# ID: svediakorp-gov436331
# author: Ferrer (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Även jag vill tacka för ert meddelande och gratulera föredraganden till hans utmärkta arbete om en fråga av central vikt, nämligen utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen.
Det är inte första gången som parlamentet tar upp den här frågan, och det blir nog inte heller den sista, inte bara för att det för många av oss - mig själv inberäknad - är en absolut prioritering inom utvecklingssamarbetet att nå en allmän, obligatorisk, kostnadsfri utbildning av hög kvalitet för alla.
Jag sade att jag tror att vi kommer att fortsätta tala om den här frågan eftersom vi är mycket långt från att kunna uppfylla de mål som fastställdes i Dakar enligt tidsplanen, och vi måste därför vara vaksamma även i fortsättningen för att undvika att det uppstår nya förseningar, och om det går, se till att åtminstone Europeiska unionen och medlemsstaterna omsätter de åtaganden de har gjort i handling, i konkreta handlingar, och att de beslutar sig för att inte bara tala om, utan verkligen se till att utbildningen blir en prioritering inom utvecklingspolitiken, om det nu är så att vi verkligen vill ha ett rättvisare samhälle, där vi alla har samma alternativ och möjligheter.
Vi diskuterade nyss betänkandet om ökad kapacitetsuppbyggnad, som jag är föredragande för, och att den har stor betydelse för att förbättra utvecklingsstödets effektivitet.
Men hur kan vi tänka på en ökning av kapacitetsuppbyggnaden när 113 miljoner barn aldrig har fått gå i skolan och 150 miljoner inte har avslutat grundskolan - vilket föredraganden påminner om i sitt betänkande?
Av det skälet kan jag inte göra annat än att instämma i de åtgärder som föreslås för att ge utbildningen den plats som tillkommer den i politiken för utvecklingssamarbete och för att överbrygga de hinder som gör att så många barn inte får tillgång till utbildning och i och med detta, rätten till ett bättre liv.
Avslutningsvis vill jag vädja till föredraganden att godkänna det ändringsförslag som jag har lagt fram tillsammans med John Corrie på PPE-DE-gruppens vägnar, som handlar om att statens skyldighet att garantera rätten till utbildning skall erkännas och den roll som den privata sektorn bör spela för att förverkliga den allmänna rätten till utbildning, som tyvärr i dag är den rättighet som är mest åsidosatt.
