# ID: svediakorp-gov436604
# author: Schmid, Herman (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 908
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det var glädjande att lyssna på kommissionsledamot Vitorino.
Vårt arbete kan få praktiska resultat, vilket behövs.
Vi har en ekonomisk stagnation och växande problem på arbetsmarknaderna i EU.
De motsättningar som följer av detta vad gäller? den rätta politiken? växer, vilket vi har märkt också i detta parlament.
Det har varit min stora strävan under hela arbetet som föredragande att, trots svårigheterna, försöka samla parlamentet bakom en gemensam linje.
Utgångspunkten för denna linje har varit Lissabonstrategin, enligt vilken ekonomisk och teknologisk utveckling bör kombineras med en satsning på kvalitet på arbetsplatserna, i samarbetet mellan parterna, i produktionen och inte minst en satsning på solidaritet med de svaga grupperna.
Vi har därför lagt fram en rad förslag.
Jag kan sammanfatta dem mycket kort nu, eftersom kommissionsledamot Vitorino redan har kommenterat några av dem.
För det första har vi föreslagit ökad uppmärksamhet när det gäller arbetslösheten.
Det är viktigt.
Det räcker nämligen inte bara, som under de goda tiderna, med att öka sysselsättningsnivåerna.
Det är inte detsamma som att bekämpa arbetslöshet.
Man kan ha tillgång till arbetsmarknaden, samtidigt som de långtidsarbetslösa förblir långtidsarbetslösa.
Detta uppmärksammande behövs därför och är en viktigt förnyelse.
För det andra har vi mycket kraftigt betonat att det i en konjunktur som denna behövs nya jobb och nya företag, vilket säkert även kräver politiska initiativ.
Vi presenterar nu ett mycket utförligare program för entreprenörskap och nya arbetstillfällen än det som kommissionens riktlinjer innehåller.
Samtidigt håller vi fast vid och understryker kravet på kvalitet, hållbarhet och framtidsperspektiv.
För det tredje stärker vi jämställdhetsperspektivet mycket kraftigt jämfört med kommissionens förslag.
Framför allt föreslår vi att jämställdheten blir ett överordnat mål vid sidan av de tre mål som kommissionen har föreslagit.
Rådet är tydligen inte redo att anta detta ännu, men vi får väl fortsätta att utöva påtryckning.
Det är inte sista gången som vi har den möjligheten.
För det fjärde har vi framfört tydliga krav på regionala och lokala sysselsättningsstrategier.
Det gläder mig att dessa krav tydligen hörsammas.
Det såg nämligen illa ut ett tag när detta element hade försvunnit ur det som var den sista riktlinjen.
Nu har det återinförts, vilket är viktigt, eftersom man behöver kunna mobilisera människor och företag underifrån om vi skall kunna skapa de 22 miljoner arbetstillfällen som Vitorino talade om.
Slutligen har vi enats om att rekommendera att medlemsländernas parlament skall ta ställning till de nationella handlingsplanerna.
De kan då förankras mycket bättre och kombineras med den nationella sysselsättningspolitiken.
Problemet har varit att den europeiska sysselsättningspolitiken inte har blivit sammankopplad med eller integrerad i de nationella politikerna.
Det har därför saknats mycket effektivitet.
Jag förstår att rådet inte är redo för detta heller.
Kanske får vi gå via medlemsstaterna och be vissa medlemsstater resa denna fråga i rådet så småningom.
Då kommer de att ha parlamentets stöd.
Vi har även enats om andra frågor, vilket jag tycker att vi kan vara stolta över.
Vi gjorde inte mindre än 16 kompromisser i utskottet och fick ned över 160 ändringsförslag till ett relativt hanterbart antal.
Jag blir naturligtvis besviken när det efter alla dessa kompromisser visade sig att PPE-DE-gruppen ändå inte var riktigt nöjd.
Det återstår således en del oenighet, vilket jag kort vill kommentera.
För det första vill PPE-DE-gruppen stryka kommissionens skrivning om immigration och immigrerad arbetskraft och vill inte att detta ämne skall beröras i riktlinjerna.
Ja, detta är en? het potatis? i en del medlemsländer, men det hjälps inte.
Oavsett om man är gränsland eller ett särskilt utsatt land, står alla länder i Europa inför en gemensam global realitet som innebär att vi får en ökad immigration över gränserna, vilket vi måste hantera i ett dokument om sysselsättningspolitik.
Jag är därför mot ändringsförslag 62.
En annan oenighet gäller skattepolitiken.
Det finns flera ändringsförslag om detta.
Jag tycker att skattesystem är mycket nationella.
Skall vi komma med synpunkter på det, måste vi uttala oss mycket allmänt.
Man kan inte komma med konkreta skattepolitiska förslag för 25 länder.
Jag motsätter mig därför ändringsförslag 66 från PPE-DE-gruppen, som är mycket radikalt och kräver en generell skattesänkning för både individer och företag i alla medlemsländer, men det sägs ingenting om hur man skall se på det finansiella läget.
I mitt eget land, Sverige, är det inte alls aktuellt att sänka skattetrycket, men jag vet att det är annorlunda i Tyskland och i andra länder.
Herr talman, avslutningsvis vill jag vill bara kortfattat säga att liberalernas ändringsförslag om skattefrågor är av en helt annan karaktär.
Det är intressant men mycket drastiskt.
Det handlar om att flytta skattebördan från personbeskattning till konsumtions- och miljöbeskattning.
Det tycker jag är intressant, men det kan vi nog inte besluta i denna typ av dokument.
Avslutningsvis vill jag säga att vi i stort sett har blivit eniga.
Det är mycket viktigt att vi kan enas om ett dokument, så att vi har ett svar att ge rådet som sitter och väntar och lyssnar på vad vi skall säga i dag.
