# ID: svediakorp-gov436319
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om världen skulle vara en by med hundra invånare skulle 61 av invånarna vara asiater, 13 afrikaner, 12 européer, 8 nordamerikaner och 6 sydamerikaner.
Av byborna skulle två eller tre ha tillgång till Internetanslutning.
16 personer skulle äga en telefon.
65 av invånarna i världens by hade i något skede av sitt liv fått åtminstone lite utbildning.
Varje år skulle man i byn hålla en begravning och åtminstone två nya barn skulle födas där.
Världsbanken klassificerar dem som lever på en dagsinkomst under en dollar som absolut fattiga.
Definitionen är delvis vilseledande, eftersom den inte tar hänsyn till exempelvis de offentliga och samhälleliga tjänsternas betydelse för mindre bemedlade.
Den säger inte heller något om hälsa, avsaknaden av makt eller otrygghet.
Förutom välstånd borde man alltså även tala om makt.
Utöver rikedomarna som samlas hos en minoritet borde man rikta uppmärksamheten mot förvaltningen av den gemensamma förmögenheten, som representeras av exempelvis allmänningar och samfällda områden, världshaven, en stor del av skogarna, naturens mångfald, klimatsystemet på jorden, offentliga platser i städerna, offentliga bibliotek, skolor och sjukhus samt vetenskap och traditionskunskap.
Diskussionen om globalisering och fattigdom gäller i allmänhet endast en dimension av fattigdomen: inkomst- och konsumtionsfattigdom.
Även argumenteringen för och emot globalisering är ofta bunden till ekonomiska definitioner av fattigdom: förespråkarna vädjar till ökad bruttonationalprodukt, och motståndarna pekar på dyrare mat och ökad arbetslöshet.
Det konsumentkulturella och ekonomicentrerade tänkesättet leder till en paradox: ju rikare vi är, desto mer förekommer det också torftighet, eftersom globaliseringen ändrar behoven och fattigdomens karaktär.
Många lokala samhällen i vilkas trakter naturresurserna inte har förstörts eller exploaterats, som erbjuder tillräckligt med mat och skydd och som har en välmående samhällelig kultur, kan vara minst lika bra ställen att bo på som de rika ländernas städer.
Som en följd av globaliseringen blir dock många av individerna i de lokala samhällen som ursprungligen varit välmående lidande i det globala samhället.
Därför är det riktigt bra att kollegan Ferrers förtjänstfulla betänkande ingående och på varje sida behandlar partnerskapet.
Det erkänner de misstag och felaktiga attityder inom utvecklingspolitiken som rådde under en alltför lång tid, som att man fokuserade sig på tekniska lösningar och tydde sig till utländska modeller.
Det erkänner behovet av en deltagande process och de lokala samhällenas åsikter.
Jag vill även understryka rätten till egna naturresurser.
Man kan bara hoppas att detta tas på allvar i medlemsstaterna när resurserna för utvecklingssamarbetet fördelas och allokeras.
I mars hölls det val i mitt hemland.
Under valkampanjen lovade nästan alla partier en höjning av biståndsanslagen.
Det togs också med i regeringsprogrammet som en from förhoppning, men själva genomförandet lämnades till nästa regering.
Så här förstärker man inte beredskapen, och i en allt mer globaliserad värld drabbar det förr eller senare även oss.
