# ID: svediakorp-gov436360
# author: Figueiredo (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kommissionsledamöter, ärade ledamöter!
Man blir förvånad när man läser de första skälen i betänkandet men de tar helt enkelt bara upp att alla är överens om det som är uppenbart.
Till det katastrofala läge den europeiska ekonomin befinner sig i med låg tillväxt, förlorat förtroende hos investerarna och konsumenterna och en ökad arbetslöshet, kan läggas de ohållbara nivåerna beträffande inkomstskillnader, fattigdom och social utslagning.
Läget kräver en ny inriktning i besluten om den ekonomiska politiken för att nå målen om hög tillväxt, full sysselsättning, hållbar utveckling och en större social sammanhållning.
Men tyvärr är lösningarna alltid desamma, nämligen att utöka avregleringsprocessen och strukturreformerna som rekommenderas i Lissabonstrategin, vilka arbetsgivarnas företrädare applåderar så kraftigt, med löneförändringar, satsningar på en flexibel arbetsmarknad och osäkra anställningar.
Låt oss vara tydliga.
Föredragandens ändringsförslag innebär att man accepterar och förstärker de av kommissionen föreslagna inriktningarna.
Föredraganden själv erkänner att dessa inriktningar är en upprepning av de tidigare rekommendationerna, och denna nya omfattning är bara? mer av samma sak?, ännu intensivare, när det i själva verket var viktigt att slå in på en annan väg.
Det är nödvändigt att föreslå en allmän förändring av den liberala förskjutningen av Europeiska unionens ekonomiska och sociala inriktningar.
Och givetvis ställer vi frågan om orsakerna till denna situation.
Vi finner svaret på frågan i den politik som hittills har förts.
Det räcker med att iaktta den aktuella verkligheten för att se att det inte är med osäkra anställningsförhållanden på arbetsmarknaden, en tillbakagång för arbetarnas rättigheter och sänkta löner som man kan bidra till en ökad produktivitet, bekämpa fattigdomen eller reagera på den försvagade interna och externa efterfrågan.
Vi känner till sambandet mellan medlemsstaternas ekonomier och den minskade köpkraften, liksom vi känner till behovet av investeringar i utbildning och fortbildning av människor samt i forskning och teknik för att öka produktiviteten.
Detta kräver, vilket flera gånger har påpekats, att man gör tvärtemot de ovisa reglerna i stabilitetspakten som kräver att man minskar de offentliga investeringarna och trycker på för att staten skall lämna ifrån sig ansvaret för sjukvård och utbildning, vilket i sin tur försvårar en riktig tillämpning av strukturfonderna för de länder som har svagast ekonomier.
Den ekonomiska och sociala sammanhållningen kräver en större gemenskapsbudget och inte det lägsta förslaget på senare år som det kommissionen har lagt fram inför 2004 med mindre än en procent av gemenskapens BNI.
På samma sätt äventyrar avregleringarna och privatiseringarna de offentliga tjänsterna och deras kvalitet, vilket för övrigt arbetarnas kamp i hela Europa på senare tid har pekat på.
Därför är det mest uppseendeväckande med detta betänkande som så noggrant följer kommissionens rekommendationer för årets ekonomiska riktlinjer att det så envist försvarar de alltmer nyliberala åtgärderna trots de allvarliga konsekvenser dessa leder till.
Motivet är tydligt, när man anser att löneökningarna skall vara måttliga för att kunna återställa vinstmarginalerna.
Tonvikten i deras politik ligger alltid på vinsten och inte på människorna.
Därför försvarar man så envist den flexibla, rörliga och billiga arbetskraften utan rättigheter som kan utnyttjas var och hur arbetsgivaren vill.
Det handlar om osäkra arbeten i stället för anställningar och om en fullständig nedvärdering av arbetstagaren.
Jag upprepar: detta får inte vara vår väg.
Europeiska unionen skall vara ett projekt för människor och inte bara för någras få personers vinster, det krävs ökad respekt för arbetstagarna.
Arbetarnas värdighet är ett viktigt steg för att öka arbetets produktivitet.
