# ID: svediakorp-gov436304
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 523
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Den huvudsakliga beståndsdelen i den debatt vi ägnar oss åt i dag om mul- och klövsjukan är enligt min uppfattning de skyldigheter som OIE påtvingar oss när det gäller handelssanktioner mot länder som inte längre anses som? fria från mul- och klövsjuka?.
Det är faktiskt dessa regler som gör sjukdomen så skrämmande för uppfödarna, eftersom den leder till mycket stora ekonomiska förluster.
Vi måste komma ihåg att mul- och klövsjuka bland djurbesättningar inte är farlig för människan.
Det är inte ett folkhälsoproblem.
Jag instämmer alltså med vår föredragande när han i sitt ändringsförslag 5 till beaktande 14 föreslår att medlemsstaterna skall lägga fram förslag till OIE som syftar till att utveckla handelssanktionerna i anslutning till dessa situationer.
För att uttrycka sig mer exakt bör utvecklingen av dessa regler för OIE gå i två riktningar.
För det första måste man ta hänsyn till framstegen när det gäller vaccin - spårvaccin, som gör det möjligt att skilja ett vaccinerat djur från ett drabbat djur, och vaccin med bredare spektrum - och komma ihåg att produkterna - mjölk eller kött - från ett vaccinerat djur inte utgör någon som helst fara för människans hälsa, eller någon risk för smitta.
Det finns därför inte längre någon som helst anledning att diskriminera dessa produkter, eller de länder där de säljs.
Denna utveckling av reglerna kommer även att göra det möjligt att på nytt se över den förebyggande vaccinationen, som borde kunna tillåtas av medlemsstaterna i de fall då uppfödarna av egna skäl vill det.
Jag tänker bland annat på djur med stort genetiskt värde, avelsdjur, raser med ett fåtal individer och som är av intresse för den biologiska mångfalden.
För det andra måste man låta medlemsstaterna regionalisera sina uppfödningsområden och inte längre tillåta att en smittohärd av mul- och klövsjuka i Alsace - mitt exempel är naturligtvis teoretiskt - hindrar Bretagne från att exportera sina utmärkta djurprodukter.
Avslutningsvis beklagar jag att den punkt jag tog upp i samband med arbetet i vårt tillfälliga utskott för mul- och klövsjuka inte tagits med av föredraganden, för vi skall inte glömma bort att viss utveckling av det europeiska jordbruket, som gynnats av avarterna med en viss gemensam jordbrukspolitik, i sig utgör en av riskfaktorerna för att epidemier skall kunna spridas.
Jag tänker på uppfödningens ökande omfattning, den ogenomtänkta intensifieringen, att uppfödning utan koppling till marken blivit vanligare, regionernas specialisering och djurtransporter på långa sträckor: alla dessa faktorer som bidrar till att många djur samlas på en liten yta förvärrar risken.
Vid ett tillfälle, herr talman, när detta parlament skall uttala sig om översynen efter halva tiden av den gemensamma jordbrukspolitiken, måste vi komma ihåg att rätta till dessa felsteg snarare än att förvärra dem, genom att främja jordbruk av mänsklig storlek, extensiv uppfödning i de minst gynnade regionerna, lokal integration av branscher och lokala slakterier, kort sagt ett jordbruk med ett mänskligt ansikte.
