# ID: svediakorp-gov436724
# author: Olsson (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 715
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Herr kommissionär!
Det är få saker som är så viktiga i en framtida värld som ett uthålligt och miljövänligt jordbruk.
Jag har från början stött kommissionär Fischlers framsynta idéer när det gäller att komma med förslag till hur vi skall reformera den europeiska jordbrukspolitiken.
Dessa idéer har dessvärre försämrats och håller fortfarande på att försämras.
Jag menar att det var en försämring när president Chirac och kansler Schröder kom överens om ett tak, som skulle ha tillämpats som ett golv för kostnaderna för jordbrukspolitiken.
Jag måste tyvärr erkänna att jag tycker att det vi har kommit fram till här i parlamentet inte är någon förbättring utan i stället en försämring av förslaget.
Jag är orolig för att ministrarna när de möts också kommer att försämra detta ytterligare.
Inte ens Europas bönder tycks förstå sitt eget bästa.
Motståndet mot kommissionens förslag till jordbruksreform bland bönder, bland oss i Europaparlamentet och bland jordbruksministrarna måste bero på att man inte vill se de stora sammanhangen.
Jag tänker inte, herr talman, tala om detaljer i något betänkande, utan jag tänker ägna mitt anförande åt just de stora sammanhangen.
Vi måste komma ihåg att den största delen av världens livsmedelsproduktion produceras till kostnader som inte täcks av dagens låga världsmarknadspriser.
De flesta i-länders bönder behöver därför stöd för att kunna producera, och u-ländernas bönder behöver mer betalt.
I-ländernas produktionsstöd, jordbruksstöd höjer produktionen, och överskotten exporteras med hjälp av subventioner.
Detta sänker världsmarknadspriserna.
Vi måste förändra systemen för att skapa en sund världsmarknad.
Världsmarknadspriserna borde kunna stiga till en nivå där de flesta kan producera, och därför är det ganska självklart att alla handelssnedvridande stöd måste bort.
EU kan inte förändra detta själv, men tillsammans med USA skulle vi kunna göra mycket på det området.
Förhandlingarna inom WTO och kommissionens förslag till en jordbruksreform är steg i rätt riktning i detta sammanhang.
Vi måste dock komma ihåg att världen inte är riktigt så enkel.
Stora delar av det småskaliga europeiska jordbruket skulle även med rimliga priser på världsmarknaden ändå inte bli konkurrenskraftiga.
Vi har höga miljö- och djuromsorgskrav.
Vi har krav på livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet.
Vi har krav på arbetarskydd.
Vi vill bevara odlingslandskapet, natur- och kulturmiljöerna, och vi vill utveckla den sociala situationen på landsbygden.
I princip så skulle detta kunna betalas av marknaden när det gäller värden som t.ex. kvalitet.
Det skulle kunna betalas med direktstöd ifrån samhället, ifrån EU när det framför allt gäller sådant som kollektiva nyttigheter.
Vägen från höga subventioner och förstörda världsmarknadspriser till en sund handel och prissättning, måste emellertid gå via en förändring av nuvarande stöd, dvs genom en avkoppling av stöden från produktionen.
I detta perspektiv kommer min landsbygdsutvecklingsrapport in.
Det fanns tyvärr för litet pengar när kommissionen skrev sitt förslag.
Jag har tack vare goda och vänligt sinnade kolleger i parlamentet skaffat litet pengar från herr Cunha och en del pengar från fru Jeggle och har därmed kunnat lägga på litet mer för landsbygdsutvecklingen.
I mindre gynnade områden innebär nämligen förslaget med avkoppling de största riskerna, och vi måste hantera dem så fort som möjligt.
Jag tror att parlamentet har kommit med en förbättring på den punkten.
Herr talman, herr kommissionär, kolleger, om vi inte i EU i tid moderniserar vår stödarsenal till jordbruket, dvs flyttar stöden ifrån den blå till den gröna boxen eller vad man nu än kallar det, så kan WTO-förhandlingarna, om de skulle leda till något resultat som är positivt ur global synpunkt, slå vapnen ur händerna på oss när det gäller att skydda det europeiska jordbruket och den europeiska jordbruksmodellen.
Vi har då ingenting att ta till.
Det är bättre att förekomma än att förekommas.
Det borde vi européer också begripa.
Förhoppningsvis inser jordbruksministrarna, när de nu träffas till förhandlingar i nästa vecka, att ett uteblivet eller ett dåligt beslut faktiskt kan leda till en katastrof för bönderna, för landsbygden och även för konsumenter som vill ha bra livsmedel i Europa.
