# ID: svediakorp-gov436297
# author: Kreissl-Dörfler (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 814
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, herr ordförande, ärade kolleger!
Efter att vi för knappt ett halvår sedan med stor majoritet antog betänkandet från det tillfälliga utskottet för mul- och klövsjuka, tar vi i dag ställning till förslaget om ett direktiv från rådet om bekämpning av mul- och klövsjuka.
Därmed avslutar vi ett mycket viktigt kapitel, och här vill jag än en gång tacka alla kolleger och även sekretariatet så hjärtligt, och särskilt kommissionen, för det utmärkta samarbetet.
Vårt särskilda betänkande och det nu framlagda betänkandet har sammanställts i bästa samarbete.
Många krav från parlamentet hade redan inarbetats i det förslag som kommissionen nu har lagt fram.
En rad av våra ändringsförslag utgör därför snarast en precisering och är inte någon ny version av det som lagts fram.
Jag vill mycket tydligt än en gång framhäva, också för att undvika missförstånd, att vi inte kräver någon allmän skyddsvaccinering så som var vanligt fram till 1992, alltså inte någon förebyggande vaccinering, utan att nödvaccinationen för att låta djuren leva är ett förstahandsval för att bekämpa ett utbrott av mul- och klövsjuka.
Detta är en viktig skillnad, och det skall också jämkas samman på vissa ställen i texten.
Jag vill också framhäva att produkterna från de vaccinerade djuren inte på något vis är hälsovådliga eller påverkar hälsan för människorna.
Det vet vi.
Därför är det också svårt att begripa att produkter från djur som vaccinerats vid ett utbrott inte får saluföras.
Vi vet att det kommer att bli svårigheter med handeln med tredje land, exempelvis Japan och Förenta staterna.
Men detta kan man bemöta genom regionalisering, och det faktum att djuren ges status som mul- och klövsjukefria efter vaccinering redan efter sex månader, och inte längre efter 12 månader, vilket var fallet för ett år sedan, kan betraktas som ett viktigt bidrag till en ny politik.
Dessutom gäller det dock att vid Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) fortsätta att arbeta för att man skall komma fram till en tremånadsbestämmelse.
Ett motsvarande ändringsförslag föreligger från kollegan Böge med flera.
Jag ber om stöd för detta.
Däremot måste vi rösta mot förslag 32, eftersom det enligt min uppfattning inte tar hänsyn till det nuvarande internationella rättsliga läget.
Likaså bör man rösta mot ändringsförslag 49 från De gröna, eftersom det skulle begränsa det handlingsutrymme som vi behöver.
Jag vill nu inte i detalj gå in på de enskilda förslagen, men hur viktigt det är med en ny inriktning och en grundläggande ny bedömning av hur djursjukdomar skall bekämpas ser vi på utbrotten av hönspest eller hönsinfluensa.
Redan har 25 miljoner djur dödats i Nederländerna, och nu har sjukdomen också uppträtt i Tyskland.
Vi måste äntligen komma därhän - och det kräver vi också mycket tydligt i vårt betänkande - att vi generellt finner ett annat sätt att handskas med djursjukdomar, och att de handelspolitiska och ekonomiska intressena inte får vara de enda utslagsgivande.
Den etiska aspekten måste tas med i strategin på samma sätt som den ekonomiska.
Massdjurhållning och internationella handelsförbindelser bidrar nu i viss mån till en ökad risk när det gäller spridning av sjukdomar, och det krävs därför att man tänker över vaccineringspolitiken.
Dödligheten är enormt hög i samband med vissa virus, och i framtiden behöver man ta itu med dem på ett annat sätt.
Europaparlamentet har i sitt betänkande mycket tydligt hänvisat till de ekonomiska och sociala effekterna av en förfelad strategi.
Likaså måste vi överväga hur vi i framtiden skall kunna fånga upp kostnaderna, vare sig det sker via nationella kassor eller tillsammans med en europeisk djursjukdomskassa, och vilka som skall kompenseras, bara de direkt berörda vars djur har dödats, eller alla som gjort ekonomiska förluster.
Denna punkt har fortfarande inte klargjorts på ett nöjaktigt sätt.
Ärade kolleger!
Även forskningen, särskilt den tillämpade forskningen, måste stärkas för att man skall få fram förbättrade vaccin.
Men profylaxen i driften, vid import och vid djurtransporter måste också iakttas.
Detta är viktigare än någonsin, så att smittämnen eller virus inte kan komma fram till djuren.
Vi hoppas att rådet under det grekiska ordförandeskapet hinner komma fram till en överenskommelse som tar hänsyn till producenternas, dvs. jordbrukarnas, och konsumenternas behov, men också tar hänsyn till djuren.
Här har EU befogenhet och möjligheter som det gäller att utnyttja i full utsträckning.
Vi i parlamentet har gett vårt bidrag, i utskottet och lokalt, när vi talade med de drabbade i Storbritannien och Nederländerna.
Jag hoppas att vi i framtiden kan bryta den onda cirkeln med slakt och isolering.
(Applåder)
