# ID: svediakorp-gov436593
# author: Piétrasanta (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 911
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (FR) Herr talman!
Jag vill först tacka mina kolleger som har lagt ner mycket arbete på detta betänkande, framför allt fru De Keyser, för utskottet för utrikes- och säkerhetsfrågor samt fru Zrihen.
Jag tackar också Europeiska kommissionen och fru Gonzalo, som har givit oss alla nödvändiga upplysningar.
Jag erinrar om att Meda-programmet är det verktyg som skall genomföra den politik för Medelhavsområdet som utformades genom Barcelonaprocessen 1995.
Den första fasen genomfördes genom programmet Meda I (1995-1999) och den andra genom Meda II, det program som just nu pågår och som utformades genom Valdivielsos och mina betänkanden år 2000.
Den nya förordningen trädde i kraft den 15 december 2000 och vi har kunnat se hur det fungerar till slutet av år 2002.
De slutsatser som gäller Meda I framkallade många reservationer, eftersom förhållandet mellan utbetalningarna i jämförelse med åtagandena från år 1995 till år 1999 totalt uppgick till endast 26 procent.
Man har kommit på de viktigaste orsakerna till detta relativa misslyckande: de utdragna förhandlingarna och programmets komplicerade förfaranden, omständigheten att vissa transaktioner var fleråriga, Meda-ländernas begränsade administrativa kapacitet, tyvärr i förening med bristen på administrativa medel från EU: s verkställande organ för att förvalta detta program, vilket har gjort det nödvändigt att överlämna uppgiften till byråer för tekniskt bistånd, vars insatser inte har visat sig vara tillräckliga.
Meda II inskränker sig inte till att främja inrättandet av ett frihandelsområde för Medelhavet omkring år 2010, utan utökar det ekonomiska samarbetet med Medelhavsländerna genom att lägga till ett socialt, kulturellt och miljömässigt budgetavsnitt.
Detta program har för perioden 2000-2006 tilldelats ett ekonomiskt anslag på totalt 12,75 miljarder euro, som har fördelats mellan Europeiska unionen och lånen från Europeiska investeringsbanken.
I korthet kan, med stöd av de dokument som vi har presenterat, en analys av läget ge följande slutsatser.
För det första kan vi vad gäller Meda II notera en tydlig förbättring i jämförelse med Meda I, tack vare inrättandet av samarbetskontoret Europe Aid som hör till de yttre förbindelserna.
Från 26 procent för hela förhållandet mellan utbetalningar och åtaganden för Meda I kom vi sålunda upp till 37,4 procent år 2000, 53 procent år 2001 och 92,9 procent år 2002, det vill säga totalt 59 procent för Meda II.
För att uppnå detta har vi avskaffat byråerna för tekniskt bistånd och inrättat åtta delegationer (i Algeriet, Tunisien, Marocko, Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och på Västbanken), med enbart representation i Gaza.
Dessa delegationer är mer funktionella eftersom de har företrädare för kommissionen och väl identifierade resurscentraler i varje land.
För det andra har kommittéförfarandet förenklats.
En metodhandledning publicerades i mars 2002.
För det tredje är parlamentet, som vi flera gånger har rekommenderat, mycket uppmärksamt på det samband som skall upprättas mellan tilldelningen av bistånd och den politik som förs av olika länder vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, för vilken vi kräver en årsrapport.
För det fjärde önskar vi få en regelbunden uppföljning om hur demokratin tar sig uttryck i valet av projekt, genom att inte bara uppmana till detta vid de bilaterala förhandlingarna mellan Europeiska unionen och de berörda staterna utan genom att se till att det civila samhället och de icke-statliga organisationerna deltar, samt att även genuskriterierna respekteras, framför allt vad gäller kvinnornas deltagande.
För det femte understryker vi nödvändigheten att ytterligare utveckla relationerna syd-syd i förhållande till de bilaterala relationerna, som i dag erhåller över 85 procent av krediterna.
För det sjätte tar vi hänsyn till det arbete som pågår i Europakonventet för att möta de fem utmaningarna för Meda-länderna: demografin, sysselsättningen och migrationen, globaliseringen, den ökande bristen på naturtillgångar och hotet mot miljön samt de mänskliga rättigheterna.
För det sjunde föreslår vi att det sjätte ramprogrammet används för forskning och utveckling, i syfte att bedriva forskning inom miljö- och jordbruksområdet för att trygga självförsörjningen av livsmedel, särskilt vattenförvaltningen, och att satsa mer på förnybar energi.
Vi erinrar om att Medelhavsområdet har den största mångfalden jordbruksväxter och utsäde av alla tempererade zoner och att denna mångfald bör bevaras.
Vi vill att större uppmärksamhet fästs vid ett mångsidigt jordbruk genom projekt som är riktade till jordbrukare, näringsidkare, konsumenter och till små och medelstora företag.
Vi är också angelägna om att alla hjälpmedel som hör till informations- och kommunikationssamhället utvecklas, framför allt elektronisk kommunikation.
Slutligen bör vi notera att hela denna Meda-insats för närvarande görs i den besvärliga situation som har uppstått efter Irakkriget, när de svåra problemen i Mellanöstern måste lösas, genom fredsprocessen, framför allt mellan Israel och Palestina och genom den nya balans som har införts genom Nice-fördraget med utvidgningen till tjugofem stater, vilket gör att vi måste fortsätta att se till att detta inte blir en förevändning för att missgynna samarbetet med Medelhavsländerna.
Därför stöder vi inrättandet av en Europa-Medelhavsstiftelse för att föra en dialog mellan kulturerna och civilisationerna samt av ett centrum för övervakning av migrationsflödet, att man undersöker möjligheten att inrätta en investeringsbank och en parlamentarisk församling för Europa-Medelhavsområdet med en strukturerande roll i en konsekvent och väl integrerad samarbetspolitik mellan EU och Medelhavsområdet.
