# ID: svediakorp-gov436528
# author: Van Hulten (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 280
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I den nya ordning som presidiet antog förra veckan anges att endast verkliga kostnader skall ersättas.
Det är goda nyheter och det är också till störta delen er förtjänst.
Det finns dock en hake.
De nya reglerna träder inte i kraft förrän även stadgan träder i kraft.
Chansen att det någonsin händer är mycket liten.
I förslaget till stadga föreslås en enda lön för alla ledamöter i Europaparlamentet, men i det förslaget anges också att ledamöterna i framtiden skall betala europeisk inkomstskatt.
Många ledamöter i parlamentet, bland annat jag, kan inte acceptera det.
Jag bor i Nederländerna, jag är vald av nederländare, jag använder nederländska nyttoinrättningar och jag vill därför betala nederländsk skatt.
För två år sedan var rådet och parlamentet överens på den här punkten.
Medlemsstater skulle få frihet att som komplement till den europeiska skatten även ta nationell skatt.
Kompromissen förkastades dock av föredraganden.
Därmed har förslaget ingen antydan till chans och var och en här i kammaren vet det.
Presidiets beslut förra veckan kommer alltså inte att träda i kraft och alltså är vi tillbaka till utgångspunkten.
I en tid då budgetar står under tryck, då medborgare måste dra åt svångremmen, väljer vi att leva på stor fot, med omkostnadsregler som inte är av denna tid.
Det var kanske naivt av mig att tro att det skulle gå och att det fanns en politisk vilja men jag hoppades uppriktigt att inom min partigrupp så skulle en majoritet välja det allmännas bästa och rösta mot egenintresset.
Tyvärr är det inte så.
