# ID: svediakorp-gov436726
# author: Bautista Ojeda (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,119
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (ES) Herr talman!
Jag vill tacka utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för det breda stödet till mitt betänkande om ris, och detsamma gäller de ändringsförslag som har lagts fram, som har nått bred enighet i vårt utskott.
Herr kommissionär!
De öppna och mest oskyddade marknaderna är även de mest sårbara.
Klimatförändringarna, de långvariga torrperioderna, det stora tryck som våtmarkerna utsätts för med anledning av att städer byggs ut eller från förvaltningarna, riskerar traditionella odlingsområden, som fungerar som en fristad för biologisk mångfald.
De största och viktigaste livsmiljöerna för vattenfågelarter finns just i dessa traditionella områden för risodling och vårt ansvar är att bevara dem till varje pris.
Inom ramen för översynen efter halva tiden av den gemensamma jordbrukspolitiken har kommissionen föreslagit en reform av den gemensamma organisationen av marknaden för ris.
Kommissionen har då tagit hänsyn till den obalans som ökningen av både importen och den interna produktionen gett upphov till, vilket tillsammans med begränsningarna av exportbidragen har genererat stora överskott.
Denna obalans kommer antagligen att bli större från och med 2006 på grund av den progressiva tullsänkningen till följd av tillämpningen av programmet Allt utom vapen.
Kommissionen erkänner att det är svårt att uppskatta konsekvenserna av en sådan åtgärd, men utgår ändå från antagandet att interventionslagren kommer att öka konstant till en ohållbar nivå till följd av den förutsedda ökningen av exporten från mindre utvecklade länder.
Hela filosofin i kommissionens förslag till reform av den gemensamma organisationen av marknaden för ris koncentreras kring avskaffandet av interventionspriserna utan att någon hänsyn tas till odlingens särdrag inom Europa.
Ingen hänsyn tas heller till det faktum att de små, regionala ekonomier som är knutna till risodlingen kommer att vara mer i riskzonen än någonsin.
Det är därför nödvändigt att ändra organisationen av marknaden för ris på ett sådant sätt att den kan anpassas till de nya konkurrensförhållandena som råder på marknaderna och för att gemenskapens producenter skall garanteras en skälig inkomst, vilket också måste vara förenligt med en rättvisare handel till förmån för de mindre utvecklade länderna.
Vi måste bevara risodlingen, som är viktig för Europa socialt, miljömässigt och landskapsmässigt sett.
Kommissionen har förbigått alla dessa faktorer med sitt förslag, såväl när det gäller handelssystemet som särskilda betalningar och frikopplat stöd.
Utan interventionspris, utan skydd vid gränserna och utan de garantier för kvalitet och livsmedelssäkerhet som vi kräver av våra egna produkter, kommer sektorn att försvinna.
Med sitt förslag lägger kommissionen över allt ansvar för att finna lösningar på hungern i tredje världen på jordbrukarna, och det är inte rättvist.
Risodlingen bedrivs under särskilda klimatförhållanden, vilket leder till att produktionen koncentreras till vissa områden där den utgör en monokultur, vars enda alternativ är torrläggning, försaltning eller att produktionen i de områdena läggs ned.
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling stöder i sitt betänkande kommissionens förslag att sänka interventionspriset för ris för att anpassa det till världspriserna.
Vi har emellertid förkastat förslaget om att skapa ett system för privat lagring varje gång som priset på ris faller under det effektiva stödpriset.
Ett nytt begrepp dyker upp: effektivt stödpris, som används för att beräkna tullar i enlighet med systemet för högsta tillåtna priser och det överförs sedan till systemet för förvaltningen av marknaden.
Det är följaktligen inget stöd till producenten, som interventionspriset är, utan ett virtuellt system som ger upphov till en annan diffust avgränsad åtgärd som inte definieras på ett tydligt sätt: systemet för privat lagring.
Förslaget om privat lagring kommer inte att fungera, det har det nämligen inte gjort i andra sektorer.
Dessutom skulle detta system förvärra jordbrukarnas ekonomiska situation, som redan är försvagad, eftersom de skulle bli tvungen att bära kostnaderna för en högre volym av bundet kapital och höga kostnader för underhåll och förvaring av produkten.
När det gäller den särskilda åtgärden för 120 euro, den föreslagna säkerhetsmaskstorleken, att låta priserna stabiliseras runt dessa 120 euro, kommer detta att leda till att risodlarna ruinerar sig.
Det är följaktligen nödvändigt att bibehålla den offentliga interventionen som en regleringsmekanism, med ett institutionellt pris som samtidigt garanterar både konkurrenskraft och självförsörjning.
När det gäller skydd vid gränserna anpassades utbytessystemet till Marrakechavtalet i den här sektorn.
Detta avtal är olämpligt, eftersom tillämpningen av ett system med högsta tillåtna importpriser fastställs.
På så vis skulle ingångspriset för råris, det vill säga oskalat ris, inte vara högre än 180 och 188 procent för Indica- och Japonica-ris, än interventionspriset.
I Marrakechavtalet för denna sektor fastställs tillämpningen av ett system med högsta tillåtna importpriser som kopplar ingångspriset till interventionspriset.
I detta system tas ingen hänsyn till kostnaden för att förädla paddyris till råris, och för gemenskapsmarknaden blir följden av detta att ris av högre kvalitet och pris importeras till lägre tullsatser.
Kommissionen har bett de 15 medlemsstaterna om ett mandat för att förhandla i Världshandelsorganisation om att det nuvarande systemet för varierbara importrättigheter skall ersättas av ett system med fasta tullsatser, men man verkar inte kunna enas kring den här frågan.
Jordbruksutskottet anser att det är lämpligt att avskaffa systemet för högsta tillåtna importpriser, vilket har lett till att sektorn befinner sig i det här läget.
Behovet av att inrätta lämpliga kontrollmekanismer för att undvika eventuella oegentligheter tas upp i många av ändringsförslagen.
Andra frågor som tas upp är att ursprunget för importerat ris skall garanteras i syfte att undvika social och miljömässig dumpning, sociala fenomen som triangelhandel och att det är nödvändigt med noggrann kontroll av spårbarhet och märkning för att garantera livsmedelssäkerhet.
Av alla dessa skäl anser jordbruksutskottet att det är absolut nödvändigt att lägga fram en utvärderingsrapport om konsekvenserna av de tullsänkningar som har beviljats till följd av att initiativet Allt utom vapen genomförs.
I rapporten bör de punkter som vi finner oroande samt ekonomierna i tredje länder beaktas.
Herr talman!
Jag har vissa reservationer när det gäller den frikopplade stödutbetalning som kommissionen föreslår.
Jag är tveksam om det tas tillräcklig hänsyn till risodlingens särskilda miljösärdrag och tror att nedläggning av odlingar skulle göra miljön sårbarare i dessa områden.
Vi behöver dessutom ett proportionellt, och inte progressivt, system för sanktioner, eftersom risodlarna sanktioneras orättvist jämfört med andra jordbrukssektorer, och maximiarealerna skall vara de som gällde innan förslaget till reform.
I det här sammanhanget stöder jag Cunhas beslut att avskilja och ta bort risodlingen från frikopplingen.
