# ID: svediakorp-gov436855
# author: Lange (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, fru kommissionär!
I industriutskottet har vi särskilt diskuterat vilka tekniska möjligheter det finns för att minska andelen svavel i de marina bränslena.
Även här har vi utgått från vilken effekt en sådan minskning egentligen skulle få.
Det kan man föreställa sig praktiskt.
Om man går till någon hamn i Europeiska unionen - exempelvis hamnen i Hamburg - och där sätter sig vid stranden, har man på ena sidan en buss med Euro-4-standard, som nästan inte släpper ut några partiklar alls, och på den andra sidan en barkass, ett fartyg, där man regelrätt kan se hur partiklarna frigörs.
Där är det naturligtvis någonting som inte stämmer rent tekniskt.
Därför bör vi göra mer i fråga om fartygen än vi hittills gjort.
I Hamburg till exempel kommer 80 procent av svaveldioxid-utsläppen och ca 20 procent av partiklarna nu från fartygssektorn, varvid det naturligtvis finns betydligt färre fartyg än vad det finns personbilar och lastfordon på vägarna.
Om man betänker att fartygen förnyas relativt långsamt och att motorer är långlivade, kan man på kort sikt åstadkomma förhållandevis lite med avgastekniken för dieselmotorer.
Därför koncentrerar vi oss i själva verket på tekniken för att minska andelen svavel i de marina bränslena.
Det får en omedelbar effekt, och de Roo har ju nämnt siffrorna: Vi har för närvarande 2,7 procent svavel i fartygsbränslena och 0,0001 procent svavel i de bränslen som används på vägarna.
Därför finns det här helt säkert en potential.
Vi måste enas om hur stor minskningen skall vara.
Målet är att uppnå en svavelandel om 0,5 procent, för att till slut genomdriva en faktisk minskning av utsläppen av svaveldioxid och partiklar.
Vi har länge diskuterat hur vi på ett meningsfullt sätt skall kunna uppnå detta mål, och vi har till slut enats om denna tvåfasmodell, för att här utveckla ett perspektiv.
Även jag vill be er, fru kommissionär, att godta dessa tvåfassteg, så att vi till slut kan komma fram till de 0,5 procenten.
Det stöds - som ni ser - av den stora majoriteten i kammaren.
Naturligtvis vore det bättre om vi här kunde komma fram till ett internationellt samförstånd, eftersom fartygen naturligtvis inte bara tankas inom Europeiska unionen.
Men Marpol är - som ni känner till, fru kommissionär - själv ett trögt tankfartyg, som man nätt och jämt kan få att röra på sig.
Jag tror - och det har ju också förhandlingarna om de andra frågorna som är relevanta för miljön och säkerheten visat - att om Europeiska unionen här uppträder som motor, då rör sig också Marpol.
Om vi alltså tar detta steg i riktning mot 0,5 procent, kommer vi enligt min åsikt också att ha möjlighet att nå en internationell överenskommelse.
För oss handlar det inte bara om att fastslå en bestämd teknik.
Om det är möjligt att minska utsläppen av SO2 och partiklar på annat sätt än genom att minska andelen svavel, så välkomnar vi det naturligtvis.
Det gäller att minska utsläppen.
Hur det uppnås, är inte vårt jobb.
Därför är jag också positiv till att man granskar alternativa tekniker och även genomför dem, om det visar sig att de ger ett bra resultat.
Därför har vi här också öppnat dörren för alternativa tekniker.
Frågan om kostnaderna har naturligtvis också spelat stor roll i industriutskottet.
Svavelfattigt bränsle är nu en gång dyrt.
Men - och det visar erfarenheterna på Östersjön - underhållsintervallerna för dieselmotorerna blir längre om man använder svavelfattigt bränsle, och verkningsgraden blir högre, så att driften med svavelfattigt bränsle till slut också ger kostnadsfördelar, och i någon mån utjämnar de högre kostnaderna.
Därför tror jag, i miljöns men även i ekonomins intresse, att det är riktigt att sikta på en minskning med 0,5 procent, och låt oss gemensamt gå den vägen!
