# ID: svediakorp-gov436351
# author: Trentin (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 591
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
García-Margallo y Marfils betänkande, som ger ett viktigt bidrag till genomförandet av en effektiv samordning av unionens ekonomiska och sociala politik, avslöjar också obarmhärtigt de begränsningar som under de senaste åren har varit utmärkande för ansträngningarna att utarbeta de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska och sociala politiken Å ena sidan har det alltför länge saknats en vilja att utarbeta en proaktiv politik som kan motverka tendenserna till stagnation och tillbakagång som fortfarande dominerar ekonomin i många av unionens länder.
Å andra sidan har man äntligen åtminstone erkänt betydelsen av att integrera och samordna sysselsättningspolitiken med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Dessutom har man, även om det fortfarande sker i vaga termer, återupptagit målet att senast 2010 förverkliga den strategi som formulerades i Lissabon 2000, med de strukturella reformer som följer med.
Vi skall inte underskatta framstegen, men jag måste understryka att det nu gäller att lägga förseningar och tvekan bakom oss.
Vi måste utarbeta en effektiv samordning mellan medlemsstaternas politik för ekonomi, sysselsättning och miljö genom att definiera en konkret tidsplan som bestämmer de olika stegen om vi senast 2010 skall uppnå de mål som bestämdes i Lissabon och Göteborg, framför allt när det gäller offentliga investeringar inom forskning, utbildning, livslångt lärande och deltagandet i ett europeiskt nät för grundläggande tjänster, framför allt transporter och telekommunikation.
Vi bör också inrätta en institutionell samordningsstruktur för EMU-området som gör det möjligt att på gemenskapsnivå företräda hela EMU-området i alla globala ekonomiska och finansiella institutioner - vilket framgår av García-Margallo y Marfils betänkande.
Det handlar slutligen om att även för EMU-området besluta om de olika faserna i en ekonomisk, social och ekologisk politik som samtidigt är förenlig med Lissabonstrategin och med en flexibel hantering av stabilitets- och tillväxtpolitiken.
Dessa olika vägval bör från och med 2004 bli centrala i de huvudsakliga riktlinjerna för den ekonomiska politiken och de nya mål med vilka vi kan förbättra den flexibla hanteringen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Låt mig i sammanhanget understryka vikten av att avstå från allmänna formuleringar och mångtydighet: alla förslag inom den ekonomiska politiken kan inte både uppfylla målen från Lissabon och Göteborg och respektera begränsningarna i stabilitets- och tillväxtpakten när det gäller underskott och offentliga skulder, inte ens i det fall som redovisades av kommissionen - med en intensitet som vi uppskattade - genom en flexiblare tillämpning av pakten, särskilt inte i den stagnation vi för närvarande befinner oss i.
Kommissionen kan med andra ord inte vara likgiltig inför det faktum att ett överskridande av 3-procentsgränsen eller minimimålet på 60 procents upplåning kan bero på en ökning av de löpande utgifterna, en allmän sänkning av skatterna eller en politik som syftar till att på nytt få fart på offentliga och privata investeringar - till exempel inom forskning, utbildning, omskolning av äldre anställda som väljer att förlänga sin yrkesverksamma tid - framför allt som samma kommission formellt har erkänt att sådana investeringar är av allmänt gemenskapsintresse.
Samma prioriteringar bör även gälla under tillväxtperioder, vilket också kommissionsledamot Solbes påpekade, dvs. då förutsättningarna skapas för en bättre förenlighet mellan de huvudsakliga riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken och de parametrar som antagits genom stabilitetspakten, som också är en pakt för ökad avkastning och sysselsättning och, efter Lissabon, för full sysselsättning och social sammanhållning - något som Europeiska centralbanken bör hålla i minnet.
