# ID: svediakorp-gov436221
# author: Yiannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,662
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det tillfälle som i dag bereds mig att tala om Europeiska unionens förbindelser med Ryssland är utomordentligt lägligt mot bakgrund av att toppmötet i Sankt Petersburg, som kommer att äga rum i slutet av maj, har föranlett en helhetsöversyn av ramen för samarbete mellan de två sidorna, såväl här som i Moskva.
Förberedelserna för detta toppmöte har även medfört att man anlagt ett mer övergripande synsätt på frågan om samarbete med Ryssland, och de visar i allt väsentligt på den gemensamma önskan att stärka våra förbindelser på grundval av gemensamma mål, på grundval av en ömsesidig ansträngning att lösa problem och att skapa nya utsikter.
En grundläggande parameter i vår planering är det faktum att Ryssland - vår största och viktigaste granne - utgör en strategisk partner för unionen.
Samtidigt kommer utvidgningen att ytterligare öka antalet kontaktpunkter, gemensamma intressen och gemensamma utmaningar.
Trots de svårigheter landet stöter på i sin strävan att övergå till marknadsekonomi förblir Ryssland ett land med enorma möjligheter.
För övrigt har den internationella situationen än en gång påmint om betydelsen av vår strategiska förbindelse med Ryssland.
Denna bild får oss naturligtvis inte att glömma landets stora svagheter.
Som jag nyss sade befinner sig Rysslands ekonomi fortfarande i ett övergångsskede.
Landets ekonomi utgör endast en tiondel i volym av unionens - de 15 ländernas - ekonomi och drar till sig endast 4 procent av vår export, medan Europeiska unionen drar till sig 40 procent av landets egen export.
Dessutom förblir marknadsekonomins institutioner svaga.
Särskilt den finansiella sektorn står inför problem, och regelverket måste utvecklas.
Slutligen har Ryssland ännu inte inträtt i Världshandelsorganisationen.
Landets politiska system uppvisar en liknande bild.
Trots de betydande framstegen för att stärka demokratin konstateras fortfarande brister när det gäller de mänskliga rättigheterna, särskilt i Tjetjenien, en fråga som jag skall återkomma till, men även problem med organiserad brottslighet och korruption.
Det ligger utan tvivel i unionens intresse att hjälpa Ryssland att utveckla ett stabilt, demokratiskt och välmående samhälle genom att stärka landets band med Europa.
Det är något vi har lyckats med i andra fall, naturligtvis genom att använda andra slags instrument än dem som har att göra med Ryssland.
Och även om de medel vi använder är annorlunda utgör dock målen - det vill säga att sprida unionens värderingar i dess grannskap, i dess omgivning, den geografiska och den politiska - i allt väsentligt hela tiden grunden för vår politik.
Med detta som utgångspunkt tog vi, alldeles i början av ordförandeskapet, initiativ till en första utvärdering av tillräckligheten för vår ram för samarbete med Ryssland.
Som vi vet grundar sig förbindelserna med Ryssland ur avtalsmässig synvinkel på ett avtal om partnerskap och samarbete.
Det undertecknades 1994, under det förra grekiska ordförandeskapet.
Och jag vill påminna om att det är den typ av avtal som Europeiska unionen erbjudit alla länder i före detta Sovjetunionen, med undantag av de baltiska länderna, som vi nyligen välkomnade som EU-medlemmar.
Med vissa skillnader har vi följaktligen samma typ av avtal med Ryssland som vi har med länderna i Centralasien.
Denna orimlighet blev snabbt uppenbar, eftersom avtalet om partnerskap och samarbete inte kan tillämpas på flera områden, som nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor, i utrikes- och försvarspolitiska frågor, i frågor rörande icke-spridning av kärnvapen, bekämpning av terrorism och andra frågor.
Och det var ett av huvudskälen till att vi 1999 antog en gemensam strategi för Ryssland.
Detta samarbete blev verklighet genom en rad ad hoc-initiativ.
Jag nämner som exempel energidialogen, initiativet att inrätta ett gemensamt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde och handlingsplanen för samarbete i rättsliga och inrikes frågor, vilka dock saknar avtalsmässig rättslig grund.
Uppfattningarna om tillräckligheten för samarbetsramen EU-Ryssland, i jämförelse med att ett brett spektrum av förbindelser täcks, är många.
Alla medger att ramen i hög grad blivit omsprungen av händelserna och att detta kommer att bli ännu tydligare i framtiden.
Å andra sidan tycks varken EU eller Ryssland vara redo att genomföra en genomgripande reform av ramen, en reform som även skulle förutsätta tidsödande förfaranden för nya förhandlingar och ny ratificering.
Inför detta faktum har ordförandeskapet föreslagit att man vid toppmötet uteslutande skall ägna sig åt framtiden för våra förbindelser med Ryssland och närma sig frågan på två nivåer, naturligtvis med mötet i Sankt Petersburg som horisont för beslutsfattande.
Den första nivån innebär att reformera samarbetsstrukturerna i syfte att rationalisera och garantera påtagliga resultat på fastställd basis och den andra att undersöka möjligheten för toppmötet att ge ett politiskt mandat att inleda processen för att bearbeta idéer och stärka samarbetsramen på de områden där det finns behov.
På den första nivån, att reformera samarbetsstrukturerna, har processen redan burit frukt i form av konkreta förslag till den ryska sidan.
Vi hoppas att Ryssland kommer att reagera positivt och att detta kommer att reflekteras i slutsatserna från toppmötet.
När det gäller den andra nivån finns det vissa reservationer bland parterna i fråga om det lämpliga i att inleda processen för att uppgradera våra förbindelser med Ryssland samtidigt som den befintliga ramen ännu inte har genomförts fullt ut.
Vi tror att det för att Ryssland skall binda sig vid en process för gradvis harmonisering till de europeiska normerna behövs en balanserad politik av drivfjädrar och villkor, vilken bland drivfjädrarna kan omfatta utsikten till en långsiktig uppgradering av samarbetsramen på områden där vi alla vet att det behövs och där allt visar att det kommer att ske förr eller senare, framför allt i frågor inom den andra och den tredje pelaren.
Vi tror dessutom att toppmötet i Sankt Petersburg - det första efter utvidgningen och med deltagande av alla de nya medlemsstaterna - utgör det rätta forumet för att ta det steget.
Förutom utsikterna på medellång och lång sikt för våra förbindelser med Ryssland har vi även betonat vikten av att omedelbart uppnå påtagliga resultat i en rad olösta frågor.
En viktig fråga som dragit ut på tiden i de två sidornas förbindelser, undertecknandet av avtalet om det multilaterala miljöprogrammet för kärnenergisektorn i Ryssland, har redan bestämts till den 21 maj i Stockholm.
För det andra har de problem som är förknippade med genomförandet av lösningen för persontransport mellan Kaliningrad och övriga Ryssland övervunnits.
För det tredje har förhandlingarna inför slutandet av ett återtagandeavtal EU-Ryssland inletts, och vi hoppas att de kommer att slutföras snabbt.
För det fjärde är vi optimistiska om att mekanismen för tvistlösning inom ramen för avtalet om partnerskap och samarbete kommer att ha inrättats till toppmötet.
Positivt är också att vi har lyckats förmå Ryssland att bjuda in unionens tio nya medlemmar till Sankt Petersburg.
Mötet får därigenom ännu större symbolisk betydelse och kan bidra till ett fredligt och säkert Europa som möter utmaningar genom närmare samarbete.
Under våra överläggningar med Ryssland har vi även beslutat att koppla samman framstegen i frågor som intresserar Ryssland mer med motsvarande framsteg i frågor som intresserar oss - EU - mer, i syfte att åstadkomma konkreta resultat.
Vi har således koncentrerat våra ansträngningar på miljön, det vill säga på att få Ryssland att förbinda sig att ratificera Kyotoprotokollet, på kärnsäkerhet, på sjösäkerhetsfrågor samt rättsliga och inrikes frågor och även betonat vikten av framsteg i förhandlingarna om återtagandeavtalet.
Jag framhåller slutligen det gemensamma intresset av att bekämpa det hot som narkotika från Afghanistan och Centralasien utgör.
Jag skulle även vilja säga några ord om Tjetjenienfrågan, vid vilken vi fäster särskild vikt.
Till att börja med skulle jag än en gång vilja uttrycka vår avsky för de dödsbringande terrorbombattackerna nyligen, som kostade dussintals människor livet.
I dag har ett nytt sådant dåd utförts.
Å andra sidan vill vi välkomna presidents Putins uttalanden efter attacken, i vilka han lovade att fortsätta ansträngningarna att lösa problemet med politiska medel.
Vi anser att den politiska processen och dialogen är den enda vägen att uppnå en varaktig lösning på problemet.
Vi fortsätter att gripa varje tillfälle att understryka behovet av att respektera de mänskliga rättigheterna och behovet av att straffa dem som gör sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna och till kränkningar av den internationella humanitära rätten.
Samtidigt måste vi uppmuntra Moskva att genomföra en helhetspolitik för Tjetjenien, vilken måste syfta till att upprätta freden, till att befästa ett klimat av förtroende samt till ekonomisk och social återuppbyggnad av regionen.
Vi bör i detta syfte undersöka möjligheten att utarbeta konkreta program för att främja demokratin, rättsstaten, institutionerna och den sociala återhämtningen.
I fråga om resultaten av folkomröstningen i mars konstaterar vi med tillfredsställelse att röstningen, trots den synnerligen svåra situationen, ägde rum utan våldsamma episoder.
Vi måste framhålla att godkännandet av författningen, trots vissa oegentligheter och organisatoriska svagheter, i princip kan bedömas positivt och betraktas som ett första steg av Moskva i riktning mot en politisk lösning i Tjetjenien.
Slutligen anser ordförandeskapet att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) kan ge de ryska myndigheterna i regionen värdefull hjälp i deras ansträngningar.
Vi stöder helhjärtat de ansträngningar som görs av Nederländerna, som i egenskap av ordförandeland för OSSE för diskussioner med den ryska regeringen om verksamhetsvillkoren för en ny OSSE-delegation i Tjetjenien.
Vi välkomnar resultaten hittills av dessa diskussioner, som tycks öppna vägen för en närvaro för organisationen där, och hyser gott hopp om att organisationen därför kommer att kunna inleda sin verksamhet och bidra positivt till ansträngningarna för fred och demokrati i regionen.
