# ID: svediakorp-gov436643
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 851
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna debatt har kommissionen agerat som amicus curiae (utomstående sakkunnig) eftersom den inte var förhandlare utan bistod de på varandra följande ordförandeskapen för rådet i deras förhandlingar.
Därför kommer jag endast att försöka klarlägga några av de punkter som har tagits upp och ge kommissionens uppfattning om de punkterna.
Jag kommer att börja med artikel 13.
Jag skall försöka vara tydlig.
Avtalet mellan Förenta staterna och EU är ett bilateralt avtal som reglerar förhållandet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.
Det reglerar inte förhållandet mellan Europeiska unionens medlemsstater eller medlemsstaternas förpliktelser enligt andra internationella rättsliga instrument.
Samtliga medlemsstater har undertecknat Europeiska konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna och det protokoll som förbjuder dödsstraffet.
Detta innebär att medlemsstaterna, i överensstämmelse med sina förpliktelser enligt Europeiska konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna, kommer att vägra utlämning i fall där dödsstraff kan bli aktuellt.
Detta härrör inte från en förpliktelse mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.
Det härrör direkt från medlemsstaternas förpliktelse att följa Europeiska konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna, protokollet och, hoppas jag, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som kommer att ha författningsmässig status och vara rättsligt bindande sedan den förts in i det nya konstitutionella fördraget.
När det gäller Internationella brottmålsdomstolen vill jag fästa er uppmärksamhet på det faktum att artikel 10 i avtalet inte är tillämplig på Internationella brottmålsdomstolen eftersom den domstolen inte är en stat och artikel 10 endast reglerar vilka kriterier som skall användas om ett konkurrensförhållande uppstår mellan begäran om utlämning av samma person från ett tredje land - som till exempel Förenta staterna - och en medlemsstat i Europeiska unionen.
Den behandlar inte begäran från Internationella brottmålsdomstolen.
Det finns därför ingenting som hindrar medlemsstaterna att besluta vad de vill göra såvitt det gäller en begäran från Internationella brottmålsdomstolen, utan hänsyn till bilaterala avtal med Amerikas förenta stater.
När det gäller den europeiska arresteringsordern i sig kan jag till och med hålla med parlamentet.
Men tyvärr antog inte rådet kommissionens förslag om företräde för den europeiska arresteringsordern.
Däri ligger problemet.
Vi talar inte i dag om ett fullständigt företräde för den europeiska arresteringsordern framför varje annan begäran om utlämning.
Det finns inte.
Rambeslutet om den europeiska arresteringsordern erkänner redan att det finns ett antal kriterier som måste beaktas för att avgöra vilken begäran som har företräde i fall av konkurrensförhållande mellan en begäran enligt en europeisk arresteringsorder och en begäran om utlämning från tredje land.
Så vi ändrar inte Europeiska unionens rättssystem.
Kommissionen beklagar att detta företräde inte erkändes när rådet antog den europeiska arresteringsordern.
I dag existerar emellertid inte detta företräde och det kan därför inte heller påverkas av villkoren i ett bilateralt avtal med Förenta staterna.
Det vi var mycket måna om att säga var att möjligheten att i framtiden erkänna den europeiska arresteringsorderns företräde inte kan urholkas eller begränsas av ett bilateralt avtal av det här slaget.
Det finns en särskild bestämmelse om omarbetning av det här slaget av bilateralt avtal med Förenta staterna om vi i framtiden skulle besluta oss för att erkänna den europeiska arresteringsorderns företräde.
Jag hoppas att vi förr eller senare kommer att göra det.
Till sist, frågan om specialdomstolar.
Det bör framhållas att den avgörande frågan för mig - och jag har alltid sagt detta till parlamentet - inte gäller domstolens karaktär, inte gäller frågan om specialdomstolar i sig - till och med några medlemsstater i Europeiska unionen har specialdomstolar.
Frågan gäller rättvis rättegång och garantier, så att utlämning endast medges om det finns garantier för att den medlemsstat som lämnat in begäran kommer att följa principerna för en rättvis rättegång.
Det finns två skäl i avtalen som behandlar denna fråga.
Det första handlar om vederbörlig hänsyn till individens rättigheter och rättsstatsprincipen; det andra handlar om de garantier i respektive rättssystem som föreskriver att en utlämnad person har rätt till en rättvis rättegång.
Framför allt finns artikel 16a om icke inskränkning där punkt 1 vidmakthåller alla skäl för avslag i ett ärende som inte regleras av detta avtal som står till förfogande i enlighet med ett i kraft varande bilateralt utlämningsfördrag och punkt 2 kräver dialog om de konstitutionella principerna i den stat som begäran har lämnats till kan utgöra ett hinder för fullgörandet av dess förpliktelse att utlämna en person.
Jag tolkar detta som att allt som kan betraktas som en begäran om utlämning till en domstol där regeln om rättvis rättegång inte respekteras kan ge anledning till tillämpning av denna artikel 16a om icke inskränkning.
Slutligen hoppas jag verkligen att det kommer att finnas särskilda bestämmelser i den framtida författningen, inte bara om samråd med parlamentet om den här sortens avtal, vilka kommer att bli vanligare i framtiden, men även om EG-domstolens befogenheter för att garantera att dessa avtal står i fullständig överensstämmelse med Europeiska unionens framtida författning.
