dem.
Enligt min åsikt visar dessa betänkanden, särskilt när de diskuteras tillsammans, på de motsättningar som finns inom kommissionen när det gäller förslagen om reformen av den gemensamma fiskepolitiken.
I Favas betänkande om handlingsplanen för att motverka de sociala, ekonomiska och regionala konsekvenserna av omstruktureringen av Europeiska unionens fiskeindustri, talas det om behovet av att gemenskapen avsätter tillräckliga ekonomiska medel och inte lämnar så stort rum för osäkerhet för att kompensera förluster, framför allt när det gäller de förlorade arbetstillfällen som den här reformen av GFP kommer att innebära i de fiskeberoende regionerna.
Fiskeriutskottet begär ett extra anslag för att mildra konsekvenserna av denna reform.
Kommissionen bör värna om att bevara den socioekonomiska strukturen i dessa områden.
Det kommer att bli billigare att stödja bevarandet av det befintliga socioekonomiska nätet än att stå med korslagda armar och bara se på när det försvinner och sedan försöka skapa annan ekonomisk verksamhet för att ersätta fisket.
Dessa regioner har -och jag håller med Stevenson - nämligen en dålig utgångspunkt, eftersom de är belägna i de yttersta randområdena och det råder brist på yrkesutbildning, ny teknik, infrastruktur och tillträdet till marknaderna försvåras.
Kommissionsledamoten vet mycket väl att varje arbetstillfälle på ett fartyg ger upphov till fyra eller fem arbetstillfällen på land, och därför medför försvinnandet av fiskenäringen en allvarlig skada på det socioekonomiska nätet i dessa regioner.
När det gäller betänkandet om förvaltningen av fiskeansträngningen i vissa fiskezoner i gemenskapen, anser jag att vi ledamöter måste veta hur det ser ut i verkligheten när vi utarbetar våra resolutioner.
Och verkligheten är att övergångsperioden efter Spaniens och Portugals anslutning har upphört.
Det finns redan tillräckligt många undantag i den gemensamma fiskepolitiken för att vi skall försöka återuppväcka och bevara sådana som, för en tid, endast var övergångsmekanismer.
Om någon har fått er att tro något annat är jag ledsen, men det är slut med dem.
Det är ett problem som har med den rättsliga grunden att göra och det är avslutat, och det kan inte ändras på något sätt.
Ni hjälpte oss i Marocko; vi kommer att hjälpa er med vad vi kan, men undantaget har upphört.
Slutligen stöder min grupp kommissionens förslag om skydd av unga exemplar av marina organismer.
Lägliga och effektiva tekniska åtgärder bör vara grunden för att nå jämvikt mellan flottan och resurserna.
Den överdrivna skrotning som några vill försöka få igenom är oekonomisk och antisocial, och om några år kan den leda till att vi har fått tillräckliga mängder fisk, men att vi varken har fartyg eller fiskare för att fånga dem.
För att konkret ta upp den irländska boxen, anser jag att det faktum att begränsningar av fiskeansträngningen skall införas på grundval av fiskeansträngningen under 1998-2002 är mycket litet för oss, det är en skam.
När det gäller de regionala rådgivande nämnderna stöder jag den åtgärden, men jag vill, uppriktigt sagt, att kommissionen klargör en fråga för mig, nämligen om alla medlemsstater för närvarande har samma förutsättningar för att införa den här nya faktorn.
Jag skulle vilja veta om vi alla har samma förutsättningar, för om vi inte har det, skulle en sådan åtgärd ge upphov till större skillnader, olika behandling och orättvisor, och enligt vad jag hör från fiskesektorn i min medlemsstat, råder det inte samma förutsättningar i alla medlemsstater.
(Applåder)
