# ID: svediakorp-gov436673
# author: Coelho (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 220
# sentences: 3
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


På grund av en fråga om följdriktighet med den tidigare ståndpunkten som godkändes av Europaparlamentets plenarsammanträde den 11 december 2000, då det franska initiativet avvisades, som föreslog att direktivet om ett ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning av tredjelandsmedborgare skulle antas, vilket saknade rättslig grund, tycker jag att jag inte heller nu kan godkänna något annat ställningstagande som inte innebär att detta initiativ avvisas.
Vilket redan hände när det gällde själva direktivet, så är det som det är frågan om inte förslagets substans eller politiska innehåll, som jag t.o.m. anser vara ganska positivt, eftersom det syftar till att införa kriterier och adekvata praktiska sätt för att kompensera all ekonomisk obalans som kan komma av tillämpningen av nämnda direktiv, dvs. den medlemsstat som utfärdar ett avvisningsbeslut måste ersätta medlemsstaten som verkställer det för operationens faktiska kostnad (upp till en högsta gräns för kostnaderna, vilka böra vara skäliga, jämförbara och balanserade), som bör täcka kostnaderna för transport, administration och logi.
Då vi står inför ett initiativ som rör tillämpningen av direktiv 2001 / 40 / EG kan vi inte samtidigt ha någon annan uppfattning än den vi hade då det avvisades för att det saknade rättslig grund, och vi avvisar därför också detta initiativ.
