# ID: svediakorp-gov436536
# author: Mombaur (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (DE) Herr talman!
Jag vill börja med att göra ett uttalande utanför talartiden i egenskap av tjänstgörande ordförande i det ansvariga utskottet.
Omröstningslistan inför onsdagen som cirkulerar här är felaktig.
Den är åtminstone vilseledande.
Jag syftar då på mitt eget betänkande och kan konstatera följande: ändringsförslagen 1 till 5, som här påstås vara en kompromiss är ingen kompromiss.
Utskottet har officiellt dragit tillbaka dem.
Kompromissförslagen är förslagen 7 till 10 men inte - i motsats till den uppgjorda omröstningslistan - förslag 6.
Förslag 6 ingår inte i kompromissen, enligt mig är den till och med otillåtlig.
Jag ber presidiet pröva om den är otillåtlig, så att omröstningen på onsdag kan ske på rätt sätt.
Herr talman, vill ni låta bli att räkna in det här i min talartid.
(Applåder)
- (DE) Herr talman!
Jag vill börja med att konstatera att när det gäller lagstiftningen om den gränsöverskridande elhandeln främjar lagen en inre marknad i hela EU genom följande åtgärder: överföringsnäten får ersättning från fonder för sina tjänster, belastningen av den gränsöverskridande elhandeln fördelas jämnt mellan producenterna i medlemsstaterna för att inte konkurrensvillkoren skall variera mellan de olika staterna, överbelastningar av näten fördelas enligt marknadslagstiftningen och inte på godsägarvis och avgifterna fastställs inte längre utifrån avståndet mellan avtalsparterna utan enligt det fysikaliska flödet som allena är avgörande.
Det är också positivt att lagen banar väg för en riktig placering av ny produktion, nämligen i närheten av konsumtionens kärna och inte till exempel där den införda primärenergin är särskilt billig vilket kunde ge upphov till nya omfattande transportnät.
De tre lagar vi antar här är alla milstolpar på EU: s inre marknad.
Efter femton års diskussioner på energiområdet gör de allvar av de friheter som unionsmedborgarna garanteras i fördragen - etableringsfriheten och den fria rörligheten för varor och tjänster.
Det påpekas också uttryckligen i direktiven.
Vidare skapar de genom konkurrenstrycket effektiva europeiska företag som förhoppningsvis inser allt mer vilka uppgifter och möjligheter de har på världsmarknaden.
Visserligen - och det vill jag också tydligt påpeka - kan lagstiftaren endast bevilja medborgarna friheter, men utnyttja dessa friheter måste de myndiga medborgarna själva.
Det är som i ett val.
Valdeltagandet är en rättighet, en angelägenhet för de deltagande medborgarna, och beredskapen att byta leverantör på el- och gasområdet är också en angelägenhet som medborgarna förstår och måste ta i anspråk.
Den avgörande punkten i lagstiftningen är frågan hur man inför de tekniska monopol som finns kvar, nämligen näten, på marknaden på ett sätt så att konkurrens blir möjlig?
I den bemärkelsen innehåller lagarna viktiga bestämmelser, nämligen om införandet av näten i det egna samhället, för det andra införandet av tillsynssystem i medlemsstaterna som garanterar en neutral nätdrift, och för det tredje - och det har varit särskilt viktigt för parlamentet - det faktum att dessa tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna går varandra till mötes och samarbetar med kommissionen, så att vi inte i slutänden har 15 olika - eller snart till och med 25 olika - ideologier inom medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.
En sak vill jag tydligt påpeka och anknyter därmed till det som kollegan Turmes sade.
Om parlamentet eller kommissionen, fru vice ordförande, efter några år skulle konstatera att lagstiftningen fortfarande inte har lett till en äkta inre marknad för el och gas i hela Europa, skall ingen bli förvånad om en debatt inleds om en europeisk tillsynsmyndighet och omsätts i praktiken, något vi inte lyckas med i dag, tillsammans med ett ägande av näten, som vi inte heller lyckas med nu.
Båda dessa tankar är fortfarande aktuella.
Nu är det upp till marknadsaktörerna att förhindra att lagstiftaren även måste vidta sådana åtgärder.
Därför önskar jag inte bara att lagen skall antas utan även att marknadsaktörerna - konsumenter och anbudsgivare - skall fylla den med rikligt innehåll.
Även jag vill avsluta med att tacka alla de föredraganden som har bedrivit ett anmärkningsvärt samarbete i denna fråga under flera år.
Men jag vill även, fru vice ordförande, tacka kommissionen, er och alla medlemmar i kommissionen.
Ett hjärtligt tack och hjärtliga lyckönskningar till alla medarbetare för ett mycket kvalificerat och svårt arbete.
