# ID: svediakorp-gov436325
# author: Wyn (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också lovorda och tacka Van den Berg för hans framstående insats i denna ytterst viktiga fråga.
Om det bara var 100 människor som levde på denna jord skulle 15 vara analfabeter.
Samtidigt som samhällen går in i informations- och kunskapssamhället och modern teknik utvecklas och sprids i högt tempo så finns det 860 miljoner vuxna som är analfabeter.
Över 100 miljoner barn har inte tillgång till skolutbildning och oräkneliga barn, ungdomar och vuxna som går i skola eller i andra utbildningsprogram når inte upp till den nivå som krävs för att betraktas som läs- och skrivkunnig i dagens komplexa värld och samhälle.
En av de viktigaste effekterna av låga eller inga inkomster är brist på utbildning, otillräcklig skolgång eller, värre, avsaknaden av tillgång till skolutbildning, vilket är en av de enskilda faktorer som är mest begränsande i livet.
De fattiga har inte tillgång till utbildning.
De som saknar utbildning eller yrkeskunnande och yrkesutbildning har svårt att hitta arbete eller utveckla sin affärstalang.
Fattigdom hindrar både barn och vuxna från att gå i skola.
Modern teknik är inte tillgänglig för alla på jämlika villkor, varför klyftan mellan rika och fattiga växer.
För fattiga människor i avlägset belägna landsbygdsområden är det ofta svårt, för att inte säga omöjligt, att gå i skola därför att den helt enkelt ligger alltför långt borta.
Otillräcklig utbildning hindrar också många människor från att känna till sina rättigheter eller de förmåner de har rätt till.
Det gör det svårare att klara av något sorts förhållande till lokala eller nationella förvaltningar, att få lån från kreditinstitut eller stå emot olika former av utnyttjande.
Otillräcklig utbildning gör det även svårare att analysera den information som ges av medier och politisk retorik.
På det hela taget är gemenskapsprogram fortfarande inte tillräckligt fokuserade på att minska fattigdomen.
Andelen gemenskapsbistånd som går till låginkomstländer har sjunkit från 70 procent 1990 till 38 procent nu.
Det finns även alltför många program.
Det som behövs är en radikal förenkling av utvecklingsprogram.
Det bör bli ett slut på den osunda fokuseringen på geopolitiska regioner, och en global strategi för att minska fattigdomen bör vara central.
Resurser bör allokeras dit där de gör mest nytta för att minska fattigdomen.
Även om Europeiska unionen, som jag sade, är världens största biståndsgivare, bör kommissionen och medlemsstaterna ägna detta område större uppmärksamhet ekonomiskt, eftersom det är genom investeringar i utbildning i utvecklingsländer som vi kan börja göra slut på fattigdomen.
