# ID: svediakorp-gov436618
# author: Grönfeldt Bergman (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fördraget anger att det skall finnas riktlinjer om medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Även om jag är mycket tveksam till nyttan av EU-riktlinjer, är det inte meningsfullt att diskutera deras vara eller icke vara just nu.
Jag skall därför inrikta mig på kommissionens förslag till riktlinjer och framför allt kommentera Herman Schmids betänkande såsom det ser ut efter omröstningen i utskottet.
Mycket i kommissionens förslag är bra, om än redan det något för detaljerat.
Utskottets behandling har medfört att ytterligare detaljerade krav och åtgärder har lagts till.
För att riktlinjer skall kunna bidra till något, måste de vara förankrade i respektive medlemsland.
Det är inte meningsfullt att som i nu föreliggande förslag ange en aldrig sinande mängd av detaljmål och åtgärder.
I dag handlar det om 15 medlemsländer, i morgon om 25!
Att minst 33 procent av barnen under 3 år skall erbjudas barnomsorg är en fråga som riktlinjer på EU-nivå, enligt min uppfattning, inte har ett dugg med att göra.
Det föreliggande betänkandet har, förutom den allmänna bristen med för mycket detaljer, det felet att det innehåller punkter som jag är mycket tveksam till om de överhuvudtaget skulle kunna bidra till att öka sysselsättningen.
Föredraganden skriver i sin text att ansvaret ligger på medlemsstaterna för att genomföra en framgångsrik sysselsättningspolitik.
Detta är alldeles riktigt.
Så länge medlemsländernas regeringar inte är beredda att själva vidta de nödvändiga åtgärderna för att reformera arbetsmarknaden, kommer sysselsättningen nämligen inte att öka i någon nämnvärd omfattning.
Jag tänker främst på reformer som syftar till att göra det lättare att anställa personal, men även att dra ned på personal.
Det är tyvärr så, att för att ett litet företag skall våga anställa en person till, måste det veta att det även kan minska personalen om det skulle bli nödvändigt.
Tyskland är ett exempel på vad som händer om en rigid arbetsmarknad inte reformeras.
Arbetslösheten har ökat mycket kraftigt, delvis beroende på den stela arbetsrätten.
Faktum är också att ju längre man väntar med att reformera arbetsmarknaderna, desto svårare blir det.
Det kanske kan tyckas märkligt att jag som svensk moderat i denna kammare refererar till vad den brittiska finansministern nyligen sade, men det var bra.
Han sade att strukturella reformer är nödvändiga för att den europeiska ekonomin skall få ny fart, att det krävs mer liberaliseringar inom handel och framför allt en liberalisering av arbetsmarknaderna genom färre regleringar och sundare nivåer på arbetsskyddet.
Inom EU finns det i dag 13 miljoner människor som inte har något arbete att gå till.
Finansminister Brown menade att flexibilitet inte är hotet mot full sysselsättning utan förutsättningen för ökad sysselsättning.
Riktlinjerna borde således vara mer övergripande och inriktade på åtgärder som tillsammans med riktlinjerna för den ekonomiska politiken verkligen leder till ekonomisk tillväxt och följaktligen till fler sysselsatta och därmed till resurser för bl.a. utbildning och vård.
