# ID: svediakorp-gov436616
# author: Bastos (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna bör koncentrera sig på tydliga prioriteringar med hänsyn till dagens ekonomiska förhållanden, kraven från en utvidgad Europeiska unionen och en bättre konkretisering av Lissabonstrategin.
Livslångt lärande, arbete för äldre och kampen mot svart arbetskraft är de prioriteringar som måste lyftas fram, vilket föredraganden gör med den äran.
Trots att han framhåller vikten av prioriteringar som alla är överens om, behandlar detta betänkande några aspekter lite mindre adekvat, nämligen:
Först stabilitetspakten: Det är medlemsstaterna som skall tillämpa sysselsättningsstrategin, vilka bör se till att lämpliga ekonomiska resurser tas i anspråk som tar hänsyn till behovet av stabila offentliga finanser som följer de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och stabilitetspakten.
Stabilitetspakten är ett viktigt instrument för att garantera en god förvaltning av medlemsstaternas offentliga finanser och tillförsäkra en hållbar utveckling och en väl fungerande ekonomisk och monetär union.
Det går alltså inte att låta bli att hänvisa till stabilitetspakten och att den måste följas när det gäller EU: s sysselsättningsstrategi.
För det andra: Invandringen som ett svar på en global strategi för att skapa arbetstillfällen måste ramas in ordentligt.
Rekrytering av utländsk arbetskraft måste ske med omsorg.
Det är viktigt att kontrollera att alla villkor fastställda i tillämplig lag är uppfyllda när det gäller inresa, vistelse och arbete för att undvika en oorganiserad invandring.
Olaglig invandring till medlemsstaterna är föremål för ytterst olika lagstiftning och den har ökat de senaste åren, stärkt av människosmuggling.
Det bör vara upp till varje medlemsstat att avgöra vilka kriterier som skall gälla, samt hur många arbetstagare man tänker rekrytera med utgångspunkt från behovet på respektive arbetsmarknad, den demografiska utvecklingen och integrationskapaciteten.
Kampen mot svart arbetskraft bör dessutom förstärkas genom minskade arbetskraftkostnader och mindre kostsamma arbetstillfällen.
För det tredje: Definitionen av mål, som t.ex. minskad arbetslöshet eller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, bör vara hög men realistisk, och man måste ta hänsyn till medlemsstaternas olika utgångspunkter.
Dessa mål måste ses som framsteg som skall förverkligas och inte som nivåer som skall uppnås.
Annars löper vi risken att de inte godtas och att de inte förverkligas så väl i de nationella planerna.
Slutligen skulle jag vilja tacka kommissionsledamot António Vitorino, som utryckte sig mycket väl om behovet av balans mellan trygghet och flexibilitet som något viktigt för konkurrenskraft och produktivitet i Europa.
