# ID: svediakorp-gov436861
# author: Hudghton (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 882
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


När kommissionens företrädare för första gången presenterade detta betänkande för fiskeriutskottet, sade han att ämnet var så tekniskt (och till och med rutinmässigt) att vi kanske till och med skulle tycka att det var tråkigt.
Jag håller inte med.
Att utforma och genomföra tekniska åtgärder ägnade att skydda och bevara ungfisk är på längre sikt av avgörande betydelse för fiskeindustrin, liksom även för målet att uppnå ett hållbart fiske.
Om tekniska åtgärder misslyckas, eller om de inte tillämpas rättvist mellan olika fiskenationer eller slag av fiske i ett visst område, kommer det inte att vara möjligt att uppnå slutmålet.
Valet av tidpunkt för detta förslag, kort efter rådets (jordbruk och fiske) möte i december och dess beslut om reform av den gemensamma fiskeripolitiken och provisoriska återhämtningsåtgärder för torsk, ger kommissionen och rådet en möjlighet att återvinna något av den trovärdighet som för närvarande saknas - förvisso i nordliga fiskenationer som till exempel Skottland och Irland.
De ändringsförslag som godkändes av utskottet - och som jag hoppas kommer att stödjas av hela kammaren i morgon - inkluderar två som bara korrigerar felaktiga hänvisningar i kommissionens text.
Av de övriga syftar ändringsförslag 2 till att garantera att rådet kommer att ha inflytande på de närmare bestämmelserna om på vilka villkor olika kombinationer av redskap med mer än en maskstorlek får användas.
Som kommissionsledamoten känner till är detta ett område som har gett upphov till stora problem under den nuvarande förordningen.
Det är föga sannolikt att en ensidig omarbetning av sådana viktiga bestämmelser av kommissionen skulle vara till hjälp för att återställa någon form av förtroende för processen.
Ändringsförslag 4 behandlar ett annat - enligt mitt förmenande - oacceptabelt missförhållande, det vill säga den bestämmelse som tillåter de fiskare som använder absolut minsta maskstorlekarna för industrifiske, av till exempel tobis, att även i fortsättningen behålla fisk som inte uppfyller fastställda minimistorlekar.
Förklaringen att det på något vis skulle vara acceptabelt att landa fisk som inte uppfyller fastställda minimistorlekar, på villkor att fisken inte säljs som livsmedel, är absolut omöjlig att rättfärdiga för de som är sysselsatta i vitfisksektorn och använder de största maskstorlekarna samtidigt som de drabbas av drakoniska nedskärningar av kvoter och antal dagar till havs.
Ett antal ändringsförslag som gick förlorade i utskottet har lagts fram på nytt av min grupp.
Jag söker fullt stöd för att de skall tas med i morgon.
Det föreslagna inrättandet av regionala rådgivande nämnder, vilket ingick om än i urvattnad form, som en del av den reformerade gemensamma fiskeripolitiken, erbjuder ett idealiskt forum för att involvera aktörer och ta den befintliga sakkunskapen i anspråk.
Om de regionala rådgivande nämnderna inte får något meningsfullt arbete att uträtta kommer de inom kort att betraktas som meningslösa församlingar där man bra pratar men inte handlar.
Det är likaså viktigt att tekniska åtgärder kan accepteras som lämpliga för uppgiften om de skall stödjas och genomföras av fiskare.
Detta förslag tycks mig vara ett idealiskt tillfälle för att uppnå dessa två värdefulla syften - ett meningsfullt deltagande av sakkunniga genom regionala rådgivande nämnder, och följaktligen en större sannolikhet för att tekniska åtgärder kommer att vara effektiva och lämpade för en viss fiskezon.
Andra ändringsförslag rör frågan om medlemsstaternas befogenhet att vidta åtgärder för sina egna flottor som överskrider det minimum som krävs enligt EU: s förordning.
Den tidigare versionen av de tekniska åtgärderna tillåter detta.
För mig är det ett mysterium att denna bestämmelse på något sätt har försvunnit utan tillfredsställande förklaring från det nya förslaget.
Om målet är bevarande och man använder tekniska åtgärder så måste det verkligen vara möjligt för enskilda medlemsstater att försöka åstadkomma ytterligare fördelar om de anser det nödvändigt.
Det borde även vara möjligt för medlemsstater att tillämpa denna bestämmelse på sina egna flottor i andra vatten än gemenskapens.
Den utmaning som EU: s fiskeförvaltning för närvarande står inför är att på något sätt återhämta sig från en svår förtroendekris.
I Skottland finns det förvisso en sådan kris, som har lett till att mitt eget politiska parti, Scottish National Party - ett pro-europeiskt parti - har åtagit sig att driva en kampanj för att den gemensamma fiskeripolitiken i dess nuvarande utformning skall skrotas.
Den här veckan kommer man i parlamentet i Westminster att lägga fram ett lagförslag som kräver att Förenade kungariket skall träda ut ur den gemensamma fiskeripolitiken.
Vi kommer att få se flera sådana uttryck för motvilja mot processen om det inte sker en dramatisk förändring av attityden.
Jag hoppas att kommissionen inser att den måste ta initiativet för att förändra det etablerade intrycket av en? vi vet bäst? attityd, som kan ge upphov till en sådan förbittring.
Det nuvarande förslaget, där regionala rådgivande nämnder inte nämns en enda gång, är oacceptabelt.
Jag hoppas att det är möjligt att rätta till detta utelämnande.
Jag hoppas att parlamentet kommer att stödja samtliga ändringsförslag i morgon.
Jag hoppas att kommissionen också kommer att acceptera att det är nödvändigt att förändra sättet på vilket saker görs till det bättre.
