# ID: svediakorp-gov436627
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,046
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att tacka parlamentet, i synnerhet Hernández Mollar, ordförande i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, för detta betänkande i en så viktig och känslig fråga.
Jag välkomnar det faktum att avtalsförslagen har offentliggjorts och att Europaparlamentet har fått möjlighet att granska dem parallellt med den granskning som de nationella parlamenten i medlemsstaterna står för.
Man måste inse att det är rådet som, i enlighet med artiklarna 24 och 38, förhandlar om dessa avtal.
Det är inte kommissionen som förhandlar om dessa avtal på det yttre området.
Kommissionen deltar därför i denna debatt, eftersom den deltar i förhandlingsprocessen, men det är ministerrådet som har sista ordet.
Vi vill ge vårt erkännande åt de ansträngningar som det belgiska, det spanska, det danska och nu det grekiska ordförandeskapet har gjort för att starta dessa avtal efter det beslut som fattades av Europeiska rådet efter händelserna den 11 september 2001.
Med detta bemyndigande, och de direktiv för förhandlingarna som antogs av rådet (rättsliga och inrikes frågor), som utgångspunkt hoppas kommissionen att detta samrådsförfarande kan avslutas i tid så att det skall vara möjligt för Europeiska unionen och Amerikas förenta stater att underteckna avtalen vid toppmötet i slutet av denna månad.
I enlighet med det bemyndigande som rådet gav ordförandeskapet att förhandla om avtal med Förenta staterna i april i fjol, biträdde kommissionen vid förhandlingarna ända från början, och befinner sig därför i en mycket bra position för att förstå de reella svårigheter man stod inför i dem.
Vi hade klart för oss att kommissionens roll var att hjälpa till att nå ett positivt resultat.
I likhet med parlamentet, i dess förslag till rekommendation, anser kommissionen att kraftfullare lösningar hade varit att föredra på ett antal punkter som omfattas av dessa avtal.
Jag hade tillfälle att ha en konstruktiv diskussion, om ett antal av de farhågor som tagits upp av parlamentet, i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, tillsammans med den grekiske justitieministern.
Den grekiske ministern diskuterade även ett antal av dessa farhågor i den debatt om avtalen mellan EU och Förenta staterna som ägde rum i plenarsession förra månaden.
Låt mig understryka att Förenta staterna inte fick igenom sina önskemål på ett antal punkter som har stor betydelse för dem, vilka unionen kraftfullt motsatte sig, som till exempel utlämning av medborgare i Europeiska unionen och begränsningar av undantagen när det gäller utlämning för politiska brott.
Vi måste nu göra en övergripande utvärdering av resultatet av förhandlingarna.
Ett av kriterierna för denna utvärdering är det mervärde som skapas av ett unionsavtal jämfört med den situation som för närvarande existerar på grundval av bilaterala avtal mellan medlemsstater och Amerikas Förenta stater.
Denna utvärdering måste göras med vederbörlig hänsyn till det faktum att detta, som talmannen nämnde, är det allra första unionsavtalet på området för rättsliga och inrikes frågor, och kommer att vara ett historiskt prejudikat.
Utöver de ovedersägliga fördelar som avtalen om utlämning och ömsesidigt rättsligt samarbete med Förenta staterna kommer att ha när det gäller straffrättsligt samarbete och kampen mot organiserad brottslighet och terrorism, skulle jag vilja fokusera på följande, i det att jag försöker behandla några av de viktigaste farhågorna som detta parlament har tagit upp.
Med avseende på skydd mot dödsstraff kan förslaget till utlämningsavtal mäta sig med de starkaste klausuler mot dödsstraff som går att finna i befintliga bilaterala fördrag, vare sig det gäller ett avtal med en medlemsstat eller med ett kandidatland.
Detta innebär att denna bestämmelse mot dödsstraff är starkare i Europeiska unionens nuvarande avtal än i den överväldigande majoriteten av andra bilaterala avtal.
Det gör det dessutom möjligt att åberopa alla skäl för avslag som står till förfogande i enlighet med ett bilateralt utlämningsfördrag mellan en medlemsstat och Förenta staterna och kommer att öppna en möjlighet för dialog om konstitutionella principer eller slutgiltiga rättsliga avgöranden som är bindande för den stat som begäran har lämnats till skulle hindra att en utlämning går i verkställighet.
I förening med uttryckliga hänvisningar till enskilda personers rättigheter, rättvis rättegång och en opartisk domstol i skälen, erbjuder denna bestämmelse viktiga garantier.
Jag vidhåller att medlemsstaterna kommer att vara bundna av Europeiska konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna och dess protokoll.
Ingenting i dessa avtal torde leda till minskad efterlevnad av dessa internationella åtaganden.
Jag är också även djupt övertygad om att konventet för EU: s framtid kommer att komma fram till att stadgan om de grundläggande rättigheterna skall tas med i den framtida författningen, och sålunda ge den en rättsligt bindande och författningsmässig status.
När det gäller artikel 10 i förslaget till utlämningsavtal, och i synnerhet den situation som kan uppstå om en begäran om utlämning strider mot en europeisk arresteringsorder, så skall en medlemsstat som ställs inför en sådan situation med motstridiga krav ta hänsyn till ett antal kriterier för att fatta sitt beslut, som i stort sett överensstämmer med förteckningen över sådana motstridiga krav i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Det överlämnas åt den stat som begäran har lämnats till att utse den behöriga myndigheten.
Detta kan vara en rättslig instans försåvitt inte det befintliga bilaterala fördraget mellan medlemsstaten i fråga och Förenta staterna föreskriver en verkställande myndighet.
Dessutom har den slutgiltiga ordalydelsen i det förslag till avtal, som formulerades vid den sista förhandlingsomgången helt nyligen förbättrats i så måtto att det tydligare framhäver det faktum att rambeslutet om den europeiska arresteringsordern kan ändras inom ramen för ytterligare integration i Europeiska unionen.
Detta kan i sin tur leda till att avtalet med Förenta staterna antas i linje med den naturliga utvecklingen av den europeiska arresteringsordern.
Till sist, vad bestämmelserna för skydd av personuppgifter beträffar så har utkastet till avtal om ömsesidigt rättsligt samarbete med Förenta staterna utformats med de två senaste europeiska lagtexterna som förebild: Europeiska unionens konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2000 och Europarådets konvention om datorrelaterad brottslighet.
