# ID: svediakorp-gov436223
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 744
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fyra minuter, det är ganska mycket, i synnerhet efter att såväl rådets ordförande som kommissionsledamoten egentligen har besvarat en hel del av de frågor som ställts i resolutionen, vilket jag tackar för.
Ryssland fortsätter naturligtvis att vara ett mycket viktigt ämne för oss, vilket egentligen inte beror så mycket på att vår gräns har blivit så mycket längre, för då Finland anslöt sig förde det med sig större delen av denna gräns.
Gränsen är egentligen bara förlängd runt Kaliningrad och Baltikum.
Jag vill därför gärna börja med detta.
Förra gången frågade jag om man från rådets sida kan uppmana Ryssland att, i förlängningen av behandlingen av Kaliningradfrågan om transitvisum för de ryska medborgarna, se till att alla gränsavtal mellan Ryssland och de tre baltiska staterna ratificeras.
Det har fortfarande inte skett någonting väsentligt på det området.
Kommissionsledamoten nickade uttryckligen redan förra gången att han instämde helt i detta, för det är naturligtvis inte så att ryssarna när de åker till Sankt Petersburg kommer att åka via Litauen och Vitryssland, utan via Litauen, Lettland och Estland.
Det är anledningen till att det är mycket viktigt att vi på detta sätt har en möjlighet att utöva press på ryssarna för att nu äntligen få denna lilla fåniga tvist ur världen.
Jag hoppas att rådets ordförande kommer att tänka över den här punkten ännu en gång.
Rådets ordförande har också talat om avtalen, och han har naturligtvis också haft med klagomålen på utförandet i beräkningen.
Han lovar oss effektivisering, vilket förmodligen innebär att även de ryska klagomålen måste komma mer i fokus, att man skall åstadkomma mer effektivitet, mer garanterad finansiering - det är naturligtvis i vilket fall som helst en viktig punkt - mer stöd i projektförvaltningen och liknande och att ett nytt miljöprogram inom den nordliga dimensionen förmodligen skulle kunna fungera som förebild härvidlag.
Jag har med tillfredsställelse hört att det görs framsteg vad detta beträffar.
Vid vårt senaste besök i Murmansk visade det sig nämligen att saneringen av de kärnenergidrivna u-båtarna sker i ett mycket långsamt tempo.
Det ligger i vårt gemensamma intresse att detta kan fortsätta i ett raskare tempo.
I detta sammanhang skulle det också vara intressant att få höra från er i hur hög grad Tacis kan knytas till gränsöverskridande projekt.
Gränsöverskridande projekt är i vilket fall som helst alltid svåra, men det verkar som om det egentligen blir ännu lite svårare med Tacis.
Det gladde mig att kunna konstatera att det gemensamma europeiska ekonomiska området togs upp vid toppmötet.
Jag skulle vilja fråga om detta är en av de typiska effekterna av vår uppfattning om det utvidgade Europa.
Gäller det utvidgade Europa egentligen den sortens bilaterala avtal som detta gemensamma ekonomiska område med Ryssland?
Har vi i det här sammanhanget även tänkt på de andra frågorna som uppkommer vid ett utvidgat Europa, exempelvis Rysslands demokratiska utveckling?
Har vi något inflytande här?
Om så är fallet, på vilket sätt?
Vi kan naturligtvis ännu inte riktigt kalla Ryska federationen en helt normal demokrati.
Ryssland borde integreras i de europeiska säkerhetsstrukturerna, säger många.
Jag har emellertid en fråga i samband med detta.
Det är naturligtvis väldigt bra om Ryssland integreras i de transatlantiska säkerhetsstrukturerna.
Det betraktar jag redan som ett verkligt bra steg.
Men vilken skulle nu bli effekten om Ryssland, som ändå är en tidigare stormakt med stor militär potential, skulle spela en stark roll i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken?
Jag anser att våra förbindelser då skulle bli något obalanserade.
Jag skulle gärna vilja höra hur i synnerhet rådet bedömer detta.
I resolutionen uppmanas vidare kommissionen att upprätta ett strategiskt partnerskap.
Det innebär naturligtvis att det måste finnas konvergens i EU: s politik.
Ett strategiskt partnerskap har egentligen större betydelse för oss, nämligen den att EU enas, än det har för Ryssland.
Det har också visat sig tidigare.
Hur står det egentligen till med möjligheterna till konvergens inom den här politiken i ett strategiskt partnerskap med Ryssland, nu med krisen i Irak och i Europeiska unionen när det gäller Irak?
Jag skulle vilja tillönska kommissionsledamoten mycket kurage när det gäller att lägga fram rapporter på det här området.
