# ID: svediakorp-gov436547
# author: Butel (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Trots att Turmes och Rapkays betänkanden, som vart och ett ändrar direktiven om gas och elektricitet, skiljer sig från varandra enligt parlamentets önskan, anser jag att ett ändringsförslag om avslag från den gemensamma ståndpunkten för vart och ett av dem är berättigat.
Även om jag inte ifrågasätter mina kollegers arbete kan jag inte besluta mig för att acceptera förslagen från en kommission som blir alltmer liberal, framför allt när det gäller energipolitiken.
Alltför ofta är kommissionen förblindad av dogmen om öppnandet av konkurrensen.
Kommissionen är alltför försagd när det gäller att utveckla en heltäckande tjänst på europeisk nivå och att förklara hur detta skall finansieras.
Men utan denna heltäckande tjänst, som var ett oeftergivligt villkor, borde det aldrig ha varit fråga om att på europeisk nivå ifrågasätta uppdragen med offentliga tjänster, vilka föreslås för medlemsstaterna.
Dessa uppdrag motsvarar definitioner och finansieringsmetoder som har bestämts och säkerställts enligt territoriella, juridiska och konstitutionella särdrag.
Enligt subsidiaritetsprincipen, som innebär att åtgärder skall vidtas på den nivå där de är mest effektiva, är endast medlemsländerna i stånd att säkerställa dessa uppdrag på begäran av sina medborgare.
Jag märker för övrigt att föredraganden själv tycks ha vissa betänkligheter om de gynnsamma verkningarna av en öppning av konkurrensen för elektricitet.
Därför kan jag inte stödja en parlamentsdebatt som inte medför någon lösning utan som innebär att vi förstör vad vi redan har.
Dessutom går det inte att hävda att man skall fortsätta att öppna konkurrensen inom energisektorn genom att man till privatpersoner utsträcker ett system som ursprungligen var avsett för företag.
Det är oansvarigt att de flesta av medlemsstaterna slutligen har givit vika för kommissionens förslag.
Visserligen vilar ansvaret i första hand på kommissionen, som har monopol på att lägga fram lagförslag och som struntar i de negativa ekonomiska, sociala och territoriella konsekvenserna av sina förslag, för att åstadkomma en inre marknad som helt och hållet är beroende av konkurrensen.
Avslutningsvis och med hänsyn till alla dessa överväganden förklarar jag åter att jag är motståndare till de förslag som syftar till att genomföra en konkurrensöppning av energisektorn.
