# ID: svediakorp-gov436776
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 957
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, mina damer och herrar!
Först vill jag tacka er alla så hjärtligt för era konstruktiva, om också delvis mycket kritiska, men alltid sakliga inlägg.
Först vill jag försäkra alla dem som har påpekat hur viktigt det vore att Europaparlamentet får medbeslutande inom jordbrukspolitiken, att ni har fullt stöd från kommissionen i denna fråga, och även mitt fulla personliga stöd.
Alla som är verksamma inom den europeiska politiken vet att det i en gemensam saks intresse, för att finna ett gemensamt beslut, är nödvändigt att göra kompromisser.
Men kompromisser måste mätas på kriterier, och dessa kriterier är den substans som måste bibehållas i reformen.
Denna princip kan och vill kommissionen inte avstå från.
Men det har redan under en tid förts en diskussion om anpassning av kommissionens förslag när det gäller flera frågor.
Hit hör till exempel koncentrationen av cross compliance-bestämmelserna till de viktigaste föreskrifterna, i syfte att förenkla administrationen, en måttfull ökning av de cross compliance-pengar som stannar kvar i medlemsstaterna, en längre förberedelsetid för installation av ett system med jordbruksrådgivning med ett till att börja med frivilligt deltagande, som först senare blir obligatoriskt, mer flexibilitet för medlemsstaterna i fråga om förskott på direktbidrag, en flexibel behandling av ömmande fall och problemfall när det gäller beräkning och tilldelning av det enhetliga jordbruksstödet, samt medlemsstaternas option att utesluta vissa fruktsorter från den bidragsberättigade ytan, bibehållande av rotationssystemet med träda, med möjlighet att på dessa ytor också odla förnybara råvaror, tidsmässig förskjutning av frikopplingen av stödet inom mjölksektorn för att förenkla förvaltningen, eller en flexibel procentandel samfinansiering för jordbruksmiljöåtgärder och en tidvis höjning av stödbidraget i områden med miljöspecifika begränsningar.
Men det finns andra frågor, där det i diskussionen kommer att krävas stora ansträngningar för att vi skall kunna komma fram till några lösningar.
Ordförandeskapet kommer tillsammans med kommissionen, särskilt nästa vecka, säkert att göra dessa ansträngningar i rådet.
Till dessa frågor hör bl.a. de olika aspekterna med frikopplingen av direktbidragen.
Även här finns det säkert spelrum, men det gäller att uppnå de grundläggande målen med frikopplingen.
Dessa innebär att förenkla vår stödpolitik, undvika meningslösa produktionsincitament, stärka ett marknads- och företagsinriktat handlande och slutligen undvika snedvridningar av konkurrensen.
Vi bör i synnerhet inte glömma att frikopplingen leder till att dubbelt så mycket av det lämnade stödet hamnar i jordbrukarnas fickor jämfört med det gamla systemet.
Det har OECD nyligen återigen bevisat.
(Applåder)
Till de viktiga frågor som kräver en öppen diskussion hör också behandlingen av de yttersta randområdena eller de utomeuropeiska områdena.
Även här är det avgörande att de grundläggande principerna bibehålls.
Hit hör naturligtvis nödvändigheten att ta hänsyn till dessa områdens särdrag och målsättningarna i Posei-förordningarna - båda delarna!
Jag vill inte heller underlåta att nämna det från många håll yttrade önskemålet om att i ännu högre utsträckning stärka den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det förvånar er väl inte om jag just här är öppen för överväganden om att stärka denna andra pelare ännu mer än vad man förutsett.
Än en gång helt kort tillbaka till frågan om frikoppling, eftersom många här har tagit upp den delvisa frikopplingen.
Jag anser att det är problematiskt om man tror att man skall kunna införa frikopplingen över en längre tidsperiod, steg för steg, eller att från varje enskild stödåtgärd bara frikoppla en bestämd procentsats.
Dessa blandformer med en delvis frikoppling leder i slutändan till att nackdelarna i det befintliga systemet knyts samman med de fördelar som undanhålls i det nya systemet.
Därför bör man här vara mycket, mycket försiktig.
Nackdelarna med det befintliga systemet är framför allt att jordbrukarna inte fritt kan fatta beslut på sina gårdar.
Nackdelarna är också att jordbrukarna måste göra en större och mer komplex byråkratisk insats, och det som man undanhåller dem, är framför allt en företagarfrihet.
Ett par sista ord om interventionsprisen - här har ni ju delvis yttrat er mycket kritiskt: Varför vill vi eller behöver vi egentligen vidta en åtgärd för att säkerställa jämvikten på marknaden för de närmaste åren - totalt sett vill vi ju ha en tidsrymd om 10 år?
Den huvudsakliga anledningen till detta är att när man jämför marknadsprognoserna som vi lagt till grund för Agenda 2000 med de marknadsprognoser som nu samma institut, exempelvis Fabri, publicerar, så ser vi att dessa institut ändå tvingats dra ned sina på den tiden mycket positiva förväntningar, exempelvis för vete med 14 procent, för korn med 10 procent, för majs med 16 procent, för smör med 37 procent och för skummjölkspulver också med mer än 30 procent.
Men varför kan vi då över huvud taget klara oss med en 5-procentig interventionsprissänkning?
Bara därför att vi redan då var betydligt mer försiktiga än vad dessa prognoser rekommenderade, och därför kan vi nu agera mer återhållsamt.
Men om vi inte gör någonting skulle det leda till att vi även i fortsättningen skulle ha obalans på marknaden, och det innebär ingenting annat än prispress.
Allra sist frågan om Medelhavsprodukterna: Jag vill här helt klart säga att vi även nästa vecka, när det gäller att besluta i rådet, kommer att arbeta för att rådet (jordbruk och fiske) tillsammans med kommissionen skall avge en förklaring, där det skall tillses att Medelhavsprodukterna behandlas med samma vikt och bedöms på samma sätt, när det tas nya steg.
