# ID: svediakorp-gov436200
# author: Nassauer (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Bortsett från de allmänt kända och accepterade anledningarna till Europeiska unionens utvidgning har det för vårt beslut om utvidgningen också spelat en viktig roll att de rådande skillnaderna i välstånd, demokrati och rättsprinciper mellan länderna i väst och de tidigare östländerna inte kan få bestå i denna form efter att järnridån fallit, och att vi alltså på goda grunder arbetar för att välstånd och demokrati skall ha en chans också i de länder där detta inte var möjligt under den sovjetiska diktaturen.
Genom utvidgningen förskjuter vi nu denna gräns för välstånd och demokrati längre österut, så att i det nya grannförhållandet frågan återigen uppstår hur vi skall leva tillsammans med dessa grannar, och det är mycket lovvärt att kommissionen intensivt funderar över detta.
De åtgärder som kommissionsledamoten har rapporterat kan jag samtycka till även i detalj - med ett enda undantag, där jag protesterar, nämligen när ni konstaterar, herr Verheugen, att ni skulle kunna få till stånd allt detta utan att yttra er om ett eventuellt beslut om anslutning.
Just detta anser jag är felaktigt.
Jag anser snarast att det är viktigt att vi nu efter utvidgningen, som i själva verket kommer att sysselsätta oss under lång tid, skapar klarhet i vem som i framtiden är granne till och vem som är medlem i denna europeiska union.
På frågan om Europeiska unionens gränser - inte bara dess geografiska gränser - krävs det nämligen nu absolut ett svar.
Redan i fördraget föreskrivs det att vi måste besvara denna fråga.
För som det så träffande citeras i kommissionens meddelande kan europeiska stater begära att få bli medlemmar av Europeiska unionen.
Men vi har anledning att tänka över hur långt den politiska union vi vill ha kan tänjas ut, var gränsen går för hur mycket som kan integreras, hur de kommande strukturerna skall se ut, vilken beredskap Europeiska unionen måste ha.
Det behöver vi och kan vi i dag inte slutgiltigt reda ut.
Det diskuteras ju i högsta grad också i konventet.
Vi behöver inte avgöra tvisten om huruvida Europeiska unionen skall vara en förbundsstat eller något annat.
Vi jurister talar helst om något sui generis, men frågan om de blivande grannarna eller medlemmarna, den måste avgöras, för vi är skyldiga att skapa klarhet i detta, för det första inför unionens medborgare, som vill veta hur långt projektet med Europeiska unionen nu sträcker sig, men också inför grannländerna, som vi inte får inge några förhoppningar som inte kommer att uppfyllas.
Det är ett av de problem som vi har i fråga om den viktiga partnern och bundsförvanten Turkiet.
Frågan om vad vi nu egentligen skall göra med Turkiet har alltför länge svävat i luften.
Också i fråga om målsättningen? politisk union? finns det en gräns.
Vi har nu i samband med denna utvidgning huvudsakligen kommit fram till ett stadium, som kanske medger den ena eller andra avrundningen, men där det inte medges att fler stater ansluts som skulle ifrågasätta unionens integrationsförmåga, där balansen mellan dessa 25 stater fullständigt skulle trasslas till, och där - om man ville komma fram till en gemensam åsikt - förlikningen mellan olika åsikter och motsatta ståndpunkter skulle ta så mycket kraft, att det inte funnes någon ork kvar för ett kraftfullt agerande utåt.
Det är ju också en av de lärdomar man kan dra av Irakkriget, att divergerande ståndpunkter orsakade bristande handlingsförmåga i Europeiska unionen.
Vem kan på allvar tro att anslutningen av länder i Medelhavsområdet, via Turkiet och ända bort till Ryssland, skulle kunna göra denna union starkare och mer handlingskraftig?
Därför måste nu frågan om gränserna för Europeiska unionen besvaras, och sedan kan vi vårda vår goda grannsämja!
