# ID: svediakorp-gov436368
# author: Radwan (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 721
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Vi har i dagens debatt fått höra talas om väldigt många högt satta mål.
Man har talat om full sysselsättning och social säkerhet, och i fråga om detta råder säkert en bred samstämmighet här i parlamentet.
Frågan är bara hur vi åstadkommer detta.
EU är ansvarigt för konkurrensförhållanden, den inre marknaden och euron i de fall då det finns gemensamma mål och ett gemensamt behov att handla, och där tycker jag också att det är rätt.
Jag är emellertid en övertygad motståndare till avsikten att i framtiden samordna den ekonomiska politiken på europeisk nivå.
Jag skulle ju vara glad om det som ligger under europeisk kompetens fungerade, och därmed kommer jag till två punkter.
Vi har i dag en förnyad debatt om strategin från Lissabon och jag blir dag för dag alltmer förvånad när kommissionen tar denna strategi i sin mun och anser att man fullföljer målet.
Möjligen kommer vi om några år att tala om att Europa hade en dröm.
Vi bör äntligen självkritiskt gå till oss själva och fråga hur vi nu över huvud taget skall nå detta mål.
I detta sammanhang skulle jag vilja utarbeta två punkter, för mig är det fråga om att handla konkret: det ena är att jag i framtiden förväntar mig att kommissionen konkret meddelar vilka uppgifter som nationalstaterna skall utföra, sätter fingret på den ömma punkten och gör detta i god tid.
Detta har redan tagits upp vid flera tillfällen.
Och det andra som är mycket viktigt för mig är att kommissionen i framtiden inte kullkastar sitt eget handlande.
Vi har kommissionsledamot Monti med ansvar för konkurrens, vi har kommissionsledamot Bolkestein med ansvar för den inre marknaden, vi har kommissionsledamot Liikanen som har ansvar för företagandet och säger hur detta skall se ut i Europa, vi har kommissionsledamot de Palacio och vi har kommissionsledamot Solbes som regelbundet förklarar vilka strukturreformer som skall genomföras i medlemsstaterna, och detta stöder jag, jag kritiserar det inte.
Vad jag emellertid kritiserar nämnda kommissionsledamöter för och vad som förargar mig är när kommissionen själv lägger fram förslag som strider mot detta mål från Lissabon och som motverkar en avreglering av arbetsmarknaden.
Jag tänker exempelvis på direktivet om avtalslösa anställningsförhållanden och hur dessa skall se ut i framtiden, och då tänker jag särskilt på den diskriminering som blir fallet när en företagare som, trots att ännu inget anställningsavtal har slutits, inte passar sig utan råkar ut för en anmälan, för här har ju kommissionen varit klok nog att baka in bestämmelser om omvänd bevisbörda.
Jag har skrivit till dessa kommissionsledamöter.
Herr Solbes, ni har svarat som företrädare för dessa kommissionsledamöter.
Tyvärr var svaret inte tillräckligt konkret.
Jag förväntar mig av er att kommissionen frångår principen om uppdelning av kompetenserna enligt mottot? Jag sköter mitt, så sköter du ditt?.
Jag ber er se till att kommissionen i framtiden inte skapar direktiv som i praktiken motverkar de mål som ni sätter upp för medlemsstaterna.
Och därmed kommer jag till min andra punkt, till stabilitets- och tillväxtpakten.
Jag tackar er å ena sidan för att ni i en fas då kommissionen har haft kritiska funderingar om detta har hållit fanan högt och slutligen på ett avgörande sätt kämpat för stabilitets- och tillväxtpakten.
Men även här väntar jag mig att ni i framtiden sätter fingret på den ömma punkten i tid.
Senaste gången som ni besökte utskottet för ekonomi och valutafrågor yttrade ni er ganska svävande om Tyskland.
Jag frågade:? Utgår ni från att det som har planerats räcker?
Utgår ni från att kriteriet för underskott detta år inte överskrids?
Utgår ni från att målet kommer att nås 2004, 2006??
Vi visste alla att detta inte kommer att bli fallet.
Här hade det varit er uppgift att i tid tala ut, att ge en tydlig varningssignal för att inte plötsligt alla skall slås med häpnad över att målet ändå inte uppnås.
Då väcks falska förväntningar och då bär ni ansvaret för att se till att målen för stabilitets- och tillväxtpakten upprätthålls.
