# ID: svediakorp-gov436862
# author: Stevenson (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi är mycket väl medvetna i denna kammare om att många tusentals fiskare, och anställda i beredningsföretag och binäringar har drabbats hårt av de förslag till återhämtningsåtgärder för torsk som rådet fattade beslut om i december i fjol.
Vitfiskeflottan på Irland och i Förenade kungariket har drabbats i särklass hårdast och tvingats ligga i hamn hälften av varje månad och fått sina kvoter nedskurna med mer än 50 procent de dagar de kunde fiska.
Dessa provisoriska åtgärder har varit i kraft sedan den 1 februari i år och ändå har inte ett öre betalats ut som kompensation till någon av som drabbats av nedskärningarna.
Det var välgörande att konstatera att kommissionsledamot Fischler själv ansåg det nödvändigt att uppmana medlemsstaterna att uppfylla sina förpliktelser ansöka om stöd från fiskebudgeten.
Han sade att av 3,7 miljarder euro i budgeten fram till 2006 har endast 3 procent reserverats för socio-ekonomiskt stöd, trots de påtagliga svårigheter som drabbat många fiskare.
För Förenade kungariket är siffran i själva verket 0 procent, vilket är en skamlig anklagelse mot Förenade kungarikets regering.
Dess underlåtenhet att ansöka om detta stöd, att lämna in förslag till katastrofbistånd från de 150 miljoner euro som en bred majoritet i denna kammare röstade igenom i mars, är ingenting annat än ett öppet svek mot vår fiskesektor i nödens stund.
Det är inte att undra på att mer än 230 fiskare i Förenade kungariket har ansökt om att få skrota sina fartyg.
Men nedläggningar i en sådan omfattning, utöver de 20 procent som skrotade sina fartyg i fjol, kan föra Förenade kungarikets vitfiskeflotta under den kritiska massa som krävs för att uppehålla de hamnarbetare, personal i binäringar och bearbetningsföretag som de återstående fiskarna är beroende av.
Om de försvinner kommer hela industrin att bryta samman.
Det är mot denna bakgrund som jag måste ge uttryck åt min förvåning inför kommissionens ståndpunkt i frågan om den irländska boxen.
För mig är det en fullständig paradox att kommissionen å ena sidan kan stödja ett så drakoniskt system, för att låta torsk och annan vitfisk återhämta sig, medan man samtidigt kräver en faktisk avveckling av irländska boxen.
Irländska boxen är en av de viktigaste lek- och fortplantningsplatserna i Europa.
Den har en avgörande betydelse som resurs för bevarande, vilket talrika vetenskapliga studier har visat, och ändå tycks kommissionen vara beredd att acceptera argumentet att begränsat tillträde i denna zon på något sätt skulle vara detsamma som diskriminering.
Låt oss vara mycket tydliga på denna punkt.
Självfallet är tillträdet begränsat i irländska boxen.
Det är därför det är en bevarandezon.
Men de irländska, brittiska, franska och spanska flottorna har fiskat i irländska boxen i åratal.
Nu vet jag mycket väl att våra spanska vänner är missnöjda med den nuvarande ordningen som begränsar tillträdet till endast 40 av deras trålare.
Det bör dock noteras att de 40 spanska trålare som fiskar i denna zon vid varje given tidpunkt alla är stora fartyg på mer än 25 meter, ofta dubbelt så stora som de lokala irländska båtarna.
Problemet är att det finns ytterligare 120 stora spanska trålare som väntar strax söder om irländska boxen och gärna vill få tillträde, men jag kan inte se hundratals grekiska eller italienska trålare som begär tillträde till irländska boxen!
Vi bör även lägga märke till att samma förslag till rådets förordning om västliga vatten skulle spränga den exklusiva ekonomiska 200-mils zonen runt Azorerna.
Även detta är ett mycket känsligt område som har försörjt generationer av lokala portugisiska fiskare, vilka ofta har trotsat de vilda Atlantstormarna i små, öppna träbåtar.
Att bara öppna dessa vatten för jättetrålare från Spanien eller någon annanstans skulle vara katastrofalt både för bevarandet av fiskbestånd och för bevarandet av arbetstillfällen i Azorernas sköra fiskeflotta.
Vi kan inte låta detta hända.
Jag stöder mina spanska kolleger på många sätt.
Jag har arbetat hårt för att söka kompensation för de skador som vållades av tankfartyget Prestige.
Jag har stött de internationella tredjelandsavtal som är till så stor fördel och så viktiga för flottorna i Andalusien och Galicien.
Men jag kan inte passivt titta på när de viktiga bevarandezonerna kring Azorerna och i irländska boxen förstörs, bara därför att våra spanska vänner och bara våra spanska vänner önskar fånga mer fisk i dessa vatten.
Att acceptera det argumentet skulle strida mot politiken om bevarande.
Vårt jobb som parlamentariker, och mitt jobb som ordförande i fiskeriutskottet, är att se till att fiskbestånden får möjlighet att återhämta sig.
Jag uppmanar därför kammaren att godta de ändringsförslag som UEN-gruppen och andra har lagt fram till Stevensons betänkande och att i synnerhet stödja ändringsförslag 20, vilket kräver att irländska boxen bibehålls under en period på 10 år, med en översyn av oberoende Internationella havsforskningsrådet (ICES) och Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) i slutet av den perioden, för att fastställa huruvida politiken med begränsat tillträde har bidragit till att uppfylla målen att återställa hotade vitfiskbestånd i återhämtningsplanen för torsk.
