# ID: svediakorp-gov436299
# author: Corbey (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Mul- och klövsjukekrisen har lämnat djupa spår efter sig.
Utslaktningen har medfört sorg i otaliga familjer.
Den har lett till allmän indignation och ilska.
Ibland en maktlös ilska gentemot myndigheter, och också en ilska mot Europa som hindrade vaccinering av boskap.
Först och främst vill jag uppriktigt tacka kollega Wolfgang Kreissl-Dörfler.
Han har återigen lagt fram ett mycket gott arbete.
Efter hans betänkande om mul- och klövsjukekrisen har han arbetat hårt för att få den lista med rekommendationer som detta parlament lade fram i december i förra året att övertas i kommissionens förslag.
Under tiden befinner vi oss i en lagstiftningsprocess.
Jag anser att förslaget och de föreslagna ändringarna allt sammantaget är ett godtagbart svar på den allmänna indignationen över den enorma utslaktningen av boskap.
Jag är för tillämpningen av skyddande nödvaccineringar, där djuren hålls vid liv fram till det ögonblick då de slaktas för konsumtion.
Jag skulle vilja betona två viktiga punkter i form av frågor till kommissionen, och jag ber er att snart kommentera dessa.
Den första handlar om det politiska ansvaret.
Mul- och klövsjukekrisen under 2001 var i Nederländerna ett förebud om det politiska jordskredet år 2002.
Vi måste under alla omständigheter lära politikerna en läxa också.
Förtroendet för politiken fick sig en rejäl knäck.
En viktig orsak var att det politiska ansvaret visade sig vara otydligt.
Vem bar ansvaret för icke-vaccineringspolitiken?
Regeringen, EU eller Internationella byrån för epizootiska sjukdomar?
Ministrarna hänvisade till EU, och EU: s kommissionsledamöter hänvisade till de nationella regeringarna och till byrån i Paris.
För medborgaren var den komplicerade uppbyggnaden av ansvaret knappt begriplig, och detta gav bilden av politiker som intar ståndpunkter men som därefter helst gömmer sig bakom andra.
Politiker som inte tar på sig något ansvar gör inte politiken trovärdig.
Detta sätt att göra andra till syndabockar har gett Europa ett mycket dåligt rykte.
De hundratals arga breven och den arga e-posten var signalen för den mänskliga och institutionella tragedin.
En nytt utbrott av mul- och klövsjukan får aldrig mer leda till denna enorma utslaktning av frisk boskap.
Detta måste vi engagera oss oerhört mycket för under den kommande tiden.
För detta behövs en mul- och klövsjukepolitik i vilken ansvaret står fast.
Regionalt, nationellt, europeiskt och internationellt, och där också parlamenten engageras.
Vårt mål måste vara en mul- och klövsjukepolitik som inte är anonym.
Ansvar för val och för efterlevnad måste vara tydligt fastställt.
Det är vår uppgift att också vidarebefordra detta.
I ett försök att skapa denna klarhet ber jag kommissionsledamoten att i kväll ytterligare en gång klargöra precis var ansvaret ligger.
Stämmer det att en medlemsstat har möjlighet att ta beslut om att använda skyddande nödvaccinering och sedan låta dessa vaccinerade djur få leva?
Stämmer det att animaliska produkter från vaccinerade djur utan problem kan avsättas på marknaden?
Detta leder mig in på den andra punkten, nämligen avsättningen av animaliska produkter från vaccinerade djur.
I det ögonblick som en medlemsstat beslutar att gå över till skyddande nödvaccinering och låta djuren få leva måste produkterna kunna säljas.
I detta sammanhang är minst två saker nödvändiga: livsmedelsaffärer som säljer produkterna och konsumenter som köper dem.
Hur tänker kommissionen tillsammans med medlemsstaterna skapa de rätta grundvillkoren?
Det kan naturligtvis inte vara meningen att låta vaccinerade djur få leva för att därefter upptäcka att det inte finns någon avsättningsmarknad för dessa.
Det skulle ju i slutändan leda till utslaktning av vaccinerade djur.
Jag skulle gärna vilja få ett svar av er på dessa två frågor.
