# ID: svediakorp-gov436519
# author: Gargani (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 529
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som utskottsordförande kan jag inte annat än glädjas åt att se mina kolleger gratulera varandra, som Rothley och Lehne, till det arbete de utfört under min ledning.
Detta gläder mig verkligen, för det är ett arbete som pågått i flera år.
Om sanningen skall fram, så förekom det även motsättningar när jag hade äran att utses till ordförande.
Men dem har vi kunnat komma till rätta med genom våra diskussioner.
Som inläggen visar har vi i vårt arbete varit medvetna om två viktiga saker: å ena sidan viljan att följa konstitutionsprocessen som skall ge form åt parlamentet, dess rättigheter, dess skyldigheter och dess prerogativ.
Å andra sidan det faktum att fördragets bestämmelser är gamla och obsoleta, som Rothley förklarade, eftersom de härrör från 60-talet, de år när parlamentet bara var en rådgivande församling.
Rothleys förslag, som vi nu skall rösta om, syftar till att skapa en ny juridisk situation för Europaparlamentet och nya villkor för att utöva dess mandat.
Det handlar verkligen - och detta vill även jag understryka - om en stadgar för ett äkta parlament, som inte bara gäller ekonomiska förhållanden och, om jag får vara så djärv, ersättningar, en fråga som är ganska marginell, men där diskussionen körde fast i utskottet, utan även de strukturella problemen, frågorna som gäller den funktion och den roll, de egenskaper och det mandat som parlamentet borde ha.
Det gläder mig att kunna peka på en viktig punkt i ett betänkande från 1986 som presenterades av Georges Donnès, en stor liberal.
Redan för 15 år sedan underströks i hans betänkande att Europaparlamentet är en institution som skall tjäna gemenskapen och som skall bidra till att utforma gemenskapslagstiftningen, och att man därför inte fick motsätta sig de ändringar som bedömdes som nödvändiga utifrån gemenskapens behov.
Redan då var man övertygad om att det skulle komma att krävas ändringar.
I frågan om att behandla samtliga parlamentets ledamöter lika när det gällde deras immunitet, undrade betänkandets författare om det inte skulle vara möjligt att utforma en ståndpunkt som innebar äkta självständighet och reell immunitet för Europaparlamentet som sådant, så länge man bevarade den nuvarande distinktionen som anges i artikel 10 i protokollet och som vi nu tänker ändra.
Av det betänkande som jag nämnde framgår att en sådan jämställdhet inte bara är nödvändig för att undvika de negativa psykologiska effekter som uppkommer på grund av att det förekommer första klassens ledamöter och andra klassens ledamöter, utan även därför att man efter nästan 16 år förverkligar en dröm, ett program: parlamentets oberoende ställning gentemot de andra institutionerna genom att man skyddar de enskilda ledamöterna.
Detta skydd gäller det arbete de utför och den bild vi vill ge Europa av parlamentsledamöter som, efter många år, framför allt efter den här mandatperioden, genom och under ert ordförandeskap, lägger en fast grund som även utvidgningen kan dra nytta av när det gäller den effektiva roll som ett parlament borde spela.
