# ID: svediakorp-gov436770
# author: Kreissl-Dörfler (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, herr talman, ärade kolleger!
Jag välkomnar de beslut som fattats av jordbruksutskottet, även om jag anser att de utan tvivel inte går tillräckligt långt i flera avseenden.
Jag vill också gratulera kollegerna till det enorma arbete som döljer sig bakom dem, för jag upplevde samma sak när det gällde betänkandet om mul- och klövsjuka.
Det är hårt arbete, man måste ta itu med det.
Men en del av det som det förhandlas om har ju ännu inte genomförts.
Och många av Franz Fischlers förslag, som enligt min åsikt går åt rätt håll, och där jag kan stödja väldigt mycket, kommer tyvärr inte att genomföras hundraprocentigt på alla områden.
Det vet han också.
Men vi bör upphöra med att dela upp allting igen, för vi kan när allt kommer omkring bara förhandla om det hela som ett paket.
Inom Världshandelsorganisationens ramar måste vi iaktta bestämda spelregler.
Man kan tänka på vilka regeringar som förhandlade åren 1986-1994 i Marrakechrundan och Uruguayrundan, och vilka som sedan i slutet av 1993 eller 1994 skrev under avtalen.
Där finns det ju redan på många områden.
Naturligtvis anser jag, trots att jag kommer från Oberbayern, att det är fel att höja mjölkkvoten.
Även i fråga om flera prisinterventioner, exempelvis råg, måste man än en gång kalkylera på nytt, för man kan inte i ett slag eller från den ena dagen till den andra bryta upp och ändra alltsammans.
Det kommer inte att fungera.
Och jag är också - det vill jag säga helt tydligt - vän av sammanhållningen i Europeiska unionen och omfördelningen av pengar till de regioner och länder som har mindre, och som det skall gå bättre för.
Men jag kan inte inse att pengarna från de nedskärningar, som exempelvis görs för många företag som befinner sig i en högre gruppering, skall flyta tillbaka till kommissionen och sedan delas ut på nytt på annat håll.
Pengarna bör till största delen i enlighet med subsidiaritetsprincipen användas inom den andra pelaren i de regioner som de kommer från.
För annars får somliga verkligen betala två gånger, för att säga det helt klart.
Franz Fischlers reformer är nödvändiga, och de vore nödvändiga även om vi inte skulle ansluta de 10 kandidatländerna, och utan Världshandelsorganisationen, för ingen här i kammaren kan på allvar hävda att systemet, så som det hittills fungerat, är rättvist.
Det är det inte.
Och en frikoppling på de mest olika områden, som - det kan jag säga er, och ni känner också till det - en dag kommer att genomföras fullständigt - det är bara en tidsfråga - kommer att leda till att det skapas mer rättvisa.
Och då hjälper det inte om alla återigen plockar ut sin region och säger, att här får man inte göra någonting, och där får ingenting göras, och där får heller ingenting göras.
Det löser inte ens problemen teoretiskt.
Ännu ett par ord om utvecklingsländerna: Jag är riktigt glad över att man nu har upptäckt dem.
Initiativet Allt utom vapen kommer ju inte att döda någon eller kosta något.
Man måste också någon gång se efter, vilka länder som här försöker att sälja något av de få produkter, som de producerar, eftersom de behöver andra livsviktiga varor.
Det måste man ändå någon gång titta på.
Vi har i Europeiska unionen i flera årtionden dumpat våra överskott på världsmarknadsnivå och pressat in dem i utvecklingsländerna och där ryckt undan existensgrundvalen för många, många jordbrukare.
Även detta bör vi tänka på.
