# ID: svediakorp-gov436364
# author: Van den Burg (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
García-Margallo y Marfils betänkande passar in i Lissabonprocessens tradition.
Det är ett balanserat betänkande i vilket, förutom i riktlinjerna själva, en balans eftersträvas mellan en ekonomisk politik och en politik inriktad på sociala frågor och sysselsättning.
Det är synd, och här ansluter jag mig till andra, att vi i dag inte kunde behandla Herman Schmids betänkande eftersom sysselsättningsriktlinjerna är så viktiga för det integrerade förfarandet.
Det jag framför allt vill gå in på är betänkandets yrkande på en handlingsplan vad gäller att utarbeta strukturella reformer.
Precis som andra, bl.a. kommissionsledamoten, är jag kritisk till att än en gång utarbeta en plan.
Jag tror att den bakomliggande analysen stämmer.
Kommissionsledamotens analys är också att rekommendationer rörande tidigare allmänna riktlinjer och Lissabondagordningen har gett så få resultat eftersom medlemsstater i praktiken inte genomför rekommendationerna och kommissionen inte har någon egentlig makt att kräva detta.
Jag instämmer med den analysen.
Vad som händer väldigt ofta är att många vackra ord sägs och att det därefter inte händer mycket mer.
Dessutom är regeringscheferna som avtalar detta i Bryssel ofta samma personer som spjärnar emot när det verkligen gäller att genomföra den lagstiftning som krävs för detta.
Vad jag gärna skulle vilja är att planerna på en arbetsgrupp som utarbetades under det förra europeiska toppmötet och som framför allt syftar till att genomföra politiska åtgärder, kopplas till idén om strukturella reformer.
Jag tror att den idén passar väldigt bra till det som denna arbetsgrupp skall göra under Wim Koks ledning, nämligen att visa medlemsstaterna på nödvändigheten av att komma fram till ett genomförande av strategin.
Jag tror att den ekonomiska stelhet som García-Margallo y Marfil talar om är just de saker som även överlappar den ekonomiska och sociala sysselsättningspolitiken.
Jag vill nämna ett par punkter.
Flexibla arbetsformer med trygghet för arbetstagare, en ökad arbetsproduktivitet med bättre arbetskvalitet, mindre stela arbets- och öppettider men större inflytande för arbetstagare vad beträffar arbetstider, en intensifiering av kunskapspotentialen med livslångt lärande för var och en och alla åldersgrupper och större rörlighet i arbetet men med en kontinuitet av uppbyggda rättigheter.
Listan kan göras lång.
I fråga om alla dessa strukturella reformer ligger svårigheten i att finna en balans och att skapa en grund för förbättringar i stället för att framkalla protester.
Jag tror att angelägenheten är tydlig, liksom riktningen är tydlig om den placeras i detta sammanhang och att det gäller att omsätta pappersrekommendationerna i verkliga politiska åtgärder, och jag hoppas att denna arbetsgrupp kan spela en viktig roll i detta sammanhang.
