# ID: svediakorp-gov436201
# author: Napoletano (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag skulle vilja börja med att först och främst ge kommissionen en eloge för dess välbetänkta och lägliga meddelande om det utvidgade Europa och våra förbindelser med våra nya grannar i öst och syd.
Det ger oss bland annat möjlighet att strukturera debatten så att vi kan förbereda oss och undvika improvisationer som väcker falska förhoppningar eller skapar frustration i ett läge som är mer komplext än någonsin och ständigt utvecklas.
Det finns nämligen inget sämre tillfälle när det gäller att skapa illusioner om nya dimensioner av utvidgningen än när vi skall slutföra en lyckad integrering av tio länder och utvärdera reformerna som konventet och regeringskonferensen kommer att leda till.
Detta innebär dock inte att unionen skall sluta sig inom sitt skal.
Det var alltså bra att kommissionen såg till att de tio nya medlemsstaternas undertecknande av medlemskapsfördraget sammanfaller, också tidsmässigt, med en vidare integrationsstrategi som berör länder och geografiska områden öster och söder om den utvidgade unionen.
Likväl är det lämpligt att, som kommissionen hävdar i sitt meddelande, undvika att sätta vilseledande likhetstecken mellan näraliggande länder och länder som aldrig kommer att komma in i de europeiska institutionerna.
Samtidigt bör vi undvika att ett medlemskap är det enda instrument vi kan föreslå för ett närmare samarbete om gemensamma problem och intressen.
Med andra ord måste vi etablera ett visst oberoende mellan denna strategi och utvidgningen.
Just av detta skäl framkom under den första diskussionen i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att vi skulle behöva erbjuda en enhetlig ram med en mångsidig strategi som också är så konkret att den kan få fram politiska insatser för dagen, inte för en obestämd framtid som vi för närvarande inte kan förutse utan som vi har möjlighet och skyldighet att förbereda oss för.
De första idéerna som föddes i diskussionen går ut på att fullborda den geopolitiska ramen och även titta på länderna i Kaukasus, att också i fråga om Medelhavsperspektivet lyfta blicken och skåda längre än till länderna i det nuvarande partnerskapet, att inte utesluta länder som redan är på väg in i unionen ur denna strategi, herr kommissionär, inte för att skapa förvirring utan för att också dessa länder har behov av samverkan med de områden som de gränsar till.
Om vi med gräns inte bara menar landgräns är det mycket viktigt att länderna på Balkan till exempel kan samverka med de övriga Medelhavsländerna.
Detta innebär inte att vi skall platta till eller låta bli att differentiera våra instrument, från föranslutningsavtalen till Europa-Medelhavspartnerskapet.
Tvärtom måste vi förstärka dem genom det förslag om samarbete över gränserna som kommissionen kommer att lägga fram.
Styrkan i denna strategi är just att vi sätter upp gemensamma mål för ett geografiskt område som på grund av sin historia, kultur och närhet kan definieras som en paneuropeisk region och en Medelhavsregion: från Ryssland till Marocko, som ordförande Prodi säger.
Och vad skulle ett så heterogent område kunna ha gemensamt?
Jag skulle vilja säga till kommissionen och rådet att vi insisterar på en sak: först och främst politiken.
Vi vill först och främst dela värdena, demokratin, rättsstaten och friheten och även skapa nya instrument och en ny politik för denna dimension.
Jag tror således att parlamentet kan bidra till denna ram - och att det kommer att göra det - eftersom jag är mycket nöjd med den anda av närmande som inläggen från rådets ordförandeskap och kommissionen har visat.
