# ID: svediakorp-gov436357
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 677
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr föredragande!
När han introducerade detta betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken förklarade föredraganden sig nöjd med den stora enighet, nästan enhällighet, som uppnåddes i kommissionen och, föreställer jag mig, i parlamentet.
Jag kan förstå detta, men jag tror också att detta begränsar det arbete vi utför och, när allt kommer omkring, även riktlinjerna som sådana.
Det är lätt att instämma i målen från Lissabon - vem skulle inte hålla med om dem? - medan det däremot är svårt att komma överens om verktygen.
För er, herr talman, och för Trentin, skulle det vara svårt att i slutändan komma överens om vägvalen och vilka ståndpunkter som skulle intas om ni satt i ett nationellt parlament.
Jag tror att detta - men det vet vi redan, det är strukturellt - är det som begränsar dessa stora riktlinjer och denna öppna samordningspolitik, framför allt, menar jag, eftersom man måste ha modet att gå djupare i vissa frågeställningar, våga välja snarare än att bara försöka hitta den minsta gemensamma nämnaren mellan de olika ståndpunkter som finns företrädda i parlamentet och i de olika staterna och verkligen gå till botten med frågorna.
Jag vill peka på tre element som enligt min mening inte intar en tillräckligt framträdande plats i de allmänna riktlinjerna och inte heller i betänkandet: det första är det sociala skyddet.
Det bör stå klart - och detta skall sägas med hög röst, mycket hög röst - att man i Europa håller på att förbereda en framtid med generationer av fattiga pensionärer.
Detta sker eftersom man inte vill, inte hittar styrkan eller modet att tvinga dem som har intresse av att pensionssystemet inte ändras inom den tid som krävs att göra vissa val.
Vi har system som inte är hållbara från en finansiell synpunkt och som är orättvisa mot de yngsta eller de kommande generationerna, och ändå lyckas man inte hitta den politiska styrkan att ändra systemen.
Även i Europaparlamentet råder motsättningar om detta.
Vi har sett strejker i Österrike och i Frankrike, och snart får vi se dem i Italien.
Status quo-lobbyn, dvs. de som försvarar intressena för dem som inte vill se någon förändring av pensionerna, är en mycket stark lobbygrupp som arbetar hårt.
Jag menar att dokumenten och Europaparlamentets uttalande bör innehålla en kraftfull vädjan om att skydda allas intressen och framför allt de allra yngstas intressen.
I sitt i övrigt berömvärda betänkande hänvisar García-Margallo y Marfils till den sociala dialogen.
Men jag menar i stället att det i en fråga som den om pensionerna är önskvärt med en social konfrontation och, vid behov, även en politisk konfrontation.
I dialogen om pensionerna med de personer som fyller torgen i Wien, Paris eller Rom, utnyttjar man människors osäkerhet och rädsla med demagogiska förslag, trots att man mycket väl vet att något i stället måste göras.
Detta är en ofruktbar dialog, en dialog som inte leder någon vart.
För det andra: frågan om invandringen.
Det finns ett ändringsförslag som jag hoppas inte kommer att röstas igenom.
Men jag hoppas att invandrarnas och invandringens betydelse för att ge dynamik och flexibilitet åt den europeiska ekonomin får stå kvar i betänkandet, inte minst nu när vissa stora länder begär att få skjuta upp den fria rörligheten för arbetstagare till 2011 i samband med utvidgningen.
Detta bör i stället bli en viktig faktor för den europeiska ekonomins dynamik och något vi bör hålla fast vid.
Låt mig avsluta med en sista punkt, herr talman: Lissabonmålet att göra den europeiska ekonomin starkare på grundval av kunskap.
Man kan fråga sig hur detta skall bli möjligt i länder som de europeiska stater som vägrar befatta sig med avancerad teknik som genmodifierade organismer (GMO) och stamceller.
