# ID: svediakorp-gov436366
# author: Gahrton (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det heter i betänkandet att EU för närvarande befinner sig i en svår situation med trög tillväxt, fallande vinster, minskad extern efterfrågan, minskat förtroende bland företag och konsumenter samt ökad arbetslöshet.
Ja, det är sannerligen en katastrofal situation, men frågan är vad den kan bero på.
Jag kan hålla med föredraganden om att det krävs en ny inställning till den ekonomiska politiken, men vilken ny inställning.
Det tycks varken kommissionen eller föredraganden ha något bra svar på.
Kan det bero på att själva utgångspunkten för analysen saknar verklighetsförankring?
Man skriver att EU har en dålig ekonomisk utveckling.
Ja, genomsnittligt är det förvisso så, men faktum kvarstår att det under detta genomsnitt döljs oerhört många olika verkligheter i de olika EU-länderna.
Vi vet alla att läget i Tyskland är oerhört allvarligt, samtidigt är det inte alls lika dåligt i de tre EU-länder som har valt att stå utanför euroområdet, Storbritannien, Danmark och Sverige.
I dessa länder är inflation och arbetslöshet lägre än i euroområdet och tillväxten är högre.
År 2002 var tillväxten i euroområdet 0,9 procent mot 1,8 procent i de tre EU-länderna utanför EMU.
I Norden är tillväxten högst i Danmark, det enda land som i en särskild folkomröstning har sagt nej till EMU.
Samtidigt kunde man häromdagen läsa i tyska Handelsblatt att en huvudorsak till den tyska krisen är den högt uppskruvade eurokursen som fördyrar den tyska exporten.
I Sverige har vi inte denna typ av problem, eftersom vi lyckligtvis fortfarande har en egen valuta vars kurs flyter i förhållande till andra valutor och därmed kontinuerligt anpassas till det verkliga läget i den svenska ekonomin.
Ett annat problem för Tyskland är att man inte i en lågkonjunktur självständigt utifrån tyska behov kan avgöra hur stort budgetunderskott man skall tillåta tillfälligt i enlighet med normala konjunkturpolitiska principer.
När man nu tillåter ett ökat budgetunderskott för att den ekonomiska katastrofen inte skall bli total, hotar EU i stället med att bötfälla landet.
Allt detta visar att försöket att via EMU och euron bedriva en centralstyrd ekonomisk politik i 15 olika länder är misslyckad.
Detta berörs dock inte i betänkandet.
Man får en känsla av att EMU och euron har blivit heliga kor som överhuvudtaget inte får kritiseras inom EU.
När alla fakta talar för att man borde tillåta EU-länderna ett större mått av demokratiskt självbestämmande, väljer föredraganden ändå att dogmatiskt betona att medlemsländerna är skyldiga att samordna den ekonomiska politiken.
Vi vet nu att en centraldirigerad byråkratisk ekonomisk politik inom EU är en katastrof.
Det finns många uppgifter som EU med fördel kan ägna sig åt, t.ex. att bidraga till fredlig konfliktlösning och motverka gränsöverskridande miljöhot.
Experimentet med påtvingad, enhetlig, likriktad ekonomisk politik för alla EU-länder har visat sig vara misslyckad.
Detta är något som jag hoppas att de svenska väljarna kommer att minnas när de den 14 september skall rösta om huruvida Sverige skall byta ut kronan mot euron eller inte.
