# ID: svediakorp-gov436518
# author: Dell'Alba (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-06-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 232
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Som ni alla vet står frågan om ledamotsstadgan på vårt parlaments föredragningslista sedan flera år tillbaka.
Liksom mina kolleger betvivlar jag, trots morgondagens omröstning, att vi skall lyckas komma fram till ett slutresultat under ert ordförandeskap, herr talman, även om jag hoppas att skall bli möjligt.
Vi radikala ledamöter har alltid hävdat, och vi fortsätter hävda, att när det gäller ledamotsstadgan måste man se längre än vad Rothley gör, dvs. inte bara till de europeiska tjänstemännens administrativa och byråkratiska status, enligt MacCormicks formulering, utan framför allt måste vi se till de europeiska parlamentsledamöternas prerogativ.
Det är till exempel inte acceptabelt att de europeiska parlamentsledamöterna fortfarande efter 25 års direkta val måste acceptera andras beslut om var de skall sammanträda.
Det är inte acceptabelt att de fortfarande inte åtnjuter samma rättigheter som ledamöterna i de nationella parlamenten, till exempel rätten att besöka fängelser eller andra rättigheter som medföljer mandatet att företräda de europeiska folken.
Jag hoppas Rothleys betänkande, i avvaktan på Europeiska konventets resultat, skall utgöra startskottet för en mer omfattande diskussion om nödvändigheten av att de europeiska parlamentsledamöterna i ett Europa som består av 25 medlemsstater inte bara skall åtnjuta administrativ status, utan även tillerkännas de prerogativ som verkligen gör dem till de europeiska folkens valda företrädare.
