# ID: svediakorp-gov436418
# author: Krivine (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 214
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag har röstat mot betänkandet av García-Margallo y Marfil eftersom det är en ultraliberal smädeskrift där han i grund och botten hävdar att riktlinjerna för den ekonomiska politiken inte är långtgående nog.
Vissa av förslagen i betänkandet är dessutom rent ut sagt groteska, exempelvis förslaget om en budgetreserv som är helt meningslöst med tanke på den ökande offentliga skuldsättningen.
Den är ett resultat av de skatteminskningar som beviljats de rika, något som betänkandet givetvis inte ifrågasätter.
Tvärtom betonas viljan till (ytterligare) sänkningar av alltför höga skattesatser, att skatten på arbete ytterligare skall minskas liksom socialförsäkringsavgifterna.
När det gäller pensionerna vill man höja den effektiva pensionsåldern och öka kapitaliseringen.
Detta är exakt den typ av förslag som löntagarna i Österrike och Frankrike demonstrerar mot ute på gatorna.
I betänkandet staplas hycklande fraser på varandra, formulerade på en malande politikerjargong.
Exempelvis föreslås en välavvägd blandning av penningpolitik, finanspolitik och löneökningar, som är förenlig med prisstabilitet.
Som om man inte skulle begripa att det handlar om att varaktigt upprätta en återhållsam lönestrategi som garanterar att de ekonomiska vinsterna ligger kvar på en hög nivå, men som mycket väl riskerar att även garantera en varaktig djupdykning i recession och arbetslöshet?
