# ID: svediakorp-gov436730
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,055
# sentences: 99
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, mina damer och herrar!
Betänkandena av ledamöterna Bautista Ojeda, Cunha, Jeggle, Olsson, Rodríguez Ramos och Souchet samt förslagen från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ger enligt min åsikt verkligen ett imponerande bevis för det engagemang med vilket ni här i parlamentet vill ta itu med de brådskande utmaningarna för det europeiska jordbruket och framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Jag vill tacka er alla så hjärtligt för det!
Jag tror att med tanke på problemanalysen och de allmänna målföreställningarna så råder det till stor del enighet mellan parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna.
Den gemensamma nämnaren för samförståndet är säkert ledmotivet med ett multifunktionellt hållbart jordbruk, som vi alla är mycket intresserade av att bibehålla.
Detta ledmotiv är vårt program.
Den gemensamma jordbrukspolitiken måste konsekvent inriktas på ekonomiska, sociala och miljörelaterade mål, för att kunna göra anspråk på någon hållbarhet.
Om man jämför dessa mål med verkligheten, blir det tydligt hur mycket som fortfarande återstår att göra.
Jordbrukets sociala funktion, den allmänna ekonomiska situationen, stabiliteten i de internationella handelsförbindelserna, upprätthållandet av miljön, vården av de värdefulla kulturlandskapen och tillhandahållandet framför allt av högkvalitativa, riskfria livsmedel - allt detta sammantaget är de utmaningar som det gäller att komma till rätta med, i jordbrukarnas intresse och i alla andra medborgares intresse i Europa.
Detta faktum utgör också bakgrunden till kommissionens reformförslag, som vi diskuterar i dag.
Vi vill anpassa mekanismerna för organisationen av marknaden till de kommande villkoren för utbud och efterfrågan, för att redan i förväg undvika en krisartad utveckling.
Vi vill ge direktbidrag, som är förenligt med marknaden och med våra internationella handelsåtaganden.
Vi måste erbjuda jordbrukarna ett tillräckligt skydd för berättigade förväntningar och fastslå de individuella direktbidragen på grundval av historiska stödnivåer.
Vi får inte bortse från förväntningarna i dagens samhälle, och måste binda direktbidragen till kriterier för miljöskydd, djurskydd, livsmedelssäkerhet och säkerhet för företagen.
Vi vill möjliggöra ett heltäckande jordbruk och se till att med hjälp av jordbruksverksamhet åstadkomma vårdade kulturlandskap, och inte genom någon som helst annan verksamhet.
Vi vill utvidga instrumenten för att utveckla landsbygden med ytterligare beståndsdelar för att främja kvalitet och djurskydd.
Vi måste se till att finansiera nya reformer genom att införa en gradvis sänkning, och vi kan genom moduleringen bidra till utbyggnad av utvecklingspolitiken för landsbygden.
Och, sist men inte minst: Vi vill i reformerna också ta hänsyn till sammanhållningen.
När jag räknar upp dessa beståndsdelar, rör jag mig fortfarande inom det område, där vi har avsevärda gemensamma åsikter.
Men jag vill inte dölja att det delvis också finns stora skillnader i bedömningarna och i valet av lämpliga konkreta instrument.
Jag vet naturligtvis att vi har en lång väg att gå innan vi är ense.
Men - som också ordföranden i rådet (jordbruk och fiske) har sagt: På denna väg kommer vi framåt, här i parlamentet och även i rådet (jordbruk och fiske).
När jag betraktar detaljerna i Cunhas betänkande, måste jag erkänna att det finns mycket där som är värt att betänka, och jag tackar också ledamoten Cunha för hans klara bekännelse att det behövs en reform.
En prioriterad behandling av de missgynnade områdena ligger också mig varmt om hjärtat.
Om en differentiering av moduleringsprocenten här kan vara det mest lämpliga instrumentet, det vill jag varken utesluta eller bekräfta.
Också för att undanta vissa känsliga produktionsområden - t.ex. drift med am- och dikor, får och getter - från jordbruksstödet kan man anföra begripliga argument, inte minst upprätthållandet av jordbruksproduktionen i problemregioner.
Men man måste också överväga skuggsidorna av ett sådant agerande.
Exempelvis den snedvridande effekten på marknaden som kopplat stöd kan få, eller de tvång som hindrar jordbrukarna från att göra det som är ekonomiskt mest meningsfullt för verksamheten.
Det finns också starka skäl för övervägandet att undanta frukt och grönsaker från den areal som är biståndsberättigad.
Men vi måste se till att vi totalt sett inte går så långt att fördelarna med det frikopplade stödet riskerar att gå förlorade.
I Olssons betänkande och de hithörande ändringsförslagen från jordbruksutskottet beundrar jag de ambitiösa visionerna från Europaparlamentets ledamöter om att vidareutveckla landsbygden.
Jag är hundraprocentigt överens med ledamoten Olsson om att vi alla bör anstränga oss för att inte urvattna förslagen.
Jag är därför också skeptisk till det stora antalet ändringsförslag och tillämpningsområdet för de föreslagna ändringarna.
Jag anser att de programpaket som sammanställts på grundval av förordning 1257 inte bör upplösas fullständigt mitt i programperioden.
Dessutom tillåter den nuvarande budgetramen inga större ändringar i fråga om belopp och stödsatser.
Och slutligen måste kommissionen också se till att hela paket fortsätter att gå väl ihop.
Det gäller också med tanke på de statliga stödreglerna och strukturfondsföreskrifterna.
Vi får inte glömma att vi har den stora debatten om den kommande strukturpolitiken framför oss.
I slutet av detta år kommer kommissionen att lägga fram sina förslag till en ny strukturpolitik för tiden efter 2006 tillsammans med sammanhållningsrapporten.
Därmed kommer jag fram till betänkandena om organisationen av marknaden, och jag vill först ta upp Souchets betänkande om spannmål och stärkelse.
Erfarenheterna under de senaste åren har visat att vi i Agenda 2000 inte tagit tillräcklig hänsyn till utvecklingen på marknaden.
Vår analys av de långsiktiga perspektiven visar mer än tydligt att om vi inte än en gång ändrar marknadsstödet så kommer EU: s spannmålsodlare inte att finna tillräcklig avsättning för sina produkter.
Och det är det som räknas i slutändan.
Detta dilemma skärps ytterligare av euro-dollar-kursens utveckling.
Därför måste vi tyvärr sänka interventionspriserna med de föreslagna 5 procenten och avskaffa de månatliga höjningarna.
Som bekant finns det i sammanhanget ytterligare några särskilda problem, exempelvis när det gäller råg.
Där har interventionsbestånden nu ökat till 5,3 miljoner ton.
Det är mer än en normal årsskörd.
Detta ohållbara tillstånd kan rentav förvärras i och med utvidgningen år 2004.
Dessa strukturella överskott kan primärt hänföras till interventionsmekanismen.
Därför bör vi för alltid skaffa problemet ur världen och inte, som föreslås av jordbruksutskottet, sikta in oss på en halv lösning genom att införa nationella riktvärden för maximimängder.
Enligt min uppfattning finns det inget alternativ till att avskaffa interventionen för råg.
Inom stärkelsesektorn är det i princip inte längre nödvändigt att bibehålla produktionsersättningen - ekonomiskt betraktat - eftersom marknadspriserna kommer att motsvara världsmarknadspriserna.
Ett minimipris för potatis för framställning av stärkelse kan också ifrågasättas med tanke på åtgärderna inom den konkurrerande spannmålssektorn.
Genom att bibehålla ett bidrag med en koppling från och med 50 procent ges det dessutom tillräcklig ekonomisk stimulans för produktion av potatis för framställning av stärkelse.
I fråga om torkat foder vill jag, för att man bättre skall förstå kommissionens hållning, än en gång erinra om den skarpa kritik som dessa bestämmelser orsakade på grund av de negativa miljöeffekter som konstaterats i oberoende undersökningar samt i revisionsrättens rapport.
Ändringsförslagen, enligt vilka stödbestämmelserna skall inriktas på att stödja tekniska framsteg, för att särskilt strypa energiförbrukningen, är säkert intressanta.
Men jag undrar om det verkligen är meningsfullt att göra något sådant i samband med åtgärder för att stödja marknaden?
Vore inte programmen för landsbygdens utveckling en bättre ram för ett sådant system?
Med tanke på rissektorns sociala, ekonomiska och ekologiska betydelse vill jag inte ifrågasätta att det är nödvändigt med en organisation av marknaden för ris.
Men en genomgripande reform är oundviklig, eftersom vi annars skulle konfronteras med jättelika interventionsbestånd, som, bortsett från de stigande kostnader för gemenskapens budget som de skulle utgöra, också vore omöjliga att sälja.
Det gläder mig att jordbruksutskottet principiellt delar denna uppfattning och håller med om viktiga delar av kommissionens förslag till lösningar.
Några av era ändringsförslag, exempelvis höjningen av importmängderna och ett åtagande om prisrapportering, har mitt fulla stöd.
I fråga om andra förslag förespråkar jag visserligen den allmänna inriktningen, men inte den valda formuleringen.
Men jag är övertygad om att den orientering som ni ger mig kommer att positivt bidra till de avslutande förhandlingarna i rådet.
I fråga om importbestämmelserna måste alla ändringar av de konsoliderade tullarna för ris inom ramen för artikel 28 i GATT-avtalet förhandlas.
För detta måste rådet också äntligen ge kommissionen motsvarande förhandlingsmandat.
Dessutom bör enligt min uppfattning importtullarna för paddyris provas separat.
Om man ändå skulle behålla en ständig interventionsmekanism för ris, även om den bara skulle ligga på en nivå om 150 euro per ton, så vore det mycket dyrt.
Men jag är öppen för granskning av en enhetlig mekanism på en prisnivå som är förenlig med den förväntade marknadssituationen, och som förhindrar en att lagren ökar på nytt.
Därmed är jag framme vid de båda sista betänkandena om organisationen av marknaden, Jeggles betänkanden.
Jag konstaterar att ledamöterna i utskottet har uttalat sig för en förlängning av mjölkkvotsbestämmelserna fram till år 2015.
Däremot är man kritisk till tidigareläggandet av de i Agenda 2000 föreskrivna prissänkningarna från 2005 till 2004, liksom till ytterligare interventionsprissänkningar och begränsningen av interventionsmängden för smör.
Jag är ändå övertygad om att dessa steg är nödvändiga för att stärka konkurrensförmågan inom EU: s mjölksektor.
Då måste vi som världens största exportör av mjölkprodukter i vårt beslut också ta hänsyn till utvecklingen på världsmarknaderna och diskussionerna inom WTO.
En annan känslig punkt är uppenbarligen höjningen av mjölkkvoterna med 1 procent vardera under åren 2007 och 2008.
Enligt oberoende undersökningar kan marknaderna ta till sig dessa ytterligare mängder tack vare ökad konsumtion.
Därför är jag övertygad om att detta förslag är meningsfullt.
Men om man först vill avvakta den faktiska utvecklingen, så kommer kommissionen inte att vägra diskutera detta.
Jag är dock skeptisk till förslagen om att bevilja högre kompensationsbidrag, och att höja dem ytterligare i missgynnade områden, genomföra en differentiering enligt kvalitetsstandarder eller fastslå priser i enlighet med produktions- och arbetskostnaderna.
Jag är emellertid öppen för ändringsförslagen som gäller direktförsäljarnas status och granskning av frågan i vilken utsträckning medlemsstaterna kan överföra en del av de överförda kvoterna till de nationella reserverna.
Totalt sett delar jag utskottsledamöternas uppfattning om att mjölksektorn måste förbli lönsam, och att producenternas intäkter måste säkras.
Jag lovar er också att jag kommer att granska alla era förslag noga.
Slutligen något om Rodríguez Ramos initiativbetänkande om multifunktionellt jordbruk och reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Ni sade att ni inte kan vara emot målen med reformen.
Det är ju alltid något!
Vi vill alla stärka landsbygden just när det gäller de missgynnade områdena.
Det gäller de budgetmedel som står till förfogande, inriktningen på hållbarhet och betalningen till jordbrukarna för att de gör insatser för samhället.
Naturligtvis måste vi använda medlen så målinriktat och effektivt som möjligt.
I gengäld måste vi också avlägga räkenskap inför skattebetalarna.
Vårt koncept till landsbygdens utveckling och stärkande av den genom moduleringen är konkreta steg för att uppfylla de mål ni ställt upp.
Jordbrukets multifunktionella natur blir fullkomligt betald.
Ni begär en enorm omfördelning av stödet.
Det kan jag inte bifalla.
Jag är inte övertygad om att systemet därigenom automatiskt blir mera rättvist.
Men jag har förståelse för att vi i våra överläggningar med nödvändighet särskilt måste beakta sammanhållningen, och därför har vi också byggt in ett sammanhållningselement när vi valde en nyckel för att dela upp de ytterligare utvecklingsmedel för landsbygden som skall stå till förfogande i framtiden, och det måste också bibehållas.
Sammanlagt vill jag för det första än en gång tacka er så hjärtligt.
Jag är mycket spänd på att få höra de fortsatta inläggen, och kommer i slutet av debatten gärna att än en gång komma tillbaka till era frågor.
(Applåder)
