# ID: svediakorp-gov436207
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Just i dag står det händelsevis en artikel i den internationella pressen om Europas framtid.
Man ger en mycket dramatisk bild, som konstruerats av en fransk institution, av de faror som hotar Europa.
Befolkningen minskar, den ekonomiska tillväxten stagnerar, även på längre sikt enligt denna institution.
Europeiska unionens innovativa kraft är fortsatt mycket svagare än Förenta staternas.
Bara bedrövelse.
Det botemedel som denna franska institution föreskriver är: se dig omkring, gör det till en större helhet och se lite längre än vad kommissionen för närvarande gör.
Detta gick det egentligen ut på.
Om det är ett botemedel vet jag inte.
Vi måste i varje fall ständigt hålla Förenta staterna i bakhuvudet, eftersom detta land är en betydelsefull granne.
Men vad gäller förfaringssättet inom Europa och grannländerna på den här kontinenten måste jag säga att jag fick en déjà-vu-känsla då jag läste kommissionens meddelande.
Kommissionen känner till hela området för utvidgningar, och hela den process som följer med detta.
När man läser handlingen får man den uppfattningen att en ny omgång utvidgningar skall inledas; man får i hög grad den uppfattningen.
Man framhåller mycket tydligt att så inte är fallet.
De kringliggande länderna förespeglas endast ett deltagande i den inre marknaden och inte ett deltagande i unionen och dess beslutsprocess.
Även sådant som rör miljöpolitik, allmän ordning, säkerhet, kampen mot kriminalitet, kvaliteten på förvaltningen av den offentliga sektorn och rättsstatens kvalitet, visar sig komma i fråga för ett gemensamt tillvägagångssätt.
Kort sagt egentligen hela det spektrum av ämnen som också varit aktuella vid anslutningen av kandidatländer.
Grannländernas utveckling, så fortsätter meddelandet, på alla dessa områden kan vidare diskuteras årligen i framstegsrapporter.
Det stämmer mycket väl in på utvidgningsprocessen.
Det talas dessutom om referenspunkter; det finns ett antal internationellt erkända referenspunkter som grannländerna mäts mot, och dessa står alltså konkret angivna de också.
Jag ställer mig frågan om det här handlar om en effekt som liknar den nederländska myndigheten Rijkswaterstaat.
Rijkswaterstaat är en mycket kompetent myndighet i Nederländerna, som ständigt anlägger invallningar och vallar.
När de är färdiga med anläggandet av en ny invallning visar sig plötsligt en vall vara alldeles för låg, och man måste genast återgå till arbetet med den.
Det är en lite retfull kommentar, men jag skulle kunna föreställa mig att den effekten spelar en viss roll.
Man ägnar sig åt den här sortens arbete, och man ser också längre.
Temat om ett utvidgat Europa handlar alltså egentligen om anslutningen av grannländerna till Europeiska unionen, men då utan deltagande i beslutsprocessen om jag har förstått det rätt.
Detta kommer i själva verket att förvandla dem till en sorts satelliter; de kommer att tvingas bort från de samarbetsavtal som de redan har.
Ryssland i OSS, kanske också de nordafrikanska länderna i deras eget förbund av arabstater.
Det förutsätter samtidigt att våra nuvarande medlemsstater fullständigt uppfyller de referenspunkter och kriterier som anges i meddelandet.
Det senare välkomnar jag naturligtvis helhjärtat.
Varje ny kandidat måste vägas noggrant enligt samma mått; det är vi alla övertygade om.
Men hur skall vi i det avseendet hantera länder som vi explicit inte kan eller vill förespegla något medlemskap?
Kommer dessa att acceptera en sådan bedömning och en sådan årlig undersökning?
Det förefaller mig att ett utvidgat Europa skulle kunna vara ett utrymme för länder vilkas tradition gör det omöjligt att välja den europeiska demokratiska modellen.
Jag kan föreställa mig att det finns sådana länder.
Länder som däremot väljer denna modell och som också uppfyller den fullständigt är det egentligen svårt att hålla utanför.
Vilken moralisk grund finns det för att säga? ni kommer inte med? till sådana länder när de frågar efter ett datum?
Det förefaller mig som om frågor av det här slaget måste diskuteras mycket noggrant i framtiden.
