# ID: svediakorp-gov436356
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I går var det ett år sedan vi debatterade de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken här i kammaren.
En debatt i vilken jag yttrade mig kritiskt om riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Då påpekade jag att genomförandet av de avtal som ingåtts lämnade åtskilligt övrigt att önska.
Tråkigt nog måste jag säga att kritiken knappast har hörsammats.
Således är det logiskt att kritiken återkommer i kollega García-Margallo y Marfils betänkande.
Redan förra året kunde vi konstatera att den ekonomiska tillväxten stagnerade.
Nu tvingas vi konstatera att alla goda politiska föresatser trots återhämtningen låter vänta på sig ytterligare.
Med riktlinjerna för politiken, en öppen samordningsmetod, har EU tydligen inte möjlighet att stå emot en hotande lågkonjunktur.
Även Lissabonprocessens målsättningar tycks ouppnåeliga med de nuvarande instrumenten.
Kort sagt, omsättandet av de politiska föresatserna i handling och genomförandet av riktlinjerna lämnar åtskilligt övrigt att önska.
Från olika källor har jag under tiden erfarit att en öppen samordningsmetod inte fungerar.
I praktiken visar det sig att arbetet med denna metod är för fritt från skyldigheter och metoden är heller inte tydligt definierad.
Med den öppna samordningsmetoden blir samarbetet således inte tillräckligt bindande för medlemsstaterna.
Det är alltså önskvärt att det tydliggörs på vilket vis samarbetet mellan medlemsstaterna äger rum på området för den sociala politiken och sysselsättningspolitiken.
Detta självfallet med iakttagande av medlemsstaternas ansvar.
Inom ramen för detta vill jag också rikta en fråga till Europeiska kommissionen och kommissionsledamot Solbes.
Kan ni uppge inom vilken tidsperiod ni kommer att lägga fram förslag för att förbättra samarbetet inom ramen för Lissabonprocessen?
Ser ni där också en möjlighet att på kort sikt lägga fram en tydlig definition av den öppna samordningsmetoden?
Under toppmötet i Stockholm fattades för några år sedan ett beslut om att sträva efter att integrera miljöpolitik och socialpolitik i riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Syftet med detta var att skapa en hållbar och social marknadsekonomi Europeiska unionen.
Budgetplanerna är för närvarande osäkra, vilket får följder för upprättandet av en hållbar och social marknadsekonomi.
Av den anledningen vill jag uppmärksamma er på två viktiga punkter.
För det första den sociala politiken.
I debatten om den sociala politiken ställs den europeiska modellen mot den amerikanska modellen.
Den europeiska modellen är baserad på solidaritet, det är inte den amerikanska modellen.
Frågan är nu i vilken utsträckning denna solidaritet återspeglas i den politik som unionen vill föra.
För det andra vill jag understryka nödvändigheten av att integrera miljöpolitiken i den ekonomiska politiken.
Såvitt jag kan se ägnas den ekonomiska politikens miljöaspekter för liten uppmärksamhet.
Integration av ekonomisk och social politik ligger tydligen närmare till hands än integration av miljöpolitiken i den ekonomiska politiken.
Är skälet till detta måhända det faktum att miljöpolitik i första hand kostar pengar och inte leder till några direkt mätbara vinster?
Vid sidan av hänvisningarna till vikten av att vårda miljön skulle jag vilja se tydliga och konkreta miljömåls infogas i riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Då tänker jag på att infoga mål med avseende på energiförbrukning och en reducering av koldioxidutsläpp.
Ekonomisk tillväxt skall vara förenad med ett ansvarsfullt nyttjande av naturtillgångarna.
För övrigt betraktar jag aktiva myndighetsåtgärder i syfte att höja födelsetalen i Europa för att pensionssystemen skall förbli betalbara, som ytterst diskutabla.
Nu när de allmänna riktlinjerna kritiseras både i kollega García-Margallo y Marfils betänkande och här i debatten börjar det bli dags för kommissionen att ta till sig dessa kommentarer.
Som parlament måste vi se till att den ekonomiska politiken genomförs på ett konsekvent sätt.
Kommissionen måste gå handlingskraftigt till väga och informera parlamentet i tid om de uppnådda resultaten.
