# ID: svediakorp-gov436737
# author: Auroi (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 651
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Översynen efter halva tiden har ändå varit rena äventyret och det är bra att vi, ledamöter i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, uppnått en möjlighet till kompromiss som jag tror skulle tillfredsställa jordbrukarna.
Vi ville att de politiska riktlinjerna skulle vara tydliga för alla och det är anledningen till att vi försåg Cunhas betänkande med en tydlig inledning.
För oss i De gröna är den positiva aspekten av kompromissen att den förstärker landsbygdsutvecklingen.
Den allvarliga uppsnyggning som i dag föreslås gör det möjligt för jordbrukarna i Europa att behålla de positiva aspekterna av multifunktionaliteten genom att förstärka landsbygdsutvecklingen och systemet med modulering som gör det möjligt att övergå från den första till den andra pelaren.
Jag tänker särskilt på ändringsförslag 12 i artikel 44.
I detta förslag till modulering används ett territoriellt kriterium för att tillämpa olika procentsatser som tar hänsyn till mindre gynnade områden.
Såsom föredraganden säger i sin motivering bör man ha som målsättning att förstärka strukturen i producentorganisationerna.
Detta ändringsförslag tvingar dessutom staterna att engagera sig i riktning mot landsbygdsutveckling, eftersom de bara kommer att erhålla 100 procent av beloppen ur EUGFJ: s garantifond om de deltar i en obligatorisk nationell medfinansiering.
Vi kan slå vad om att det kommer att uppmuntra staterna att korrekt finansiera alla sociala aspekter, livsmedelskvalitet och miljöaspekter när det gäller landsbygdsutveckling.
Ur den synvinkeln är modellen med territoriella utnyttjandeavtal, som Frankrike inrättat, en utmärkt föregångare.
Det bör noteras, eftersom det är grundläggande för framtiden, att medlemsstaterna kan använda denna modulering för att finansiera det nationella bidraget till unga jordbrukares - så nödvändiga - etablering.
Staterna kan också välja - och vi vill att de gör det - att finansiera kompenserande ersättning som beviljats till mindre gynnade områden, liksom till områden som underställs miljökrav eller åtgärder när det gäller livsmedelsmiljö.
Allt detta utan att påverka det totala beloppet som staten lämnar till den andra pelaren.
Denna utvidgning av landsbygdsutvecklingen går alltså i rätt riktning när det gäller två förtjänster: den första handlar om att förstärka goda tillämpningar inom jordbruket, mer extensiva tillämpningar, som skyddar konsumenternas hälsa, tar hänsyn till miljön och den biologiska mångfalden och producerar ett bra socialt mervärde; den andra handlar om att skydda landsbygden mot riskerna med en aggressiv handelsliberalism som förespråkas av WTO.
På så sätt kan det europeiska jordbrukets multifunktionella särdrag eller förädlingen av produkter som är specifika för den ena eller den andra regionen även fortsättningsvis få ersättning inom ramen för den andra pelaren, vilket bäst skyddar de små producenterna inom mindre gynnade områden.
Till detta bör läggas skillnaden i gradvis sänkning för direkta betalningar mellan känsliga områden, där den är 6 procent, och övriga områden, där den uppgår till 8 procent.
För att denna förstärkning av den andra pelaren skall vara fortsatt betydelsefull bör de mjölkkvoter behållas som visat sig effektiva när det gäller att bevara uppfödning i bergsområden.
Vi måste också skydda naturliga betesmarker och stärka dem, men vi måste dessutom fortsätta att stödja foder och på ett mer allmänt sätt de proteingrödor som krävs för en sund uppfödning av hög kvalitet - exempelvis lusern som Souchet nämnde - och bevara nödvändiga bestämmelser.
Proteingrödor borde kunna odlas på all mark i träda, eftersom Europa har brister på detta område och odlingen av vegetabiliskt protein är lika gynnsam för jordkvaliteten som för miljön och kvaliteten på djurfodret.
När det gäller den känsliga frågan med frikoppling var det nödvändigt att hitta en lösning mellan dem som ville ha en fullständig frikoppling och dem som inte ville ha något alls.
Vi tror att kompromissen som innebär en förändring steg för steg öppnar framtidsutsikter som alla kan acceptera.
