# ID: svediakorp-gov436729
# author: Drys (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,255
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
När den grekiska regeringen tog över rådets ordförandeskap den 1 januari 2003 befann sig reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i ett viktigt skede.
Därför var en av de viktigaste målsättningarna för det grekiska ordförandeskapet att få till stånd förhandlingar för att avsluta detta ärende, givetvis i samarbete med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.
Parlamentet bad om kommissionens förslag under sammanträdesperioderna i februari, mars och april, på grundval av ett frågeformulär från ordförandeskapet där man särskilt fokuserade på reformfrågor.
Ordförandeskapet drog positiva slutsatser av detta förfarande och beslutade att sätta fart på förhandlingarna genom att inrätta en högnivågrupp.
Denna grupps roll var huvudsakligen att förbereda det avgörande ministermötet i juni.
Dynamiken i det framgångsrika avtalet förstärktes under rådets möte den 26 och 27 maj, då kommissionsledamot Fischler och jag hade möten med samtliga ministrar i syfte att lokalisera de huvudsakliga problemen och de möjliga lösningarna för att nå en sann förlikning.
Såväl kommissionsledamoten som jag själv kunde med tillfredsställelse konstatera att vi hade ett stöd från en majoritet av ministrarna när det gällde tidsplanen.
Denna majoritet är övertygad om att, eftersom vi lyckades få en lämplig blandning av innehållet i akten, vi kan nå ett beslut före det grekiska ordförandeskapets slut, dvs. vid Europeiska rådet i juni.
Jag skulle vilja påpeka för parlamentet att jordbruksministrarna från de 10 nya länderna deltog i förfarandet på trepartsbasis.
Europaparlamentet är en särskilt väsentlig faktor för utformningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.
Er omröstning om kommissionens meddelande i november 2002 gav kommissionen viktiga anvisningar om inriktningen av dess lagstiftningsförslag.
Europaparlamentets yttrande angående kommissionens lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är ytterst väsentligt och emotses av alla med stort intresse.
I det här skedet skulle jag vilja tacka samtliga föredragande, ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och givetvis alla ledamöter av jordbruksutskottet, som på så kort tid har lyckats avsluta sina insatser och rösta om de verkligt intressanta betänkandena med avseende på kommissionens förslagspaket.
Detta resultat från Europaparlamentet, och huvudsakligen från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, ger kammaren möjlighet att i rättan tid lägga fram sitt yttrande om Europeiska kommissionens förslag.
Detta möjliggör också målsättningen att vid Europeiska rådet nå en rättmätig och ärlig kompromiss.
I denna kompromiss kommer man inte att negligera den europeiska jordbruksmodellen som grundar sig på familjejordbruk och multifunktionellt jordbruk, och givetvis inte heller de minst gynnade regionernas behov, vilka bekräftades vid Europeiska rådet i Bryssel i oktober 2002.
Låt mig nu nämna de viktigare frågorna i våra insatser.
För det första, frågan om frikoppling: den utgör naturligtvis reformens kärna och det är den som skapar de största svårigheterna att finna en gemensamt accepterad lösning.
I denna fråga förekommer det olika inställningar inom medlemsstaterna, vilket lett till att man hittills framfört påtagliga reservationer mot en rad olika faktorer.
Den första viktiga frågan handlar om systemets ikraftträdande.
Likaledes väsentlig är också den åsikt som har framförts av vissa medlemmar i rådet beträffande den så kallade partiella frikopplingen.
Trots att ett sådant förfarande i princip skulle kunna utgöra en kompromissfaktor bör vi ta hänsyn till att termen partiell frikoppling tolkas olika och ges olika innebörd.
Det finns också medlemsstater som har uttryckt sig vara för undantagen från frikoppling av vissa produkter, medan andra medlemsstater är för införlivandet av fler, i syfte att undvika konkurrens mellan produkterna.
Jag hoppas att Europaparlamentets yttrande om denna kritiska fråga kommer att hjälpa oss att nå fram till en tillfredsställande lösning.
Den andra frågan gäller den dynamiska moduleringen.
De flesta medlemsstater har uttryckt reservationer mot schablonbidraget på 5 000 euro för befrielsen från skyldigheten att progressivt minska direktstöden, medan några andra önskar förbereda ett övergångsstadium som kan möjliggöra en mer reformvänlig tillämpning av den progressiva minskningen inom större och mer konkurrenskraftiga företag.
De frågor där medlemsstaternas åsikter går isär gäller behovet att skydda de små och medelstora producenterna, tillämpningen av principerna om social rättvisa och önskan om enklare förvaltningsförfaranden inom jordbruksföretagen.
Vi bör inte glömma bort att reformerna även syftar till besparingar som skall användas för att finansiera de framtida reformerna av de gemensamma marknadsorganisationerna.
Det vill säga att en möjlig ökning av fribeloppet, så snart medlen till jordbruket är säkrade, inte får innebära att en annan liknande reglering riskeras, att finansieringen av framtida reformer, mjölkprodukter, socker och produkter från Medelhavsområdet riskeras eller att budgettaket överskrids.
Den tredje frågan gäller tvärvillkor.
Nära nog samtliga medlemsstater ställer sig positiva till att vidta denna åtgärd.
Problemet består i att ta hänsyn till att denna satsning innebär överdrivna administrativa och ekonomiska kostnader, som är oproportionerligt höga i förhållande till sitt syfte.
Följaktligen bör våra ansträngningar syfta till att finna ett sätt för att kunna begränsa de absolut nödvändiga kraven, men även att förutse en större flexibilitet för medlemsstaterna med successiv tillämpning av det föreslagna systemet.
Mina damer och herrar ledamöter!
Inom den gemenskapspolitiska ramen för landsbygdens utveckling har man föreslagit olika åtgärder i syfte att bättre bemöta samhällets farhågor när det gäller miljöskyddet, överensstämmelsen med gemenskapsmodellerna inom jordbruksområdet, förbättringen av djurskyddet och strängare föreskrifter för kvaliteten på livsmedel.
För dessa kommissionens idéer finns en hög grad av samtycke.
Under de olika skedena i diskussionen om de nya åtgärderna framkom det att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör utgöra en startpunkt för att förenkla gemenskapspolitiken för jordbrukets utveckling.
På områdesnivå bör förslagen från Europeiska kommissionen förbättras så att rådet kan anta dem inom ramen för ett allomfattande paket.
Slutligen bör reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken omfatta särskilda åtgärder för de nya jordbrukarna som utgör det europeiska jordbrukets framtid, och särskilda bestämmelser för EU: s mindre gynnade, avlägsna och problematiska regioner som i dag hotas bli övergivna.
Jag skulle nu vilja hänvisa till de ekonomiska aspekterna i förslaget om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Diskussionerna i rådet var fokuserade på de förväntade ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna marknadsåtgärderna och de ekonomiska aspekterna av reformförslagets viktigare delar, dvs. det frikopplade stödet, gradvis sänkning och modulering.
Rådets utgiftsprognoser visar att åtgärderna för modulering och gradvis sänkning kräver att man sörjer för att upprätthålla de budgetära begränsningar som fastställdes vid toppmötet i Bryssel i oktober 2002.
Som ordförandeskap kommer vi att söka efter lösningar som kan antas inom ramen för Europeiska unionens fastställda budgetramar.
Mina damer och herrar ledamöter, herr talman!
Rådet har accepterat att omständigheterna kräver ytterligare anpassningsåtgärder för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi bör alla erkänna att den gemensamma jordbrukspolitiken aldrig varit statisk och att den alltid reagerat för ändrade förhållanden genom att anpassa sig till de befintliga instrumenten, men även genom att skapa nya.
Dessa beslut har alltid byggt på gemenskapsmetoden, som innebär samarbete mellan de institutionella organen men även förlikning mellan medlemsstaterna inom rådets ramar.
Vi befinner oss i dag i ett avgörande skede i processen.
Med realism och god vilja, vilket de institutionella organen liksom medlemsstaterna alltid har visat, är jag optimistisk och tror att vi kommer att nå en politisk överenskommelse under de kommande veckorna.
Jag vill försäkra er, mina damer och herrar, att rådet liksom Europas invånare emotser Europaparlamentets ståndpunkt med största intresse.
