# ID: svediakorp-gov436623
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tänker även utnyttja den tid som tilldelats mina kolleger Andria och Mantovani, som har bett mig framföra deras besvikelse över att ha tvingats stanna i Italien på grund av strejker och andra allvarliga problem av den typen.
Jag skall försöka sammanfatta även deras tankar, och hoppas att jag skall lyckas med det.
Det åtagande som de europeiska ledarna har gjort, framför allt Europaparlamentet, är att skriva om modellen för den sociala marknadsekonomin, att uppdatera den, att förnya den, men utan att minska det sociala åtagandet.
Anställningstryggheten kan inte längre uttryckas genom att man bekräftar erövrade rättigheter, utan genom kunskap, engagemang och kontinuerlig utbildning.
Flexibilitet när det gäller lönesättningen, som alltid fått stöd, åtminstone i teorin, men som ofta negligerats i praktiken, måste bli ett konkret mål för Europaparlamentet, som tydligt och beslutsamt borde ange den väg man skall gå för att uppnå det målet.
Detta reformåtagande måste få stöd av framför allt de aktiva parterna, dvs. av samtliga samhällssektorer som borde skriva under seriösa åtaganden för att främja utbildning, förnyelse och flexibilitet, men utan att sedan svika målen när det gäller att förverkliga dem.
Diskussionen om anställningsvillkoren borde förstärka företagssektorn, men också en flexibel lönesättning.
En förstärkt företagssektor utgör den miljö i vilken man skapar produktivitet och där den individuella insatsen belönas.
Det verkar uppenbart att för att nå de målen måste avtalen på nationell nivå kompletteras med avtal på företagsnivå.
För att garantera sysselsättningen måste man emellertid, vilket redan har påpekats, i första hand få fart på investeringarna, vilket är den verkliga drivkraften, framför allt när det gäller de framtida initiativen i länderna i Öst- och Centraleuropa.
Joint ventures är ytterligare ett sätt att få fart på de små och medelstora företagen som, låt oss inte glömma det, svarar för över 90 procent av sysselsättningen på europeisk nivå.
När man skall tillämpa flexibiliteten gäller det att se till att den inte blir en bekvämlighetsinrättning för vissa företag som är intresserade av denna lösning för att skapa atypiska arbetstillfällen, såsom kontrakt om samordnat och kontinuerligt samarbete, vilket emellertid inte innebär en säker framtid, framför allt inte för de yngre.
Genom att missbruka detta instrument riskerar man att gå mot en framtid av osäkerhet och otrygghet, men även och framför allt mot en framtid av låga pensioner, vilket är detsamma som fattiga pensionärer.
Vi måste därför undvika att demagogin får styra detta viktiga reformarbete och verkligen försöka ta konkreta och genomförbara steg.
